"Den late greken"

Jag har skrivit om mytbildningen runt Greklands ekonomiska kris flera gånger tidigare. Se till exempel Greklands nota (maj 2010) och Støtt en greker (juli 2011).

Nu har Manifest Analyse (där jag jobbar, dock för tillfället tjänstledig) gett ut ett PM om de myter som sprids om Grekland och hur de lägger argumentationsgrunden för katastrofala förslag på "lösningar".

Bland annat har den brutala sparpolitiken lett till att den grekiska statsskulden idag är större än för två år sedan.

• Bara mellan 2009 och 2011 fördubblades den officiella arbetslösheten från 9 till 19 procent.
• Ungdomsarbetslösheten är över 40 procent.
• Lönenivån för offentligt anställda har minskat med 30 procent.
• Självmordsfrekvensen har fördubblats, och många flyr landet.

Läs rapporten (författad av Lars Gunnesdal) här.
En artikel om rapporten, i Klassekampen.

«Utanförskapet» som undergrävande innovation

Idag har Manifest Analyse presenterat rapporten «Lanseringen av 'utenforskapet' – hvordan høyresiden svekker tilliten til trygdeordningene».

I Norge försöker högern nu importera «utanförskapet» – som begrepp och som angreppspunkt mot välfärdssystemen. Det är en direktimport av giftigt gods. Effekterna i Sverige är stora och grundläggande. Rapporten beskriver och analyserar det som har hänt i Sverige och belyser samtidigt den norska importverksamheten. Huvuddelen av rapporten är på svenska (det är jag som skrivit den delen).

Perspektivförändringen i svensk välfärd är avgörande. Från att se det som välfärdssystemens roll att människor inte ska bli fattiga om de får problem i livet till att de ska rycka in först när folk har blivit fattiga. I genomförandet av det perspektivskiftet har ett begrepp som «utanförskapet» spelat en mycket viktig roll. Eller för att klippa in några av slutsatserna:

”Utanförskapet” bär inom sig en motvilja mot välfärdssamhällets principer. Det smusslar undan den nordiska modellens dokumenterade styrka i att få in relativt många i arbetslivet. Det riggar statistiken, så att det inte blir det exkluderande arbetslivet som problemstämplas, utan det att vi försöker ta ett gemensamt ansvar för de människor som drabbas. Det vänder även uppochned på det faktum att arbetslivet också i Norge sliter ut människor och att profitjakten gör det svårare att finna en individanpassad plats för alla. Förändrade ”incitament” för individen – inte ett förändrat arbetsliv – blir på så sätt den lösning som framstår som det naturliga.

Begreppet upplöser också en mängd sociala och ekonomiska förhållanden i en enda sörja: kostnader i statsbudgeten. Genom att göra sig okänslig för om ”utanförskapet” består i att man får ersättning i form av AFP, sosialstøtte eller arbeidsavklaringspenger, etableras en mental bild av en grå massa av ”tärande”. Också detta är ett viktigt moment i att undergräva den nordiska välfärdsmodellens legitimitet. Modellen bygger på förståelsen av att ersättningar inte går ut till någon permanent underklass som är utanför, men att alla kan och kommer att behöva hjälp från det gemensamma under olika faser av livet och beroende på hur tillva-ron utspelar sig. ”Utanförskapet” pekar fram mot det motsatta av den solidariteten. Kommunikativt fungerar det som en signal till dem som för tillfället inte be-höver utbetalningar från välfärdssystemet – någonstans därute finns det ett närmast permanent och hotfullt växande ”utanförskap” som suger upp dina skatte-pengar.

- - - - -

En intervju med mig i norska LO-Aktuelt kan läsas här (sid 52-53). En kommentar av Stig H. Christensen på frifagbevegelse.no kan läsas här.

- - - - -

Försämringar i Sverige går så fort att det dyker upp massa viktigt hela tiden. Till exempel att härbärgena fylls av arbetslösa och sjuka, att antalet barn i långvarigt fattiga familjer har ökat fem år i rad, att fler arbetslösa tvingas till arbete utan lön.

Soffans sociologi

Magnus E. Marsdal från Manifest senter for samfunnsanalyse skriver intressant om sjunkande valdeltagande, dess klassmässiga dimension och dito reaktioner:

Den samfunnsformende arbeiderbevegelsen utformet en visjon om noe større og bedre enn elitenes minimumsdemokrati. Sosialdemokrati, kalte man det [...] Verken høyre- eller venstrepartiene synes i dag å være følsomme for at i den sosiale sammensetningen av hjemmesittergruppen – i det faktum at de som velger å ikke bruke sin stemmerett er de fattige, de arbeidsløse, de mest dominerte – ligger det, for et selverklært demokratisk samfunn, noe skandaløst.

Läs!

Frp på 1-2-3

Idag ger Manifest Senter for samfunnsanalyse (i samarbete med förlaget Manifest) ut handboken "Frp på 1-2-3" skriven av Magnus Marsdal. Boken är en faktaspäckad och lättläst genomgång av Fremskrittspartiets politik. Som bokens baksidestext säger:

Fremskrittspartiet framstiller seg som partiet for folk flest og arbeidstakernes beste venn. De beste argumentene mot dette er Frps egen politikk på viktige områder.

Mycket viktig läsning i den norska valrörelsen. Också intressant för alla som utifrån vill få en bättre bild av vad Fremskrittspartiet egentligen är för sorts parti. Det är ju - i likhet med Frp:s egen strategi - sällan man får höra talas om partiets stenhårda agenda för privatisering och avvecklade rättigheter för anställda.

