Budget

Vänsterpartiet har idag presenterat ett riktigt bra budgetförslag.

En granskning av 25 svenska industriföretag visade att vinsten per anställd ökat med 84 procent mellan åren 1998 och 2005. Ändå dras välfärdssektorn med ständiga bristsymptom. Det saknas med andra ord en effektivare resursöverföring från dagens vinster, som de arbetande är med och skapar i en gemensam samhällsorganisation, till investeringar i välfärden, som dels är en medborgerlig rättighet, dels en förutsättning för framtida tillväxt och välstånd. Det här är det verkliga systemfelet i svensk ekonomi.

Terrorstat

Israel fortsätter visa upp en konsekvent syn på såväl fredsavtal som FN. De israeliska plan som flög över Tyr rapporteras ha "orskat ljudbangar". Det är ju också ett sätt att beskriva systematisk och medveten psykisk terror riktad mot civilbefolkningen. Inte heller detta terrorgrepp är för övrigt något nytt i den israeliska arsenalen.

Lex Timbro

"New Rule: You Can't Call Yourself a Think Tank if All Your Ideas Are Stupid"

Bill Maher [via banal]

Ska Littorin med nästa gång?

Jag skrev häromdagen om Johan Norbergs självrapporterade besök i mönsterlandet Georgien. Norberg är på plats för att beundra privatiseringarna och föreläsa om "entreprenörskap, demokrati, globalisering och Sverige". Norberg är imponerad över att den georgiska regeringen, som kom till makten med hjälp av CIA, "avreglerat" arbetsmarknaden. En titt i Fria Fackföreningsinternationalens senaste rapport [tack till Mattias H för tipset] kastar ytterligare ljus över varför Johan Norberg är så glad, nu när hans glädje över marknadsreformerna i till exempel Irak tycks lite mindre opportun:

* Enligt lagen krävs minst 100 personer för att en fackförening ska kunna bildas - ett krav som ILO:s expertkommitté anser orimligt.

* Lagen om avstängning och förbud för frivilligorganisationers verksamhet anger villkor för när frivilligorganisationer (inklusive fackfören¬ingar) kan stängas av och gäller också fackliga organisationer. Det slutliga ansvaret för sådana beslut ligger hos domstolarna. Förbud kan exempelvis utfärdas på grund av ”framkallande av nationell oro eller samhällskonflikter.

* Sympatistrejker är förbjudna. […] Deltagare (och ibland även organisatörerna) i en strejk som olagligförklaras enligt landets lagar kan straffas med böter, fängelse i högst två år eller straffarbete i högst ett år

* Ett utkast till arbetsmarknadslag som skulle begränsa löntagarnas och de fackliga organisationernas rättigheter överlämnades till den parlamentariska kommittén för arbete och socialförsäkringar den 18 november. De fackliga organisationerna hade aldrig tillfrågats. Tre dagar tidigare hade presidenten, Mikheil Saaksahvili lovat arbetsgivarna att en ny, liberal arbetsmarknadslagstiftning skulle vara klar på två veckor – vilket tolkades som den tid parlamentet hade på sig för att anta utkastet. Ingripande av centralorganisationen GTUC ledde till att behandlingen av utkastet sköts upp till våren 2006.

* Domstolarnas brist på självständighet, tortyr och misshandel av fångar, avsaknaden av mötesfrihet och mediernas självcensur fortsätter att utgöra problem. Human Rights Watch nämner rapporter från betydande lokala frivilligorganisationer som får känna på regeringens påtryckningar. Landets ekonomiska tillväxt har varit imponerande och pensioner och löner betalas ut regelbundet. Å andra sidan lever över hälften av befolkningen under fattigdomsstrecket och arbetslösheten och den informella ekonomin är fortfarande stora problem.

