Kul med kapitalet (Eller: Den enes död...)

Att ge ut en sån här bok är fan i mig entreprenörskap.

(Tipstack till Magnus)

Allting tyder på

Mohamed Omar är en av Sveriges främsta poeter. Också när han skriver dagsvers.

Kina i centrum

Aron Etzler briljerar i sin ledare i Flamman, om utvecklingen i Kina:

Ur vänsterperspektiv bör Kina ses ur dessa två dimensioner, som inte skall förväxlas. Politiskt är Kina ett land som idag befinner sig långt till höger och har ett destruktivt inflytande på arbetsrätt och demokratiska rättigheter. Geopolitiskt betyder Kinas uppgång viktiga steg mot en multipolär värld där makten i Washington och Bryssel utmanas.

I sämsta fall kan Kina geopolitiskt trängas tillbaka, samtidigt som dess ekonomiska modell, kombinationen av diktatur och privatiseringar, vinner mark i resten av världen. I bästa fall demokratiseras landet av en rörelse inifrån – sannolikt mot de utländska företagens önskan – och landet tar sin plats i en global frigörelse från kolonialismen.

I samtliga fall har svenska liberaler föga att göra med utvecklingen.

Läs hela!

Vill ni ha det som i USA, eller vadå?

Missa inte Brian Palmers insiktsfulla och alarmerande betraktelse i GP, över det som håller på att hända i Sverige:

Ändå tycks Sverige ivrigt att ta efter de mindre positiva sidorna av mitt hemland. Jag minns Fria moderata studentförbundets motto, som publicerades på deras hemsida 2006: "Vi vill ha det som i USA". Deras önskan ser ut att slå in.

Hans Bergström, Dagens Nyheters konservativa före detta chefredaktör, avslutade nyligen en översikt över amerikansk politik genom att observera: "I flera av de frågor jag nämnt ovan - som inställningen till avreglering, premiereserv i pensionssystemet, bolagsskattens höjd och skolpeng - befinner sig ju [Hillary] Clinton och [Barack] Obama till vänster även om de svenska socialdemokraterna". Hans observation är korrekt, men säger mindre om demokraternas två mittenkandidater än om i vilken utsträckning den svenska politiska debatten har rört sig åt höger.

Det är det som oroar mig mest med det svenska intellektuella klimatet: den häpnadsväckande mottagligheten för nyliberala idéer. Något måste stå väldigt fel till när Vita huset intygar att George W Bush skulle införa ett pensionssystem av svenskt snitt - med personliga investeringar i aktiefonder - i Amerika om han bara kunde.

Läs hela!

Forskare för levande historieforskning

Regeringens historieskrivningsmyndighet och dess kampanj för att smutskasta kampen för rättvisa genom en auktoritär historiekortslutning, möter motstånd bland forskare. Ett upprop för akademiker inom samhällsvetenskaperna har tagits fram och det är många som redan hunnit underteckna. I uppropet kan man bland annat läsa:

Vi historiker och samhällsforskare som undertecknat detta upprop har olika politiska uppfattningar, men vi förenas i åsikten att det inte kan vara statens och regeringens uppgift att ersätta ordinarie historieundervisning med kampanjhistoria och i detalj föreskriva hur historien ska tolkas och användas.

Ett viktigt initativ, i ett klimat där den politiska högern har gjort förföljelse och hets till sitt signum i samhällsdebatten. Det är hedervärt att försöka bryta tystnaden. Imorgon kan det vara för sent.

(Via Jinge).

Nostalgiskt samkväm i befrielsebranschen

Det afghanska folkets lycka kan nu bli fullkomligt.

Samad Behrangi

För några kvällar sedan tog jag telefonen lite tankspritt mitt i tvättupphängningen och möttes av en röst från Aftonbladets sportredaktion. Jag hann tänka ut ett antal olika mer eller mindre orimliga anledningar, innan det visade sig att det var Robert Laul som hade en kuriös Iran-relaterad fråga i samband med en intervju med MFF:s Behrang Safari. Ser att Laul bloggat om saken.

Samad Behrangi (1939-1968), författaren vars namn Laul var ute efter, väcker starka barndomsminnen för mig. Behrangi var lärare och författare, från iranska Azerbaijan. Han skrev ofta på azeri och översatte därefter till persiska. Han noveller för barn och ungdomar har en säregen ton av trots och sorg. De bär ett underliggande solidaritets- och frihetsbudskap; Behrangi är en folklig socialistisk författare utan att teoretisera. Något som också gjorde hans berättelser nydanande vid den tiden, var att han skrev om barn i fattiga miljöer; kontroversiellt i det starkt repressiva iranska klassamhället, med en isolerad och förljugen överhet formerad kring hovet.

