Pigor åt proletariatet – uppföljaren

Dagens Nyheters artikel idag om ett svårt utsatt, avdragsberoende överklasspar på Östermalm, vars tillvaro skulle kunna slås i spillor om de inte tack vare sin hjälpsamma regering inte kunde få låg- och medelinkomsttagare att översubventionera exempelvis deras biobesök, påminde mig om en annan DN-artikel om en annan familj med påfallande likartade svårigheter, som jag kommenterade 2005.

Bara massa lästips

• Tidningen Riksdag och Departement har en väldigt intressant artikel om svensk skolpolitik och vad den resulterat i:

En stor forskningsrapport som Skolverket redovisade hösten 2009 med rubriken ”Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?” talade sitt tydliga språk: För lite lärarledd undervisning, för mycket decentralisering i och med kommunaliseringen och för mycket differentiering är faktorer som var och en för sig bidragit till sämre resultat. Men den stora skillnaden mellan 1990-talets skola och 2010-talets skola stavas segregering.

När det gäller segregeringen är det en faktor som spelat en självklar roll: ”Friskolereformen skulle minska segregationen i det svenska samhället. I praktiken blev det tvärtom.”. Inte direkt oväntat – men givetvis bedrövligt att till och med socialdemokraterna och miljöpartiet är ointresserade av att ta tag i problemet.

Samtidigt är det också viktigt att vi på vänsterkanten också rannsakar vår egen politik, tar in kunskapen från utvärderingar och är beredda att göra tydliga, prioriterade insatser. Det måste till exempel erkännas att problemen med minskad lärarledd undervisning och överdriven decentralisering knappast bara kan skyllas på högern. Jag passar på att länka till en kritisk krönika jag skrev i Flamman för några år sedan.

* Ann-Charlotte Marteus skriver bra i Expressen om etnifieringen av sociala problem med utgångspunkt i Nyamko Sabunis nya integrationsoro för somaliers khat-missbruk.

* Martin Ezpeleta har en mycket läsvärd krönika om hushållsarbete och maktrelationer: Mitt hembiträde kallar mig señor Martin.

• Flera bra texter om utnämnandet av Lars Vilks till yttrandefrihetens och den västerländska civilisationens riddare. ”Är den förvirrade Jihad Jane och hennes meningsfränder verkligen ett globalt hot mot yttrandefriheten?”, frågar Ulrika Knutson. Thaher Pelaseyed skriver om hur Jihad Jane får allt att snurra. Peter Kadhammar gör ett fantastisk stycke journalistik som för oss närmare en förståelse av vem Vilks är. Och så Magnus Betnér som är alldeles lysande:

Jan Björklund skrev i sitt nyhetsbrev i går "I tidningen Expressen säger Lars Vilks själv att han numera är illa sedd i konstvärlden, därför att hans Muhammed-teckning var politiskt inkorrekt. Om det är sant är det bedrövligt."

Vad exakt är det som är bedrövligt med det? Han är i sin fulla rätt att rita teckningar, men då är i rimlighetens namn alla andra i sin fulla rätt att inte vilja ha med honom att göra.

Läs hela!

Passar i sammanhanget också på att påminna om en egen text från 2007: Fatwa om yttrandefrihet.

Tre inlägg man inte får missa i debatten om pigavdrag, samt några påminnelser

• TCO:s tidigare chefsekonom Roland Spånt går igenom de siffror som spridits om jobbeffekterna av ”avdraget för hushållsnära tjänster”. Påståendena om 11.000 nya jobb på grund av avdraget är förstås nonsens. Spånts skattning är snarare – runt 900 heltidsjobb.

• Marika Lindgren Åsbrink utvecklar resonemanget i ett mycket läsvärt inlägg: ”Mer om mysteriet med högerns ekonomiska cred”, där hon påminner om andra områden där forskning och beprövad erfarenhet talar rakt mot högerns ekonomisk-politiska trossatser.

• Magnus Ljungkvist skriver bra om den märkliga hyckleridebatt som fört diskussionen om pigavdrag på stickspår, och riktar ljuset mot dem som har en avgörande roll i debatten, utan att betraktas som aktörer – stostadsjournalisterna.