Tidningen Klassekampen har för övrigt ett bra reportage idag, från en byggarbetsplats i Oslo. Ger en god bild av hur diskussionerna kan gå runt valet i allmänhet och Frp:s politik i synnerhet.

Manifest Analyse i media

Några fler kommentarer i medierna, till Manifest Analyse och pamfletten Tankekrigen:

- Ida Søraunet Wangberg hos tankesmedjan Res Publica
- En lite svårbegriplig kritik signerad Åshild Mathisen i Dagens Næringsliv
- Ett svar till ovannämnda kommentar, av Henrik Fjeldsbø från fackförbundet Industri Energi
- Kulturredaktören i Dagbladet Peter Raaum skriver också med utgångspunkt i Mathisens kritik.
- Frank Rossavik skriver i Morgenbladet om kulturradikalismen, och tar avstamp i pamfletten.

"Verklighetsmakeri"

Den högerpopulistiska ”kulturkamp” som KD-ledaren Göran Hägglund också försökte sig på i sitt tal i Almedal – med klart begränsad framgång får vi tillägga – har som bekant varit det stridsrop under vilken den danska högern gjort stora framgångar. I Norge är det Fremskrittspartiet som gjort greppet till sitt. Den senaste tiden har också några skribenter och akademiker på högerkanten stuckit ett vått finger i luften, känt de blåbruna vindarna blåsa, och anmält sig till förlig tjänst i det skepp de hoppas når regeringsmakt och vidare härligheter. Det är ju onekligen en utveckling med historisk precedens.

Tidningen Dagbladet har kört en serie om den utropade kampen mot ”kulturradikalismen”. Magnus Marsdal, författare till boken Frp-koden och utredare i Manifest Analyse, skrev i lördags ett utmärkt inlägg i serien:

En realistisk beskrivelse av Norge anno 2009 – med innstramminger i asylpolitikken, testing og atter testing i skoleverket, reklame i alle kanaler og somaliere som holdes i varetekt fordi de er … eh … somaliere – tyder på at Tojes krigsrop gjaller noen år etter at slaget har stått. Det betyr ikke at hans virkelighetsmakeri må mislykkes. Mye er mulig når euorpeiske høyrekrefter setter seg fore å mobilisere mot parasitter og syndebukker. Men hvem er det egentlig Toje snakker for, når han maler «folk flest» og «de brede lag» på sin mørkeblå krigsfane? De brede lag i Norge, 70-80 prosent av velgerne, støtter ikke Frp. Det kan heller ikke være «arbeiderklassen» Toje mobiliserer, overveiende rødgrønn som den er. Hvem representerer Asle Toje? Er det Fulbright-stipendiater, som ham selv og Aslak Nore? Er det fellesskapet av kristne, Camebridge-utdannede legesønner han viser til? Eller kan det være Frimurerlosjen, hvor den ambisiøse utenriksforsker Toje må være et av landets yngste medlemmer? Er det der han føler folk flest på pulsen og kjenner kulturkampens vinder blåse opp til storm?

Läs hela!

Klipp

Pressklipp från etableringen av Manifest Analyse.

Manifest Analyse i den norska bloggosfären

Här, här och här.

Tankekrig: Manifest Analyse

Igår var det frukostlansering för Manifest Senter for samfunnsanalyse, där jag kommer att jobba halvtid som ekonomianalytiker framöver, tillsammans med Magnus Marsdal, utredare, och Ingrid Wergeland, som är chef.

Till lanseringen ger vi ut pamfletten Tankekrigen (sv. Tankekriget) som jag har skrivit. Den utgår från svenska erfarenheter av näringslivets opinionsbildningsarbete, med Timbro som en operativ spindel i nätet. Eftersom Norge och Sverige är så pass lika i många avseenden, finns det all anledning för den norska arbetarrörelsen och vänstern att känna oro, när Timbros lillasyster Civita trappar upp sitt arbete, i synnerhet när mycket av det som görs är direktimporterat från Sverige.

Därför är det också kul att fackföreningsrörelsen i Norge tar utmaningen på stort allvar och förhoppningsvis kan ta strid innan högern i Norge har lyckats skaffa sig det försprång som de organiserade kapitalintressena i Sverige har lyckats göra.

Lanseringen har uppmärksammats i många norska medier. Här är en förklarande debattartikel av Ingrid Wergeland i Dagbladet igår. Och:

- Artikel i Dagens Næringsliv/e24
- Frifagbevegelse.no
- Fagbladet
- Kommentar i Dagsavisen
- Intervju i Dagbladet
- Kulturredaktör Peter Raaum, också i Dagbladet.
- Uppdatering: Aftenposten.

Och så en del som inte ligger ute på nätet. Klassekampen hade ett stort uppslag igår och trycke också ett utdrag ur pamfletten.

Ikväll blir det fest. Alla som har vägarna förbi Oslo är välkomna:

Onsdag, 24. juni 2009, 19-01
Manifests lokaler på Tullinløkka
Kristian Augusts gate 11, bakgård og 1. etg

Vi feirer etableringen av Manifest Senter for samfunnsanalyse – «Manifest Analyse» blant venner.

Vi markerer at tre nyansatte er i sving, og i samme slengen lanserer vi vår første utgivelse: «Tankekrigen. Hvordan høyresiden vinner de viktige slagene» av Ali Esbati.

Bar: øl, vin og Tankekrigen