När jag var ordförande i Ung Vänster Storstockholm (1994-1998) skrev jag återkommande krönikor i distriktets interntidning. En tog avstamp i en av Behrangis historier, som jag minns att jag läste snyftande med min moster. När jag skrev texten, 1998, hade jag inte tillgång Behrangis berättelse. Men jag kunde konstatera efteråt, när jag återinförskaffat en samling, att historien hade satt sig hårt och riktigt. På Wikipedia finns det länkar till ett flertal översättningar av Behrangis berättelser. Den jag tänkte på här är ”24 restless hours” (bist-o-chahar sa’at khaab va bidari). Det är en fattig pojke som i sin fantasi reser omkring med en leksakskamel bakom ett skyltfönster, innan ojämlikhetens verklighet rycker den ifrån honom.

Behrangis mest kända berättelse är Den lilla svarta fisken, Mahi-e Siyah-e koochooloo. Den utgör en av den persiska litteraturens klassiker och är ett bidrag till barnlitteraturens världsarv. Bokens illustrationer, gjorda av Farshid Mesghali fick H. C. Andersen-utmärkelsen 1969. De lever ett eget liv i det kollektiva medvetandet hos generationer av iranier. Berättelsen om Den lilla svarta fisken finns att läsa på engelska här.



PS. En intressant, längre essä av Niloofar Mahdian, som bland andra tar upp Samad Behrangi, kan läsas här: Children's Literature in a Revolutionary Era

Herrefolksmentalitet

Den nakna rasismen. Israeliska soldater i en palestinsk fåraherdes vardag. (Via Rawia Morra)

Kongress

Ska till Ung Vänsters kongress, som började igår. Önskar världens bästa förbund - 105 i år! - all framgång.

Under tiden, läs Josefin Brink om ungdomsrabatten på arbetskraft.

Uppdatering: Det var fint att vara med på kongressen i Arboga, att lyssna på de engagerade diskussionerna och se de som nu lämnade förbundsledningen efter att ha dragit tunga lass bli välförtjänt vackert avtackade, gamla bekanta som vuxit till sig och blivit vassare, och nya stjärnskott. Sådana kamrater poppar inte upp slumpmässigt. De formas i rörelse. För vänstern är det oumbärligt med ett starkt ungdomsförbund. Därför var det skönt att se att Ung Vänster är på gång. Att förbundet börjat ett mödosamt organiserat återuppbyggnadsarbete efter en tids svacka och låg stämning. Ida Gabrielsson – vald till förbundsordförande i oktober 2005 – återvaldes enhälligt, och förbundet fick en riktigt stark ledning. Jag lyckönskar på detta sätt, och önskar förbundet arbetsro internt, för utåtriktad aktivism och rörelsebygge.

Det är för övrigt smått fantastiskt, och talande för samtid, att lämmelmedias rapportering från kongressen varit lika med noll. De som var på plats kan dock själva bedöma sin styrka, och se till att använda den för att nå ut i ungdomars vardag. Kör hårt.

Idioti hotar den västerländska civilisationen

Jomen visst; Tora Bora News Agency har enligt uppgift kört ut en podcast från Usama bin Laden – känd från TV – där han ”hotar EU”.

De västerländska demokratierna – definierade genom sina fria, kritisk granskande medier, besjälade av att på egen hand och i skarp, framåtdrivande intellektuell konkurrens pröva sanningshalten i makthavares utsagor – rapporterar om begivenheten.

Till exempel: Aftonbladet, SvD, DN, Dagbladet, Aftenposten, Jyllands-Posten, Politiken, CNN.

Det är denna mångfald och rationalitet som är värd att försvara - oklart mot vem, men det är viktigt att det görs ordentligt - kanske också lite grann med koncentrationsläger, tortyr och taktiska kärnvapen.

Det finns för övrigt indikationer på att Mulla Omar nästa vecka kommer att utlysa Världsomspännande Sharia-Jihad mot alla de Otrogna Hundar som inte önskar höja kommunalskatterna.

Gott nytt år! (1387)

Rent hus

Kul med en flexiblare arbetsmarknad. Ökar friheten, typ.

Väcker känslor

banal noterar starka reaktioner efter melodifestivalen.

Andreas Malms replik

Oj då. Hade visst missat Andreas Malms replik till de ”liberaler” som svarat på hans briljanta artikelserie i DN, med inslag av halsbrytande usla analogier och häpnadsväckande strutsbeteende. Mycket av det som Malm säger borde vara fullkomligt självklart. Att det ens måste påpekas för borgerliga debattörer med intellektuella pretentioner, säger något om allvaret i situationen:

Islamofobin är på väg att etableras som den dominerande formen av rasism i västvärlden, på fält efter fält: ideologiproduktion, lagstiftning, polisförföljelser, organiserad extremhöger, strukturell diskriminering, våldshandlingar från stater och enskilda.

[…]

Nästan löjeväckande blir blindheten när Carl Rudbeck skriver: ”Den som läser dessa tre artiklar kan få intrycket att Europa har blivit en krigszon där muslimer hunsas av organiserade islamofober. Men för de flesta av oss ser verkligheten inte ut så.” Nej, just det. För de flesta av oss som heter Carl, Torbjörn eller Andreas ser verkligheten inte ut så.

Läs hela!

Biståndet som ännu ett exempel

Hans Linde skriver om hetsen mot det svenska biståndet – och verkligheten. Läs det!