Ja, och så var det påminnelserna. Roland Spånt skriver alltså så här i sin ovan nämnda replik:

I medierna upprepas till leda att avdraget för hushållstjänster gett 11000 jobb. Detta saknar helt grund och bristen på faktakontroll är en skamfläck, men en fjäder i hatten för dem som är upphovet till lurendrejeriet.

Upphovet är alltså arbetsgivarlobbyisterna Almega. De har arbetat hårt och framgångsrikt för att överföra skattemiljoner till ägare av städbolag. Almega drev en hård kampanj redan före valet 2005. Bland annat beställde de en nationalekonomisk simulering av KI för drygt 300.000 kronor – som de därefter lyckades sälja in som trovärdig prognos till en välvilligt inställd och inkompetent journalistkår. En god investering var det hur som helst.

Redan då fanns det förstås tydliga tecken på att detta skulle bli ett fiasko. Man lyfte till exempel fram Finland som ett lyckat exempel som Sverige borde följa – trots att en lite närmare granskning visade det motsatta: att det var samhällsekonomiskt riktigt dåligt, det som hänt i Finland. KI:s studie var optimistiskt gjord och Almega drog därefter orimliga slutsatser från den. Jag vill gärna, så här snart fem år senare, påminna om det jag skrev i juni 2005:

På morgonnyheterna fick Almegas VD lägga ut texten och tala om ”tiotusentals nya jobb” i Sverige. Men KI:s studie talar om 10.600 nya jobb i sitt ”huvudalternativ”, 18.800 i ett scenario med smått vansinniga antaganden och 3.000 arbeten i det ”minst fördelaktiga”. Man kan notera att redan i det ”minst fördelaktiga” scenariot så gissar man på en mer än dubbelt så stor relativ sysselsättningseffekt än i Finland. Det motiveras med att man ska lägga till ”gårds- och trädgårdstjänster”.

Läs gärna hela. Och läs gärna också det jag skrev i oktober 2006, i samma ämne.

Subventionerad avmodernisering

Har skrivit i veckans Flamman om avdraget för "hushållsnära tjänster":

Men låt oss sätta det hela i perspektiv. Det är närmare hundra tusen färre anställda i offentlig sektor nu jämfört med då högeralliansen tog över. Skattesänkningarna är uppe i över åttio miljarder årligen. I kommuner, landsting och myndigheter sliter man med att få gjort sådant som uppenbarligen har behövts. Och man skulle kunna sätta igång och göra betydligt mer. Regeringen har genom sin omfördelningspolitik sagt nej till både gamla och nya jobb.

Läs gärna!


Se gärna också: [Alliansfritt][Storstad][DN]

Illa RUTet. Några rader om dumghandism och den eländiga mellanskiktsjournalistiken

Enligt en flockjagande journalistkår är det skandal och riksnyhet att några av de höginkomsttagare som får avdrag för «hushållsnära tjänster», är socialdemokrater.

I Aftonbladet ställer Lena Mellin den tröttsamma frågan: «Man ska leva som man lär, eller hur?»

Jag vill gärna passa på att som bekymrad medborgare ge ett tydligt svar på Lena Mellins fråga: Nej, det ska man inte.

Varför det? Jo, för att skattepolitik inte är en «lära» och socialdemokratiska politiker vare sig är eller bör vara vare sig gurun eller profeter.

Det talas alltså om hyckleri. Detta ord är ett av de mest missförstådda och inflaterade i politiska sammanhang. Hyckleri är till exempel om man säger att ingen ska ha sex före eller utanför äktenskapet och sedan ägnar sig åt detsamma. Detta – alltså inte sex, utan hyckleri – bör man huvudsakligen avhålla sig från.

Nu handlar dock inte diskussionen om avdraget för «hushållsnära tjänster» om något som kan liknas vid ovanstående. Om socialdemokratiska politiker hade stått vid skattekontoren och med ena handen på partiprogrammet varnat dem som gör skatteavdrag för helvetets personliga kval, då hade vi kunnat snacka hyckleri. Det har de nu – tack och lov – inte gjort.

Problemet med avdraget är att det finns i skattesystemet, inte att det används av dem som köper sådana tjänster. Det politiska förslaget från motståndare till avdraget är att avskaffa avdraget – inte att söka upp dem som använder avdraget för att ge dem dåligt samvete.