* Regeringens antifackliga kampanj med offentliga påtryckningar, hotelser och inspektioner, som startade år 2004 för att fackliga tillgångar skulle kunna tas i beslag fortsatte med ännu större aggressivitet under år 2005

* Den 23 februari utfärdade distriktsdomstolen i Tbilisi en order om att alla GTUC-organs böcker skulle beslagtas. […] GTUC tvingades ge upp. Den 25 februari röstade styrelsen igenom en första överföring av tillgångar utan kompensation. […] Trycket från myndigheterna fortsatte, presidenten kallade offentligt fackligt aktiva för ”banditer” och ”gamla bedragare”. Lasha Chichinadze satt kvar i häktet. Den 21 juni röstade GTUC igenom överlämnandet av resten av sina tillgångar till staten. Bara några dagar efter det att överlämnandet var slutfört, upphörde alla inspektioner av GTUC:s verksamhet.

Vi påminns igen om Johan Norbergs exalterade utrop: "When Georgians do things, they apparently take it seriously.” Och vi kan bara svara med ännu ett Norberg-på-besök-i-Georgien-citat: “Way to go”!

Blogz N Da Hood

Jag har placerat min blogg i Rinkeby på bloggkartan.se

Magstarkt

Folkpartiets Erik Svansbo visar prov på språkkänsla och insikt i en kommentar till debatten om försämrad arbetslöshetsförsäkring:

"Hela den här diskussionen är verkligen magstark. Vuxna människor som klarar av ett arbete klarar av att ha framförsikt och lägga undan pengar i det fall man blir arbetslös. Personligen tycker jag att a-kassan bör avskaffas helt".

Samhällsservice: Glöm inte vintertid

"En bekant klagade över Ali Esbatis blogg. 'Man kan ställa klockan efter den!' suckade han".

Här.

Georgia on my mind

Efter den CIA-ledda statskuppen i Georgien för snart tre år sedan och det efterföljande valfusk som säkrade resultatet från denna, har landets nyinstallerade ledning varit tacksamt servil gentemot sina västerländska uppdragsgivare. USA permanentade sin militära närvaro i landet, som råkar vara av strategisk betydelse för gas- och oljeleveranser, och verkar på senare tid även börjat sondera terrängen för att använda georgiskt territorium för ett eventuellt militärt angrepp mot Iran. Som sig bör agerar Georgien även mönstergillt när det gäller övriga ekonomiska förhållanden. Landets tillgångar är till salu.

Och allas vår Johan Norberg är på plats och gläds över framstegen. Missa inte hans rapport från kampfronten.

Näringsrikminister

Härifrån.

Socialistiskt Forum den 18 november. Angelägnare än någonsin

Debatt, samtal, politisk poesi, fet fest på Street på kvällen, musik, bilder, konst, marxism, reformism, Röd-grön allians?, Nystart?, valanalys, Konst som motstånd, Spanska inbördeskriget 70 år!, antirasism, feminism, socialism, analys av högern. 70 arrangemang!

Medverkande:
Susanna Alakoski , Gustav Fridolin, Mona Sahlin, Göran Greider, Maria-Pia Boethius, Johan Ehrenberg, Nisha Besara, Widar Andersson, Katrine Kielos, Stefan Svallfors, Åsa Linderborg, Roland Spånt, Daniel Poohl, Kajsa Grytt, Stefan Carlén, Nalin Pekgul, Mattias Vespä, Gunilla Palmstierna-Weiss, Daniel Boyacioglu, Magnus Bergh, Camilla A. Lundberg, Stefan Jonsson, Eva Björklund, Asbjørn Wahl, Sven Hugo Persson, Zaida Catalán, Vänsterns Blåsorkester, Diana Mulinari, Francisco J Uriz, Jenny Willner, Roger Mogert, Gabriella Håkansson, Mikael Sylwan, Jörgen Gassilewski, Liv Strömqvist, Christer Themptander, America Vera Zavala, Andreas Malm, Mathias Cederholm, Anne-Marie Lindgren, Magnus Marsdal, Kjell Raotio, Teres Lindberg, Pelle Andersson, Fabian Göranson, Nanna Wikholm, Stefan de Vylder, Elisabeth Brandt-Ygeman, Mikael Börjesson, Anette Schenk, Frances Tuuloskorpi, Frederick Batzler, Shora Esmailian, Karl Ågerup, Eric Sundström, Martin Lindblom, Henrik Nordvall, Anna Ardin, Kaj Nordqvist, Adrienne Sörbom, Per Borg, Heli Karkkainen, Jörgen Hammarin, Olov Östensson, Jens Lundberg, Ann-Margarethe Livh, Jannis Konstantis, Lena Malmberg, Joanna Mossberg, Lennart Erixon, Håkan Blomqvist, Erik Wijk, Mats Wingborg, Josefin Brink, Per Wirtén, Jürgen Schutte, Ingemar Lindberg, Christer Persson, Dror Feiler, Jan Hammarlund, Aron Etzler, Olle Sahlström mfl.