Gången i den hr frågan uppvisar en välkänd systematik. Först ett skamlöst, osakligt malande från högern, vilket skapar en allmän stämning av det-där-är-ju-märkligt-för-det-har-man-ju-hört-misstänksamhet. Sen en ”granskning” som görs utifrån utgångspunkter som garanterar ett fördelaktigt utfall – gärna levererad av Konjunkturinstitutet, Statskontoret, eller som i det här fallet Riksrevisionen. Därefter en okritisk, okunnig lämmeljournalistik med krigsrubriker. Och så något bisarrt utspel från grotthögern, som flyttar fram positionerna.

När väl en saklig och reflekterande motbild hunnit målas upp av någon annan, är tankemönstren redan inristade i det kollektiva medvetandet och cirkusen har dragit vidare till nästa anhalt.

Sådär har det varit med ”debatter” om ungdomsarbetslösheten, plusjobben, salladsbarskonflikter, utnämning av generaldirektörer, regeringskansliets krisberedskap, jobbgaranti, fusket med det ena och det andra…

Ibland finns element av direkta felaktigheter som får eget liv. Men minst lika ofta – och mer försåtligt – handlar det om urval och fokus. Det finns, exempelvis, självklart folk som fuskar och det är självklart inte bra. Men, genom upprepandet av enskildheter lösryckta ur sitt sammanhang övergår kvantitet i kvalitet – den sammanlagda uppfattning som kommuniceras ut blir inte bara obalanserad; den blir lögnaktig.

Så fungerar världsbildsskapande i borgerlig mediehegemoni.


Noterar för övrigt att DN lyckas skriva en artikel om saken, där man i huvudsak upprepar den etablerade bilden och placerar det som är viktigt och nytt i slutet.

Staten och kapitalet - de spekulerar med samma pengar

Jag påtalade häromveckan i Flamman att det svenska pensionssystemet är världsledande i att med statliga tvångsmedel förse privata mäklare med riskfritt spekulationskapital. Det är naturligtvis inga små pengar vi talar om heller – det påverkar, förutom att öka klyftorna efter pension och överföra stora resurser till löneinkomster för glada aktiemäklare, på ett djupgående sätt investeringsbesluten i det svenska samhället.

Faktum är att George W Bushs aggressivt marknadsfundamentalistiska regim försökt att introducera viktiga delar av det svenska pensionssystemet i USA:s Social Secutiry, men det har varit lite för långtgående planer för att det ska kunna bli helt framgångsrikt. (Dan Josefsson skrev om det 2005)

Nu ser jag att Andreas Bryhn på alltid läsvärda Ekonomikommentarer, påpekar hur de marknadsliberala hayekianerna i USA gläder sig över att Bushadministrationen inte lyckades köra hela sitt förslag igenom.

"Vad skulle ha blivit resultatet? Ta en titt på finansmarknadernas tillstånd. Bush-administrationen skulle ha fått ett heligt Helvete att betala. Allmänheten skulle ha vänt sig emot de "marknadsliberaler" som försåg oss med detta lurendrejeri. Kapitalismen skulle ha fördömts för att ha genererat ännu ett chockterapeutiskt misslyckande".

Det är alltså detta system som vi har i Sverige. Som Göran Persson uttryckte saken:

”Jag är säker på att det vi gjort inte kommer att vara populärt om 20 år när de som går i pension ser vad vi gjort”.

Sant. Men det är alltså nu staten agerar för att kompensera de ekonomiska herrarna, för att de ska leka vidare med vanligt folks samlade resurser.


- - - - -
Jag har skrivit mer om pensionsfrågan tidigare, bland annat här.

Den kommersialiserade journalistiken som demokratiskt problem

För några veckor sedan skrev duon Audun Lysbakken, vice ordförande i Sosialistisk Venstreparti, och Torbjørn Røe Isaksen, ordförande i Muf:s systerförbund Unge Høyre, tillika politisk redaktör för Tidskriften Minerva, tillsammans en artikel i tidskriften Samtiden. Artikeln bär den briljanta titeln Kommentariatets diktatur. Där sågas den politiska journalistiken i allmänhet och de politiska kommentatorerna i synnerhet – ni vet, de som allt oftare dyker upp i tidningsspalterna och i etern, och talar om vad som ”egentligen” händer eller sägs; som något slags facit till utspel och debatter. Den har gett upphov till en ganska intressant diskussion i den norska offentligheten. (En debattartikel baserad på innehållet i Samtiden-artikel finns här)

Idag skriver Magne Lindholm, lektor vid journalisthögskolan i Oslo, en mycket intressant artikel i Dagbladet, med utgångspunkt i nämnda artikel. Även om artikeln är formulerad som en kritik av Lysbakkens och Røe Isaksens inlägg, tar den egentligen deras kritik vidare. Och den gör det skarpt. Lindholm talar om ”journalismen” som en ideologi – en samhällslära som liknar folksagorna mer än nyhetsförmedlingens verkligheten:

Journalister flest oppfatter det som sin oppgave å være kritisk. Men hvordan skal man kritisere når man er nøytral? All kritikk må gå ut fra en norm. Når klare politiske normer er tabu, hvilken norm skal man da bruke?