De vid varje tid gällande skatteregler gäller också socialdemokrater. Alternativet är naturligtvis fullständigt bisarrt. Ska den som yrkar på högre skatter åsiktsregistreras och tvingas betala högre skatt även om något sådant beslut inte fattats? Ska förresten högersympatisörer och privatiseringsivrare förvägras tillgång till offentlig sjukvård eller studiemedel?

Mer allmänt: ska varje person som främjar ett politiskt förslag om samhällsförändring leva som om den förändringen redan förverkligats?

Detta är en viktig fråga, som gör skandaljournalistiken runt RUT-avdraget ännu mer problematisk än att den för in diskussionen om högerns ekonomisk-politiska fiasko på ett stickspår.

Leva-som-man-lär-diskursen blir ett hinder för varje seriös diskussion om genomgripande social transformation. De förändringar som man kan genomföra genom att själv «föregå med gott exempel» är alltid mycket begränsade till sin karaktär. Själva poängen med samhällsförändring är ju att det handlar om organiseringen av samhället, om villkoren för våra sociala relationer i bred bemärkelse.

Det ger ingen mening att försöka ändra inkomstfördelningen i samhället, bygga ut kollektivtrafiken eller förbättra den offentliga servicen genom att «föregå med gott exempel». Detsamma gäller för all del också skattesystemet.

En journalistisk och politisk diskurs som för bort samhällsdebatten till ett privatmoraliserande dimlandskap fungerar konserverande och reaktionärt.

En mer intressant diskussion hade kunnat vara hur ledande journalisters och politikers inkomster och klassrelaterade självuppfattning påverkar deras uppenbart stora intresse för ett samhällsekonomiskt ineffektivt och orättvist skattepåhitt. Men man kan ju inte diskutera allt i medierna – man får prioritera att skriva om sådant som alla andra skriver om.


[AB][DN][SvD][GP][SR][Exp]

Har vi råd att lyssna på struntprat från Per Schlingmann i fyra år till?

Moderaterna startar surrealistisk kampanj för pigavdraget. "Har vi råd att säga nej till nya jobb?" frågar sig det nya arbetarpartiet i en affisch med jättkonstig färg och logotyp. Det är lite lustigt, med tanke på att arbetslösheten har ökat och sysselsättningen sjunkit väldigt mycket i Sverige. En utveckling till vilken det nya arbetarpartiets ekonomiska politik starkt bidragit. Inte minst har förkvävningen av den offentliga sektorn - där det finns skriande behov av fler anställda och möjlighet att förverkliga detta med hjälp av offentliga medel - har inneburit att man "sagt nej" till såväl gamla som nya jobb.

Diagrammet nedan visar anställda i offentlig sektor mellan fjärde kvartalet 2006 och fjärde kvartalet 2009, som andel av alla anställda.


(Källa är SCB, kortperiodisk sysselsättningsstatistik. Från första kvartalet 2008 gjorde man en omläggning av statistikkällan som kan innebära att de kommunalt anställda blir 30.000 mindre i statistiken, huvudsakligen på grund av deltidsarbete. Den streckade linjen visar att trenden är densamma även om man lägger tillbaka de 30.000 rakt av).

Ny tid - nya problem

Istället för Pokemonkort.

Yes sir I can boogie -- and it might be tax-deductible

Magnus Ljungkvist påminner om en i debatten negligerad detalj i regeringens skatteavdrag för överklassnära tjänster – nämligen att den behändigt nog är utformad för att skattebetalarna även ska vara med och bekosta tjänstefolk vid sommarhus i utlandet; en utgift som hittills säkerligen tyngt många låg- och medelinkomsttagare, vilka nu äntligen får möjlighet att kompensera det eventuella obehag som dyrare kollektivtrafik, nedskärningar i den offentliga sjukvården och försämrad trygghet på arbetet kan innebära, med att erhålla billigare skoputs i samband med besök på det egna sommarresidenset i till exempel Spanien.


Jag påminner om några tidigare texter i ämnet, för den som vill förkovra sig. Av Josefin Brink: Låt dem städa de egna dassen; Men ojojoj vad konstigt; Satirens dödgrävare, eller – så blev VD:n dement. Av eder bloggare: Dagens pighysteri; Dagens ord: framtiden.