Huvudarrangörer: ABF Stockholm, LO idédebatt, LO-distriktet i Stockholms län.

Apropå det öppna samtalet och internet

Dilbert

Det ska löna sig att arbeta

Näringsminister Maud Olofsson drar nu en lans för en stor och utsatt grupp, som drabbats hårt av statligt godtycke och socialdemokratisk maktkorruption.

I och om EU

Hanna Löfqvist bedriver en väldigt bra rapportering om EU-frågor – och om konstiga grejer som händer i EU-systemet – på sin blogg.

Flera av hennes senaste inlägg är väl värda att puffa för:

* * *

Gunnar Hökmark som sitter i EU-parlamentet för moderaterna:

Let it be said here tonight, once and for all, the oppressed people of the Middle East are not oppressed by anyone else than by their own oppressors. Not by Israel, not by US, not by European Union. When we are defending the democracy of Israel we are at the same time standing up for the freedom of all people in the Middle East, wherever they live",

Också också bortsett från det faktum att “their own oppressors” systematiskt stöds och har stötts av just USA och Israel, är uttalandet helt sjukt. Men Hökmark följer en gammal god moderat tradition att fraternisera med rasiststater. Moderaterna var som bekant också det parti som längst höll ut i motståndet mot bojkotten av Apartheidsystemet i Sydafrika. Att mörkblå moderater släpper de politiska hämningarna när de kommer utomlands är ju inte heller något nytt. Det är, som Hanna påpekar, inte helt självklart för andra att angreppskrig och terror mot civila, inklusive användandet av olika typer av hemliga giftvapen, indikerar kamp för demokrati och frihet. (Ah, bara by the way, tror ni det bara hade blivit en notis om, säg, Iran, hade gjort det här?)

* * *

I EU-parlamentet har också en konservativ parlamentsledamot ställt frågor till kommissionen:

"Vilka åtgärder avser kommissionen att vidta för att till slut få Sverige att införa euron i enlighet med sina fördragsenliga skyldigheter? Hur påverkar Sveriges negativa exempel de motsvarande diskussionerna i Polen och Tjeckien?"

Kommissionen vägrade på direkt fråga från en Hélène Goudin från Junilistan att ta avstånd från kravet att Sverige måste införa Euron. Man menar Kommissionen beklagade det "negativa" resultatet i den svenska folkomröstningen och framhöll att det i framtiden kan bli aktuellt att inleda ett överträdelseförfarande mot Sverige.

* * *

Socialistiska Partiet (SP) i Holland är ett av Europas just nu bästa vänsterpartiet. Partiet är har en mycket hög grad av aktivism och har genom sin konsekventa hållning och hårda arbete gått från att vara ett mycket marginellt parti till ett fräscht, roligt och inflytelserikt alternativ i holländsk politik. Dess arbete bidrog mycket starkt till nej:et i folkomröstningen om konstitutionen. Hanna publicerar på sin blogg en rolig affisch som kom tvåa i en tävling som partiet anordnade i samband med ”firandet” av 50-årsdagen av Romfördraget. Bidraget kombinerar SP:s logotyp, en tomat, med EU-flaggan.

Capitalism is Spam

Bloggen Acephalous publicerar poesi gjord av Spam-texter. Hittat via Approximation. Här är en dikt:

Mostly Urgent*

The great prognosis is drawn up.
The achievements of our highly capable partnership will exceed all expectations.