[...]

Journalistene kunne også begynne å vedstå seg sine vurderinger, og innrømme for seg selv og publikum at deres selvpålagte nøytralitet er en myte. Også journalister er politiske aktører. Forhåpentligvis er de redelige aktører.

Den som forsøker noe slikt, vil fort innse at deler av journalistenes yrkesideologi må forkastes. Journalismen har utviklet seg til en hel liten samfunnslære, som likner på folkeeventyrens verden. Også denne er en mytisk konstruksjon.

Detta är en artikel som bör läsas. Och begrundas. Dess budskap är minst lika brännande för den svenska situationen. Men någon risk för att innehållet ska kunna diskuteras i den allmänna svenska debatten finns knappast. Det får samhällsintresserade människor själva ta ansvar för, bortom de arenor som mainstream-medierna utgör. Det är dock möjligt!

Tre andra

1. Hanna Löfqvist skriver om ett konkret utfall av marknadsfundamentalistisk bärsärk, signerat EU och Kapitalets politiska gren i Sverige, hand i hand.

2. Röd Press ger sitt helhjärtade stöd till Charlie Weimers kandidatur som KDU-ordförande

3. Angry Arab skriver om den politiska verklighetsvridningsbyrån MEMRI – källan till allt fler ”nyheter” från Mellanöstern, i våra medier:

MEMRI and charlatanism. People don't know that MEMRI is predicated on a simple principle (or two): 1) that "we"--they-- aim our products at the ignorant out there; 2) "we" cater to those who don't know the language from which what we translate and who can't compare to the original media and who can't evaluate our terms of reference. Today, with great fanfare and glowing headline: MEMRI sent out one of its products. It is an article--according to MEMRI--by "the editor-in-chief of the leading Arabic reform website." The dude's name is Omran Salman. Now if you find an Arab (here in the US or anywhere in the world) who has heard of this guy's name, you should earn a blender for yourself. The spin of MEMRI is simple: make advocates of Bush to appear as very popular and famous, and make advocates of Bin Laden appear as if they represent the rest of Arab public opinion. In reality: the public is neither with Bush nor with Bin Laden. You really can learn more on the Middle East here than from MEMRI.

Lost, del 2

Paolo Pissoffi fortsätter. Alliansen é Lost, del 2: Muslimerna kommer.

Och så händer det igen. Djungeln ljuder av ett obehagligt vrål. En grupp från Oceanic Alliansen spanar in mot djungeln. – Det är de andra, säger Jan Björklund, som fått vetskap om att det finns andra på ön, som man kan kalla för ”de andra”.
- Det är bättre att kalla de andra för muslimer, säger Dick Erixon. Så att vi vet att vi bör vara rädda.
- De ser inte ut som muslimer, säger Jan som har fått syn på något genom en kikare.
- Det är det som är det djävulska, säger Dick Erixon.

Läs hela.

Trägen vinner

Pierre Gilly skriver om att den fantastiske protestsångaren och folkmusikern Pete Seeger förärats en helkväll på den amerikanska kanalen PBS. Seeger har, som Gilly påpekar, under lång tid varit svartlistad från att uppträda i TV, eftersom han var kommunist. Han är nu 88 och still going strong.

Kolla in några You Tube-klipp via Gillys blogg. I det sista, låten "Emipre Falls" från filmprojektet The American Ruling Class, ses Seeger precis i början. Folkbildning och barnkultur när det är som bäst.

USA ut ur Irak!

Den 15 mars kommer människor runt hela världen att uppmärksamma att det gått fem år sedan angreppskriget mot och ockupationen av Irak. Var med och visa ditt ställningstagande mot ett av vår tids största brott.

Nedan en lista på manifestationer i Sverige. Se vidare Nätverket mot krig

- - - - -

Kriget och ockupationen har lett till en katastrofal situation för framför allt det irakiska folket, men även dom tusentals unga amerikaner som USA:s regering har skickat dit som kanonmat åt oljeindustrin. Propagandalögnerna, och krigshetsarnas fina ord om “demokrati” och “rättvisa” har alla raserats en efter en, och idag finns det knappt en enda vettig människa som tror på dom.


Göteborg
Demonstration Samling Götaplatsen kl 13.00. Avmarsch kl 13.30 mot Gustav Adolfs torg.
• USA ut ur Irak! • Stöd det irakiska folkets kamp! • Inget svenskt stöd till USA:s krig! • Ta hem trupperna från Afghanistan! • Stoppa belägringen av Gaza! • Bojkotta Israel – leve Palestina!
Arr: Nätverket Stoppa USA:s krig tillsammans med Fredskoalitionen i Göteborg

Jönköping
• Manifestation kl 11.00 på Hoppets torg. Öppen talarstol. • USA ut ur Irak – stöd motståndskampen • Allt stöd åt Palestina – Bojkotta Israel.
Arr: Nätverket mot krig – Jönköping

Karlshamn
• Filmvisning av Maj Wechselmanns film ”Irak från början till slut” kl 12.00 på Folkets Hus. Fri entré.
Arr: Nätverket Nej till krig i Irak.

