”Framgår inte”

Fredrik Segerfeldt, tidigare idéproducent på Svensk näringsliv och Timbro, leder en ”alternativ” kulturutredning hos stiftelsen Den nya välfärden. I dag erbjuder Fredrik en alternativ läsning av (en recension av) Lotta Elstads bok, som jag nämnde häromdagen:

Det är den norska En såkalt drittjobb, som enligt uppgift handlar om nyanlända invandrare till Norge som tvingas arbeta till låga löner med städning och annat. "Kapitalismen gör människor till djur", säger författaren.

Av recensionen framgår dock inte vad problemet skulle vara.

PS. Det framgår för övrigt av recensionen att citatet kommer från en av författarens arbetskollegor.

PPS. Fredrik Segerfeldt är en vän av valfrihet. Jag kan inte låta bli att göra er uppmärksam på två av de val han generöst erbjuder.

Början på slutet - och/eller dags för nystart

Det kommer säkerligen att behöva sägas mycket mer om detta, men grundfrågan är enkel: EU är ett marknadsfundamentalistiskt statsbygge, och det faller sig därför naturligt att EG-domstolens perukgubbar nu har dömt bort den svenska arbetsmarknads- och välfärdsmodellen i det så kallade Laval-målet. Och katastrofalt, förstås, för alla som tycker att principen om lika lön för lika arbete är viktigt, och som söker verksamma vägar att tillgodose värdiga arbetsvillkor för människor.

Nu är tid för omvärdering och reorganisering på sina håll. Så här skrev den socialdemokratiske trotjänaren Arne Kjörnsberg, fram till valet ordförande i riksdagens finansutskott, på sin blogg i lördags:

Om EG-domstolen går emot Byggnads tycker jag att det är skäl för att vi skall lämna EU.

Det är ett rättframt ställningstagande som nu måste upp till seriös debatt i fackföreningsrörelsen. Det blir logiskt ohållbart att omfamna en politisk organisation och process, som principiellt och praktiskt underminerar själva grunden för fackens verksamhet.

Till att börja med måste man konstatera att dessa marknadsfundamentalistiska principer får en fastare form i den nya konstitutionen. Steg 1A är att vi ska få folkomrösta om denna konstitution. Här skulle facken kunna inträda i en avgörande folkbildningsroll.

Fredrick Federley konstaterar att dagen ”blev mer spännande” än han ”vågat hoppas på”. Och mannen som kallas ”Lavals juridiska ombud” – alltså Svenskt Näringslivs politiska bulvan för att vid sidan av folkstyret och den demokratiska debatten rasera den svenska modellen – kallar domen för ”en bra pusselbit i de diskussioner som arbetsmarknadens parter har”.

Det är dags att börja spela ett helt annat spel nu.


[DN][DN2][SvD][SvD Ledarbloggen][Aftonbladet]

OBS: Hanna Löfqvist (som skriver kort om domen här) samlade för ett tag sedan länkar till en rad texter om Vaxholmsfallet. Värdefullt. Läs på!

De river ner

Jamen det var ju jävligt oväntat, att grotthögerns härjningar i sjukvården leder till att rika områden gynnas på socialt utsatta områdens bekostnad. Det är det som är kärnan i högerpolitiken. ”Valfrihet” innebär friheten att slippa ifrån en resursplanering som sker rationellt – om grunden för rationaliteten är att vårdbehoven, som är djupt socialt betingade, ska styra.

Effekterna av det system som borgarna i Stockholm vill införa skulle bli sådana har varit kända och påpekats av oppositionen. [Se till exempel Peter Andersson (s)]. Det är bra att de belyses ytterligare. Det är också väl känt och belagt att privatisering och marknadsfundamentalism leder till dyrare och sämre vård för de allra flesta. ”De största vinnarna är naturligtvis patienterna, som får makten över vården”, säger Filippa Reinfeldt om det förslag som leder till sjukvårdsslakt i förorterna och extrapengar till Stureplan.

Moderata ungdomsförbundet ramar in den sköna förortspolitiken med att ordföranden Niklas Wykman medels rap ber folk som nu får svårare att erhålla vård att istället hålla upp en tändare.

Behöver man säga mer, egentligen? Josefin Brink gör det i alla fall, bra som vanligt:

Så här ser alltså borgarnas valfrihet ut för invånarna i Stockholms län: Var rik och frisk och bo i Nacka, Bromma eller innerstaden så får du all vård du behöver och mer därtill. Eller var en fattig och sjuk looser med förslitningsskador eller krigspsykos och häcka i Rågsved, Rinkeby eller någon annanstans där såna som du har råd att bo, och glöm att du får den sjukvård du behöver.

Läs hela! Årets trenddiagnos: portvinstå.

Högerpolitiken siktar mot ett socialt barbari som få vill ha, men alla får smaka om man inte mobiliserar ett motstånd. Och det motståndet kan man stå för i varenda fikarum, skolklass och tvättstuga, med kompissnack, insändare, blogginlägg, dörrknackning, festtal och torgmöteshojt.

Men vi måste göra mer också, om vi inte ska stå som förlorare i slutändan ändå. Det behövs politiska program och projekt som går längre än – det helt nödvändiga – att försvåra högerns nedrivningsbonanza. Om valet 2010 både ska vinnas och spela någon roll, måste det göras troligt att det blir ett spårskifte; att det inte bara kommer att bli lite mindre dåligt, utan att det blir annorlunda, att det gemensamma ägandet kommer att öka, att sjukvården kommer att göras mer tillgänglig, att det kommer att byggas nya hyresrätter, att det görs satsningar som kan befästas och utvecklas, leva ett eget liv, påverka politiken mer på djupet än vad enskilda beslut i parlamentariska församlingar betyder.

Kort sagt: vänstersidan måste vara minst lika radikal som den stockholmska grotthögern. Det är en utmaning. Just en sådan utmaning som kan få folk på fötter.



[Tidigare om vård och privatiseringar]
Erik Berg: Det klarnar om vården
Och från denna blogg:
- Sjukvårdsreda
- I startgroparna
- Vårddebatt i fablernas värld