The key is getting in early.
We have a place for you.
Can you confirm your interest in our mutual respect?
We will remember your notification number.

The transaction is without risk.
You should not entertain any fear at all.
There will be no stopping this one.

Right now we wait for it triple.
Increases are not down lately.
We advise you to buy today.


*Our target is a modular fish system.

Kolonialismens verklighet

En åtta minter lång film från Guardian. Se den!

Så här ser alltså amerikanernas behandling av de irakiska allierade ut. Och än en gång blir kolonialherrarna förvånade över att de hunsade inte utan vidare beter sig som får i flock.

Moderata samband

Efter decennier av enpartistyre, maktkorruption, ekonomisk vanskötsel, katastrofala socialistiska jämlikhetsexperiment, implosion av värdegrunden i skolan, ohämmat fusk i socialförsäkringssystemen, myndighetselefantiasis, hetsjakt på företagare, samt massarbetslöshet, har Sverige enligt den nye moderate handelsministern Sten Tolgfors (m) kommit att bli ”ett av världens starkaste varumärken”.

Regeringsombildning

Att Israel är en rasistisk Apartheid-stat har inte undgått så många. För den som till äventyrs inte varseblivit detta förr, erbjuds då och då särskilt belysande exempel. Likheterna mellan Israel och det sydafrikanska system som många så småningom kom att avsky, isolera och hjälpa till att fälla, är större än skillnaderna.

Och på samma sätt som det i Sydafrika vid sidan av det traditionella rasistiska politiska etablissemanget fanns än mer öppet deklarerade högerextrema radikaler (till exempel i militären – de som efter sammanbrottet i stor utsträckning började ägna sig åt militär ”rådgivning” i andra länder); så finns det också i Israel rörelser i utkanten av ”mainstream-rasismen”.

Nu har ett sådant utpräglat fascistiskt parti, Israel Beitenu, inkluderats i Israels regeringskoalition. Det säger mest något om de "vanliga" partier som styr Israel. Israel Beitenu vill fullt ut annektera de illegala israeliska bosättningarna och driva ut de araber som lever inom de – av Israel självt ännu ej definierade – gränserna för Israel. Partiledaren har krävt att Knesset-ledamöter med arabisk bakgrund avrättas. Cordelia Edvardson skriver i SvD att partiet är ”ivrig anhängare av vad som brukar kallas för ’etnisk rensning’”. Man kan ju i och för sig undra vad som annars ska kallas för etnisk rensning, utan citattecken. Och man kan också undra varför Ekot väljer Avigdor Liebermans uttalande om att man borde ”jämna bostadskvarter i Gaza med marken”, som särskilt kontroversiellt. Det är ju vardaglig israelisk politik redan idag.

Den israeliska statens inbyggda rasism i förhållningssättet till araberna, spiller paradoxalt nog (eller egentligen inte så paradoxalt alls) över i samhällslivets inre liv. De judiska israeler som kommer från Afrika eller Ryssland upplever en väldig diskriminering i det israeliska samhället. Som i andra samhällen kan en sådan frustration ta vägen åt olika håll. Här har ett fascistiskt parti som Israel Beitenu varit framme och utnyttjat situationen. Det finns en radikalisering högerut bland grupper av nyinflyttade bosättare från exempelvis Ryssland. Klassmässigt skiljer sig de här grupperna från exempelvis de sydafrikaner som hade asiatiskt ursprung (”färgade” till skillnad från ”svarta”), så jämförelsen håller inte hela vägen. Men det finns en pervers logik i skapade rashierarkier, som påminner om hur en hel del ”färgade” kunde inta en skarpt positiv syn på Apartheid (inte minst i samband med sönderfallsprocessen).

Nåväl. Avigdor Lieberman förväntas bli vice statsminister, och ska då ansvara särskilt för ”hoten från Iran”. Men detta är alltså inte ett hot mot världsfreden eller mot mänskliga rättigheter. Istället körs den tusende versionen av knäppa-klipp-betonade ”hot” från ”ledande al-Qaidamän” som alla nyhetsmedier okritiskt kablar vidare. Den förruttnade falskheten i västvärldens papegojpropaganda har sällan luktat fränare.