Luleå
• Manifestation kl 12.00-14.00 på Gågatan. – Mot USA:s krig och ockupation.
Appeltal, flygblad, Fallujainsamling.

Malmö
• Manifestation kl 14.00 på Gustav Adolfs torg. – USA ut ur Irak! – Stöd det irakiska motståndet!
Tal Henrik Skrak, Irakkommittén i Malmö, Per Gahrton, ordförande för Palestinagrupperna i Sverige, Marianne Berg, riksdagsledamot för v, Shaimaa Hannon Abad, Iraks Kommunistiska Parti-Kadern, Chetin Jamil, Turkmenska föreningen.
Manifestationen följs upp kl 16.00 med föredrag om situationen i Irak av historikern Mathias Cederholm på Kvarnby folkhögskola, Industrigatan 4, 3 vån. Fritt inträde.
Arr: Irakkommittén i Malmö

Stockholm
• Demonstration under parollen USA ut ur Irak. Samling Norra Bantorget kl 12.00, avmarsch kl 13.00. Möte på Sergels torg kl 13.30.
Tal av fd talmannen/försvarsministern Thage G Peterson, Mehmet Kaplan från Muslimska rådet, Eftikhar Hashem alhusainy, Martin Schibbye mfl.
Musikuppträdande: Mikael Wiehe och Ska’n’ska.
Den irakiska flickan Ayat Suliman som allvarligt har skadats av USA:s klusterbomber leder demonstrationen tillsammans med andra irakiska barn.
Arr: Nätverket mot krig

Sundsvall
• Torgmöte kl 13.00 Stora Torget – USA ut ur Irak! – Inget svenskt stöd till USA:s krig!
Arr: Sundsvalls Fredskoalition

Trollhättan
• Från kl 13.30 genomför föreningen ”Ingen Människa är Illegal” ett seminarium ”Asyl i Sverige – Myt och Verklighet”. Talare: ordförande i FARR, Michael Williams. Lokal: Mittuniversitetet, F-huset sal:229. Ingång via hus G, Bibliotekshuset.
Arr: Vänsterpartiet Trollhättan, Irakiska föreningen Trollhättan

Uppsala
• Demonstration Samling Slottsbacken kl 12.30. • USA ut ur Irak! • Inget svenskt stöd till USA:s ockupation! • Stöd det irakiska folkets motståndskamp mot ockupationen!
Arr: Uppsala Fredskoalition, med bla Kommunistiska Partiet, RKU, Palestinska Folkets Förening, Kvinnor För Fred, Svensk-Kubanska Föreningen, Vänsterpartiet, Folket i Bild, RESOLVER, Palestinagruppen.

Östersund
• Manifestation kl 12.30 på Stortorget.
– USA ut ur Irak! – Fem år ar av ockupation och kaos måste stoppas! – Stoppa deportationerna av flyktingar från Sverige till Irak!
Arr: Nätverket för Global Fred och Demokrati – Östersund

Lost!

Å, detta måste läsas. Och nån borde publicera det på riktigt papper. Paolo Pissoffi: Alliansen é lost - pilotavsnitt.

Den första som kommer upp ur vattnet är Fredrik Reinfeldt. Han ser lite frånvarande ut. Men han ser sig om. Det är kärlek vid det första ögonkastet. Han ser potential. En öde ö där det inte finns något sovande folk, inga mentalt handikappade sossar. Han nickar lite försiktigt. Han är ledaren. När folket omkring honom börjar resa sig upp ur resterna av planet ler han lite till och med. Han går sida med sida med folket vars förtroende han bär. Han sträcker på sig. Han säger med hög röst: - Välkomna till verkligheten!

Läs!

Tanken som räknas

Efter visst tumult, då fyra moderater enligt uppgift "satt i andra tankar, helt enkelt" har riksdagen beslutat att utreda göra ett tillkännagivande till regeringen om behovet av en utredning av ägarkoncentrationen i medierna. På tiden.

Utredningen väntas få arbetsnamnet Välkommen till verkligheten.

Ny tid - nya problem

Istället för Pokemonkort.

Mer liberal diskurs

Undrar någon varför Sverige behövde en frihetsvecka i regi av Timbro? En viktig del av svaret finns i nedanstående graf från USA – där man har haft många frihetsveckor sedan 1980-talet. Den understa linjen visar realinkomsterna för den fattigaste femtedelen av befolkningen, respektive den ”breda medelklassen” – de tre femtedelar som är i mitten; samt för den rikaste hundradelen av befolkningen. Alla är väldigt fria.

För övrigt ordnades det en tävling under frihetsveckan, där Dilsa Demirbag-Stens actionfigur ”yttrandefriheten” vann över Johan Norbergs ”öppenhet mot omvärlden”. Om man måste välja mellan hets mot muslimer + dra in stödet för misshagliga antirastiska tidskrifter som kritiserat en själv å ena sidan och en handelspolitik som gör att tusentals indiska bönder tar livet av sig + tvångspolitik som förhindrar länder i den fattiga världen att bygga upp fungerande utvecklingsstrategier å den andra; då är det första att föredra.