And after man has made everything, everything he can / You know that man makes money to buy from other man

Apropå regeringens proposition om hushållsnära tjänster, som kom idag, har nån gjort en aprolig satir. Till exempel:

Till de tjänster som, enligt regeringens uppfattning, bör omfattas av en skattereduktion hör i första hand vad som skulle kunna benämnas hushållsarbetets kärnområden. Till sådana arbeten kan hänföras städning eller annat rengöringsarbete, diskning, fönsterputsning och matlagning som utförs i hemmet. I städning ingår sådant arbete som dammsugning, dammtorkning och skurarbete som behöver utföras med jämna mellanrum. För att undvika gränsdragningsproblem bör i städning även ingå städning av skåp, lådor och garderober m.m. samt flyttstädning. Även flytt av möbler inom bostaden i anslutning till städningen ingår. Hushållsarbetet kan även avse klädvård i form av tvättning, strykning, lagning, uppläggning och liknande samt skoputs. I rengöringsarbetet ingår även uppsättning av gardiner och gardinstänger samt byte av glödlampor, proppar och liknande. [...] Matlagning är en hushållssyssla som tar mycket tid och som till övervägande del utförs av kvinnor. Regeringen anser därför att även matlagning bör ingå i underlaget för skattereduktion.

Tokroligt. Jag är inte helt säker på vem som har skrivit, men det är undertecknat av några som kallar sig Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. De har lagt upp det på regeringens hemsida. Roligast är nog rubriken: "Skattelättnader för hushållstjänster för fler jobb och ökad jämställdhet". Störtsköna typer.

Girl Power!

Några längre texter i ämnet: här, här och här. Bilden hittad hos Hanna.

Reflexioner och rapport

I år firas internationella kvinnodagen i Sverige i ett läge då hoten mot det som har uppnåtts i kampen för jämställdhet och av den feministiska rörelsen, är större än på mycket länge. Reaktionärerna rullar fram. Vi har fått oss en antifeministisk regering med en jämställdhetsminister som använder sin islamofobiska hetsretorik (kolla för övrigt de ymniga nazidoftande hejaropen i kommentarerna) för att angripa den grundläggande feministiska insikten om att våld mot kvinnor sker i ett patriarkalt sammanhang, samtidigt som näringsministern förärar ett seminarium om hur man ska tjäna pengar på kvinnors skattesubventionerade tillbakatryckande på självaste 8 mars. Lite som att lägga fram förslag på inskränkningar i strejkrätten på 1 maj.

Nåväl. Illa är det. Sämre kan det ännu bli. Därför intensifierat motstånd.

Idag presenterar Josefin Brink en rapport från vänsterpartiet angående privatiseringar och effekterna för jämställdheten. Som väntat ökar privatiseringarna löneskillnader mellan män och kvinnor och påverkar kvinnors arbetsvillkor negativt. Regeringen är därför pådrivande för privatiseringarna. Läs rapporten!

Ung Vänsters årliga utmärkelse Årets feminister går till Umeåuppropet, för deras arbete kring mäns våld mot kvinnor.

Hålla hus

Jag måste erkänna att jag, trots att förslagen vevats i valrörelsen, haft väldigt svårt att smälta att Sveriges regering nu verkligen, på riktigt papper, lagt ett förslag om skattesponsring av de rikas efterfrågan på tjänstefolk - just de som definitivt kan betala för hjälp i hemmet ska få mer offentliga medel överförda till sig. Arbetsgivarnas påkostade lobbykampanj växlas in. Det glada 1800-talet tillbaka, med en mer avslappnad inställning till öppna klasskillnader, kvinnoförakt och rasism.

Josefin Brink kommenterar på vänsterpartiets hemsida:

Det är vansinne att skattepengar ska sponsra fullt friska höginkomsttagare med städning, matlagning och barntillsyn samtidigt som det råder brist på personal i viktiga välfärdsverksamheter.

Men ännu mer på sin blogg – i en analys som är helt nödvändig läsning:

Vi snackar skattereduktion för hushållsnära tjänster (modern svenska för ”Det är hopplöst att få tag i tillräckligt billigt tjänstefolk nu för tiden”).

För övrigt är detta enligt Maud Olofsson en ”jämställdhets- och hälsoreform”


Några längre texter i ämnet:
- Dagens pighysteri
- Dagens ord: framtiden