The Link Factor

Fniss:

Bildt har även en blogg som förmodligen riktas både till en svensk och internationell publik (den är på engelska). Tack vare Technorati, kan man se att hela 130 andra bloggar har länkat till honom. Detta är inte illa, och ungefär i jämnhöjd med Jonas Morian (133), men jämfört med andra svenska bloggar som Federley (169) och Ali Esbati (190) gör han ett blekt intryck.

Skriver Max Andersson

I en klass för sig

Min krönika i Fokus. Publicerad i fredags.
----------

Högerregeringens första vecka gick i ministerskandalernas tecken. I skrivande stund har handelsminister Maria Borelius avgått, efter åtta dagar på sin post och kulturminister Cecilia Stegö Chilò efter elva. Själv gläds jag över att de inte hann lämna något politiskt avtryck i sina ämbeten. Dock. Risken med mediedrev är att väsentligare frågor försvinner på vägen.

Idén att politiska företrädare ska vara ett särskilt sällskap, på vilka det ska ställas öppet deklarerade eller underförstådda krav att leva särskilt oförvitliga liv, individualiserar politiken och skymmer konfliktperspektivet. Det politiska valet reduceras för medborgarna till att hitta ett lag med motto och maskot, som man för tillfället kan heja på. En sådan dagordning sammanfaller i grunden med en borgerlig syn på hur samhället ska fungera.

Nu har skandalen kring Borelius förvisso varit politiskt genuint intressant, för att den gett en hastig inblick i överhetens vardagsliv; vilka värderingar och världsbilder det föder. Men Borelius går tillbaka till en omgivning där det är självklart att man kan ha en filippinska i källaren, där man kan ha miljoninkomster och anse sig ”inte ha råd” med att betala sociala avgifter för de vuxna kvinnor man kallar barnflickor och där skatteplanering är något lika självklart som att klaga på fusket med sjukförsäkring och a-kassa, det Peter Wallenberg en gång betecknade ”den största fallskärm vi har i det här landet”. Och dit når sällan indignationsdebatten. Fredrik Reinfeldt underströk själv i ett tidigt försvar av sina ministrar att varken Stegö eller Borelius ”levt ett liv i tron att de skulle bli statsråd och därmed utsättas för hård granskning”.

Så kan det skikt som i kraft av ägande och kontakter utövar den tyngsta makten över samhället, utan att behöva ställa upp i några val, fortsätta sin tillvaro i självvald isolering. I Rosenbad huserar samtidigt en regering vars ledande medlemmar i valrörelsen estraderat som ”det nya arbetarpartiet”. Den ”lyssnar” på de besuttnas beskrivning av samhällsproblemen, ungefär som man kan uppskatta sin egen sångröst i duschen. Den tänker därför ta bort fastighetsskatten för deras villor; avskaffa den lilla förmögenhetsskatt som de kanske betalar; med de arbetslösas försäkringspengar subventionera deras hushållerskor, i fall de skulle göra sig besväret att förlora svartarbetets flexibilitet och anmäla innehav. En slags solidarisk arbetsdelning för gemensamma intressen.

Reinfeldt lindade in sin regeringsförklaring i tjocka lager av förskönande omskrivningar och tillsvidareduckande av tydliga konfrontationer. Planen är att genomföra systemskiftet med grodkokarmetoden – höja temperaturen långsamt och omärkligt, tills det är oåterkalleligt kört. För projektets centrala verksamheter ansvarar pålitliga medkokare i de nya moderaterna; Anders E Borg och Sven Otto Littorin. Men på mindre påpassade områden har en mer öppet radikal, oborstad höger erbjudits inträde i regeringskretsarna. I sak är projektet sammanhängande – samma intressen representeras.