Men som tur är kan vi nu tack vare globalismen-neokonservatismen-nyliberalismen George W Bushs tänkande, få allt på en gång.


(Grafen härifrån)

Liberal diskurs

Banal ger en blixtbelysning av hur landet ligger.

Kulturrelativism?

Ordens betydelse är socialt och geografisk bestämd.

– Du er en kuk. Det er du, sa 47-åringen fra Lakselv til en lokal politibetjent i fjor høst.

[…]

– Utsagnene er vanlige i Finnmark, og ligger innenfor det en polititjenestemann må tåle, heter det fra rettens flertall.

Hela artikeln.

Mao Zedongs tanke, är solen, som aldrig ska gå ned

En storartad seger för den globala arbetarklassen har uppnåtts i norska Gjøvik, tack vare gruppen Tjen Folket. Bildbevis finns.

Gruppen själv kommenterar händelserna, och de reaktionära papperstigrarnas smutiga tricks, här.

Till innantilläsningens försvar

Jag struntade i att kommentera Anders Svenssons inlägg om min kommentar till Maciej Zarembas artikelserie. Utgick från att det byggde på slarvig läsning. Ser nu att Peter Karlberg vevar vidare på samma tema. Men han överträffar sig själva och många andra genom att tillskriva mig (och Åsa Linderborg) ett

klassiskt debattknep och som förstås måste tas fram för att kunna försvara de identitetspolitiska ståndpunkterna - det är ju dessa som under rätt lång tid varit politiskt korrekta hos de förment vänsterorienterade “radikala”.

Detta blir bara genuint orimligt. Jag har nämligen varit uttryckligen kritisk mot just den identitenspolitiska utgångspunkten i samhällsdebatten, inte minst ”hos de förment vänsterorienterade ’radikala’”. Senast just i det inlägg som Karlberg kritiserar, eller tror sig kritsera:

Att Zaremba är något viktigt på spåren är alltså något som Linderborg också explicit nämner. Det blir därför lite märkligt att läsa exempelvis Katrine Kielos avfärdande av Linderborg i Dagens Arena. I övrigt skriver Kielos också om något oerhört viktigt – om orättvisornas privatisering och de kollektiva lösningsmodellernas upplösning. Precis som Kielos skriver, finns det all anledning att kritiskt titta på utvecklingen i USA. Just denna varning utvecklade också Josefin Brink häromdagen: Zaremba skördar högersådden [som jag uppskattande länkade till]. Men sådana påpekanden och analyser står inte i motsättning till det som Linderborg plockar fram. När hon plockar isär Zaremba, är det den tendesiösa blicken hon karvar fram: det är syftet.

Det hela får därmed en lätt surrealistisk touch. Jag vill också understryka att jag tycker Kajsa Borgnäs har en helt riktig – och mycket viktig – politisk analys av orättvisornas privatisering och behovet av en sammanhållande, kollektiv välfärdsordning.

Det jag menar att hon har fel i, det är att tillskriva Zaremba det syftet. Jag menar att Zaremba använder sig av en försåtlig debatteknik som suggererar en stämning snarare än blottlägger en systematik. Jag menar vidare att Zarembas syfte är det rakt motsatta mot Borgnäs. Och jag menar att detta inte bara är Zaremabas syfte – utan också blir resultatet. Och det är detta som Åsa Linderborg förtjänstfullt lyfter fram.

Då var vi förhoppningsvis klara för den här gången och kan gå vidare till desserten.

* * * * *
Bara som extraspår lägger jag upp ett utdrag ur en text jag skrev om rasism och diskriminering, som en utvecklad konferensinledning i början av förra året. Också här torde det framgå att jag tycker man visserligen ska ha en diskrimineringslagstiftning, men att vi från vänstern måste vara väldigt försiktiga med hur vi närmar oss en sådan lagstiftning, så att inte resultatet blir kontraproduktivt.

I Sverige har en parlamentarisk diskrimineringskommitté under många år slitit med frågor bland annat om olika diskrimineringsgrunder, om en samlad diskrimineringslagstiftning bör införas och om positiv särbehandling ska kunna användas inom högskolan och arbetslivet. En hel del konkreta problem har kunnat ringas in i samband med detta utredningsarbete. Det handlar till exempel om hur man ska definiera etnicitet, om det är möjligt att kartlägga etnisk tillhörighet eller om det blir kränkande, om hur olika diskrimineringsgrunder förhåller sig till varandra, om ålder ska vara en diskrimineringsgrund och i så fall på vilket sätt. Från vänsterpartiet har vi alltid varit aktiva och pådrivande i den här processen. Det är en mycket viktig kamp, den att bekämpa strukturell och annan diskriminering, och det är viktigt att det finns en bra och fungerande lagstöd för det. Samtidigt finns det en risk med att reducera kampen för lika rättigheter och kampen mot rasism till en fråga om lagar mot diskriminering. För att undvika det måste man kunna diskutera frågeställningar av en annan karaktär.