Cecilia Stegö Chilòs avhållsamhet från TV-licens var inte den merit på vilken hon utnämndes. Men hon blev utsedd till kulturminister, just för att som nyliberal timbroit gå till angrepp mot den kulturens bredd, tillgänglighet och antikommersialism som högern alltid föraktat. Reinfeldt visste nog inte att hans handelsminister ägde sommarvilla i Falsterbo via bolag i skatteparadis. Valet berodde istället på hennes intresse för privatiseringar i tredje världen, och den extrema, biologistiska antifeminism som hon profilerat sig med i samhällsdebatten. Man bör fundera över vad som utgör huvudproblem.

På valnatten deklarerade Reinfeldt att hans parti vunnit som de nya moderaterna och nu skulle regera som de nya moderaterna. Det är precis det som sker. Högerpolitiken genomdrivs medan illusionsnumret pågår. I augusti 2005 talade Expressen med en av riksdagskandidaterna för de nya moderaterna: ”Jag tycker om omsvängningen som skett inom partiet. Nu handlar det om folkmoderater”, sade hon då, Maria Borelius.

Regeringen levererar facklig paroll

Det som borde ha varit klart före valet, men som försvann i allt struntprat om Göran Perssons allmänna uppsyn, klarnar för fler: det blir ingen tusenlapp i plånboken, avgiften för a-kassa och för medlemskap i facket chockhöjs. Det kommer förstås mera, och syftet är förstås mycket mer grundläggande än att bara kvitta skattesänkningar till rika med besparingar genom vanligt folk. Men ändå. Det kommer att kännas på en gång. Och visst kommer en del att lämna facket – vilket är huvudsyftet här. Men facken har både en skyldighet och möjlighet att visa varför de finns och är viktiga, i den kommande avtalsrörelsen. Jag ser att Peter Karlberg formulerar en riktigt bra paroll som man kan köra om man inte tycker att man kommer ända fram med kravet på lika stora lönelyft som direktörerna (mellan 1999 och 2003 ökade chefslönerna med ca 70%. Jag är för trött för att leta fram nyare siffror just nu, men trenden är densamma. Ett femårigt avtal som ger en låglönesatsning på ungefär den löneutvecklingen skulle vara välgörande för svensk ekonomi):

Jag förutsätter dock att fackföreningarna – som åtminstone jag kommer att fortsätta tillhöra – nu kraftfullt driver fram löneökningar som kompenserar för denna reallönesänkning. Alla skall ha minst en tusenlapp extra kvar när regeringens alla nya avgifter är betalda! En bra facklig paroll.

Jihad

Ledande USA-militär slår fast att Donald Rumsfelds ledarskap “inspireras av Gud”.

”He leads in a way that the good Lord tells him is best for our country,” said Marine General Peter Pace, chairman of the Joint Chiefs of Staff.

Över 600.000 civila irakier har fått sätta livet till. Kampen för Haliburtons kapitalförräntning kräver våld av bibliska mått och sanktion därefter. Kapitalismen förnyar sig genom medeltida repression och fögderi. Man vet inte längre om de som kallar detta för demokratisering är furstliga radskrivare eller hovnarrar.

Bloggosfären

Sånt här tycker jag är jätteintressant. Synd att bilden är för liten för att man själv ska kunna sitta och grotta (har inte testat att spara och försöka zooma). Häftigt hur som helst.

Putin om riktiga män

Rysslands president "skämtade" om sin beundran för Israels president, som anklagas för att ha våldtagit tio kvinnor.

Det är svårt att säga vad som är vidrigast; "skämtet", eller det faktum att det enligt uppgift följdes av högljudda skratt på presskonferensen. Det homosociala samförståndet mellan män är en förutsättning för att det systematiska förtrycket mot kvinnor - som yttrar sig bland annat som sexuellt våld - ska fortgå.

Jag kan i sammanhanget inte låta bli att presentera er för en avancerad analys på en pro-israelisk högerblogg, som reagerar på ett pressmeddelande från vänsterpartiets Hans Linde:

Kritiken är visserligen riktig, men frågan är om kriget mot totalitära krafter är viktigare i utrikespolitiska sammanhang än frågan om en illröd feminism. Att Putin gjort bort sig är uppenbart. Vänsterpartiet borde istället ta ställning för demokratin än för aktivt krig mot män, vilket snarare bidrar till ökad splittring mellan könen. [...] De splittrar hellre familjer i tusen bitar än löser problem.

Kort och gott

Robert Laul gör i all enkelhet en viktig upptäckt och ett lika viktigt ställningstagande.

Det finns en namnlista i protest mot borgarnas a-kasseförslag. Skriv på!

Särskiljande

Tony Blair kommenterar användandet av Canada Goose-jackor:

[It] ”is a mark of separation, and that's why it makes other people from outside the community feel uncomfortable.”

Eller, eh, förlåt, det gäller tydligen slöja, när den bärs av just muslimer.

Två sköna

"Vi vill ha honom som förband i Stockholm. Det är rock’n’roll på riktigt, tycker jag."
/Stefan Sundström om Lars Ohly, i DN.


"Där är den verkliga nya högern, ett slags anarko-fascism, en i grunden antidemokratisk banditism som vill sälja ut den offentliga sfärens tillgångar och göra de demokratiska institutionerna till fasader utan makt".
/Jörn Svensson om Timbrohögern, i Flamman.

Sverige – en framtidsbild

Vi hör till världens rikaste länder. Vad är det som har gått snett, undrar landets största tidning […] Ett nytt fenomen är att armodet i dag inte bara ökar utan också syns mer i samhället. Och det beror framför allt på den växande långtidsarbetslösheten och de nya bidragsreglerna med delvis dramatiskt minskad ersättning för vissa grupper av arbetslösa […] Riktigt nöjda är i dag inte mer än cirka 11 procent av befolkningen. Det är de högutbildade optimisterna med bra jobb och höga löner. Cirka 16 procent hör till gruppen av arbetstagare i mitten av samhället som uppger att de är rädda för arbetslöshet och sänkt social status.

Det skulle kunna vara Sverige efter några år med borgerlig regering. Det är Tyskland efter många år med borgerlig politik – administrerad först av både konservativa och socialdemokratiska regeringar, och nu av en ”stor koalition”.

Några äldre grejer och tyska valet för ett år sedan här, här och här.

Åhå, överraskning!

Nämen, så det är kvinnor och låginkomsttagare som drabbas av högerpolitiken? Surprise! Borgarmedia tajmar sin "granskning".

På samma tema rekommenderas ett inslag i Rapport igår om fastighetsskatten.

Etniskt utanförskap

Apropå Thaher Pelaseyed, så är detta på hans blogg mycket, mycket roligt. Mest om man är iranier.

Gammal grej på samma tema.

Reaktioner på organisationsförbud i Tjeckien

Ung Vänster skriver ett skarpt uttalande genom Thaher Pelaseyed.

Hans Linde (v) har ställt en skriftlig fråga till utrikesminister Carl Bildt.

Flamman har intervjuat de tjeckiska ungkommunisternas vice ordförande.

Men i mainstream-medierna råder fullständig tystnad om detta flagranta demokratiska övergrepp i ett EU-land. Det ger en oerhört allvarlig signal om saker som kan hända på andra ställen. Väldigt hastigt dessutom.

Uppdatering om Tjeckien

Hanna Löfqvist skriver mer om upplösandet av det tjeckiska kommunistpartiets ungdomsförbund. Nu har förbundets sajt blockerats och det verkar som att även telefonerna har stängts av.

Norge stoppar trupp till Afghanistan

Den rödgröna norska regeringen har beslutat att inte skicka några ytterligare specialstyrkor till Isaf, den Nato-här som ibland slarvigt kallas ”fredsstyrka”. Istället ökar man det civila biståndet till Afghanistan. Högeroppositionen rasar och mobiliserar mediestöd. Argast är det främlingsfientliga FrP (se också tv-inslag), som nu är det dominerande borgerliga partiet i Norge. Viktigast är kanske att Nato reagerar så skarpt. Man ”kommer att fortsätta pressen” för att Norge ska bidra mer till det havererade koloniala projektet i Afghanistan. Detta understryker det uppenbara, som tyvärr endast vänsterpartiet lyft upp i den svenska riksdagen; dels att skillnaden mellan Nato:s krigsinsats och det som den svenska regeringen (den förra och den nuvarande) kallar FN-insats är obefintlig, dels att de trupper som skickas till Afghanistan från andra länder, ska avlasta USA, så att man kan bekriga civilbefolkningar på annat håll. Norska SV är att gratulera till att ha bidragit till ett principiellt viktigt beslut.