Diskrimineringsbegreppet gäller både individer och grupper. I princip kan man säga att ingen individ ska bli annorlunda behandlad än någon annan för att hon tillhör en grupp. Men hur ser man på de sätt som dessa grupptillhörigheter konstitueras, uppfattas och reproduceras? Hur blir man utlänning/invandrare/paki till att börja med – det säger diskrimineringsbegreppet inget om.

Vidare finns det en risk att diskrimineringsansatsen förflyttar fokus bort från politiska och maktmässiga analyser av en underordningssituation till juridiska. Finns det överhuvudtaget utrymme för en diskussion över- och underordning i en lagstiftning? En möjlig konsekvens av detta är att diskrimineringslagstiftningen används för att försvåra arbete mot strukturell underordning. Vårt arbete för feministiskt självförsvar har exempelvis ibland angripits på de grunderna.

Har ansatsen mer djupgående effekter för synen på politiska förändringar i samhället? I vänsterpartiets samhällssyn har organisering utifrån kollektiva, objektiva intressen en central plats. Vi kan identifiera grupper av människor som politiska subjekt i en värld av intressemotsättningar. Men vem är det politiska subjektet i ett synsätt där individens rättigheter ska garanteras av att hon inte missgynnas gentemot någon annan, baserad på någon av de uppradade diskrimineringsgrunderna?

Det är också troligt att det finns strukturella faktorer som man bör beakta när det gäller individers möjligheter att ta tillvara sina lagliga rättigheter. Hur förhåller vi oss till detta? Och vilka uttryckliga och underliggande berättiganden finns för att klass inte ska vara en diskrimineringsgrund? Vad får detta för konsekvenser för samhället och den politiska debatten?

I arbetet med att förbättra lagstiftningen om diskriminering är det avgörande viktigt för vänstern att inte fastna i att utifrån en välvillig utgångspunkt ersätta sin maktanalys med ett ganska tomt och legalistiskt liberalt synsätt.

Och aldrig så starka antidiskrimineringslagar kan inte ersätta behovet av en generell välfärdspolitik.

Klassresa och könskamp

Ser att Enn Kokk lagt upp texten till en politisk favoritlåt, på sin blogg. Peggy Seegers Gonna be an engineer, från 1970.

Liberal quiz

Banal summerar.

Brun "feminism"

Viktig kommentar i norska Dagbladet igår, av Marte Michelet, om en stor utmaning för den feministiska rörelsen.

Det vi ser er at den generelle hetsen mot muslimer, basert på ideen om at de truer [= hotar] «vår» likestilling, nå fører til stadig flere direkte angrep på europeiske innvandrerkvinner, både fysisk og juridisk. Det måtte bli sånn. Det er dette som er den tragiske konsekvensen av den nye islamofobe feminismen, som prekes av alt fra nynazistiske grupper til tilsynelatende velmenende organisasjoner som Human Rights Service.

Läs hela.

Satisfaction guaranteed since 1938, minst

Dåliga opinionssiffror på högerkanten? Prövat hets?

Vi sjunger en sång som sprids över världen

Många har försökt förstå och förklara varför Black Metal blev så stort i just Norge. Jag ska inte redogöra för teorierna här, utan vill bara tipsa om att VG idag berättar om en kommande dokumentär om det bisarra och legendariska norska Black Metal-bandet Mayhem. Bandet väckte stor uppmärksamhet i början av 1990-talet då man bland annat hysteriskt diskuterade ett antal kyrkobränder och deras eventuella kopplingar till Mayhems musik. En av bandets frontfigurer, Øysten Aarseth, mördades av den tidigare basisten i bandet Varg Vikernes – också känd som ”greven”. Vikernes, som själv faktiskt brände ned ett antal kyrkor, var nazist. Om det var därför han mördade Aarseth är oklart. Men VG berättar i alla fall om Aarseths medlemskap i AKP(m-l):

Mangefasettert
[…] Aarseth var en stor beundrer av Stalin, og var ifølge dokumentaren medlem av AKP (m-l). Han skal ha meldt seg ut da Pål Steigan tok avstand fra Pol Pot og folkemordet i Kambodsja. Penger fra Mayhem-utgivelsene skal ha gått til partiet og Aarseth sendte Mayhem-plater gratis til Kina og Albania.

Hela artikeln.

Den nya liberalismens Särimner

Jag hinner och orkar inte kommentera folkpartiets senaste om-det-är-slut-på-andra-idéer-pröva-hets-mot-muslimer/”muslimer”-utspel. Det är inte mycket mer att säga än att spekulation i stämningar – och underblåsandet av desamma – är själva poängen med utspelet; inte förslagen, som i sig kan variera på ett spektrum mellan meningslöst och kontraproduktivt.

Men Helena Duroj skriver mer, från ett reellt skolperspektiv. Läs: Liberala tvångslagar.

Klasskamp om pensioner

Jag skriver i dag - samma dag som vi får nya siffror på högerns kontracivilisatoriska framgånger - i Flamman om en pågående klasstrid i Norge.

Förövare som offer

Pierre Gilly skriver läsvärt om den förljugna bilden av det som sker i Palestina:

Stödet för Israels och USA:s politik bygger på myter och en associativ logik som inte hade varit möjlig om det funnits en fri press. Amerikaner tror att den största utgiftsposten i regeringens budget är U-hjälp (och inte vapen), att Irak var inblandad i attacken den 11 september osv osv. Propaganda är de flesta amerikaners verklighet.

Läs hela!

I blodet

Ytterligare en terrorist eliminerad. 20 dagar gamla Amirah Abu 'Asr. Brott: arab.

Och här ännu en annan eliminering, effektuerad av det civila samhället i ras- och terrorstaten Israel.

Liten radiodebatt om tankesmedjor

Kulturnytt på NRK2. Sändningen 5:e mars, 08:05, ungefär en tredjedel in.

Debatt i Oslo, tisdag 4. mars

Tanken som teller

Med Civitas undersøkelse av norske elevers kunnskaper om kommunismen har tankesmiene for alvor gjort sitt inntog i den norske offentligheten. De hjelper de få og rike til å vri samfunnsdebatten i sin retning, hevder noen. Jo flere stemmer jo mer demokrati, sier andre.

* Representerer tankesmier en svekkelse eller styrke for demokratiet?
* Er undersøkelser av typen Civita nettopp har presentert interessant forskning, eller er dette bestilte svar?
* Hvorfor reagerer den norske venstresida med mistenksomhet når noen ønsker å undersøke kommunismens skyggesider?

I panelet: Pål Veiden (sosiolog og mannen bak Civita-undersøkelsen), Ali Esbati (debattredaktør i Klassekampen), Janne Haaland Matlary (professor i statsvitenskap) og Espen Søbye (forfatter og statistiker).

Fri entré!
Arrangør: Norsk tidsskriftforening

Tirsdag 4. mars, kl. 18:00 på Litteraturhuset

Mördare

Det bara brister för mig när jag hör nyhetssändningarna. Tappar orden – finner bara förakt för dem som försöker skyla den rasistiska sadismen i ruttna, förmultnade begrepp . Demokrati, fredsprocess, förhandlingar, självförsvar, terroristjakt. Rotvälska. Någon har mjölkat ur den västerländska civilisationen och låtit kärlet stå framme i rasismens hemtrevliga värme; nu tvångsmatas vi med det härskna, av blinda medier som går ärenden.

När israeliska ministrar hotar Gazaborna med ytterligare förintelse är det en fullständigt logisk utveckling. Det är som Ali Abunimah skriver på Electronic Intifada:

Vilnai's holocaust threat, however much Israeli officials attempt to qualify it, fits into a consistent pattern of belligerent statements and actions by Israeli officials. Israel has attempted to isolate the population of Gaza, deliberately restricting essential supplies, such as food, medicines and energy, a policy endorsed by the Israeli high court but condemned by international officials as illegal collective punishment.

As The Electronic Intifada has previously reported, dehumanizing statements by Israeli political and religious leaders directed at Palestinians are common (see "Top Israeli rabbis advocate genocide," The Electronic Intifada, 31 May 2007 and "Dehumanizing the Palestinians," Ali Abunimah, The Electronic Intifada, 21 September 2007)

Jag hör rasistiska FrP:s ordförande Siv Jensen – nyss hemkommen från propagandaresa i Israel, särskilt inbjuden av den israeliska staten – slå fast att det nu är viktigt att stå upp tydligt för staten Israel.
Det som skakar mig är vetskapen om att hon inte uppskatter den israeliska staten trots mördandet, utan just på grund av det. Det som förtjusar är – för att tala med en annan liberal, Fredrik Malm – staten Israels ”killer instinct”.

Det kommer alltid att finnas mördare. Men det sker något med samhället, när de mördades människovärde skrapats bort. Det är inte dem som satte tändstickan till lynchbålen som var att frukta allra mest – de var trots allt ganska få. Det var dem som stod runt omkring och såg negern brinna, tog bilder och skickade som vykort, smekte sina barns hår och kände den stora, kittlande upprymdheten i att vara herrefolk.

Det är dem jag fruktar idag; det är den atmosfär som gör dem, som jag inte kan, inte vill andas oberörd.



PS1. Följ Rawia Morras lägesrapporter
PS2. Vänsterpartiets Första maj-insamling går till sjukvård i Gaza.

Ett barn är begravet i Gaza

Hittar hos Paolo Pissoffi Mats Nörklints gamla dagsvers i DN.

Ett barn är begravet i Gaza.
En yttersta deportation.
Hans kropp ligger svept i en trasa.
Han avled av ockupation.

Med samma förlamande fasa
som barnen vid Auschwitz´station
han såg när de började gasa
och skjuta helt utan pardon

Så lätt kan ett livsprojekt rasa
Så krossas en världsillusion
Ett barn är begravet i Gaza
förgjort av en herrenation.