Dags för att den svenska truppen också dras tillbaka. Vi är ju inte ens med i Nato, remember?

Ettårsdag. Lästips.

I Norge har man en lite annorlunda regering än här. Den firade ettårsdag igår. Se en lista här på 157 beslut som markerar kursändringen i norsk politik. Och framför allt, läs SV:s vice ordförande Audun Lysbakken resonera klokt om utmaningarna som väntar.

Demokratisk förnyelse i Tjeckien

Det här är fullkomligt vansinnigt: Det tjeckiska inrikesministeriet skickade idag ett brev till landets största politiska ungdomsorganisation, KCM, ungkommunisterna. Däri berättades att staten förklarat organisationen olaglig och upplöst densamma. Anledningen är att förbundet i sitt program skriver att ägandet av produktionsmedlen ska vara kollektivt – en vision som till exempel uttrycktes i den svenska socialdemokratins program till inte för så länge sedan.

Den tjeckiska statens planer har under lång tid mötts av protester i och utanför Tjeckien. Men nu tas alltså likväl detta steg.

Detta är ett bisarrt övergrepp mot demokratiska fri- och rättigheter, i ett europeiskt land som kallas demokratiskt.

KCM:s moderparti, Böhmens och Mährens kommunistparti, är ett av Tjeckiens största partier. Man fick 18,5% av rösterna i valet 2002 och 12,8% i de senaste valen. I valen till EU-parlamentet blev partiet näst störst och erövrade 6 av Tjeckiens 24 platser. Företrädare för den tjeckiska högern har rest krav på olagligförklarande av detta parti.

Man kan tycka olika saker om tjeckiska kommunister. Men kallar kårar bör gå längs ryggen på långt, långt fler än kommunister och socialister i hela Europa, när ett EU-land inför tankeförbud och med diktaturmetoder upplöser en organisation som arbetar för legitima politiska mål. Vi befinner oss på ett skarpt sluttande repressivt plan i hela Västvärlden.

Det vore välgörligt om utrikesminister Carl Bildt kunde sluta kommentera allvarlighetsgraden i sina kollegors skatteförhållanden och börja säga något vettigt om grundläggande demokratiska principer.

----------
- KCM skriver på sin hemsida
- Hanna Löfqvist utlovar mer info imorgon
- Pressmeddelande från RKU (som förra utsattes för åsiktsförföljelse av samma slag; jag skrev om saken bl.a. här).

Skägg Power

Opposition by Voodoo.

Jobblös budget

Efter ett dygns forcerad läsning av en budget som sida upp och sida ner introducerar rå, kalkylerad klasspolitik invirat i hycklande språkbruk, tryter orken för att skriva ned en längre analys här på bloggen.

Ulla Andersson deltog i budgetdebatten för vänsterpartiet och hon sa de viktigaste sakerna. Här är en sammanfattning.

Nuder var förvånansvärt vass och bra. Valkampanj inför partikongressen? Never mind, kul att han tog i lite. Man kan lugnt säga att det är läge för det.

Bland vänsterbloggare som kommenterat märks Elisabeth Biström.

En ”liten” grej bara. Minns ni valdebatten och tusenlappen i skattesänkning? Eller, ”mer i plånboken” hette det, och det var ju inte riktigt hela sanningen med tanke på alla utgiftsökningar för vanligt folk. Men ändå. Tusenlappen. Jodå, den kommer – om du har en månadslön på över 33.000 ungefär. För de som tjänar mindre, blir jobbavdraget mindre. Hur var mottot nu igen? Det ska löna sig att vara rik?

Bara i Göteborg

Förlåt, men jag kunde faktiskt inte låta bli.


(Och för att liksom göra bot, så länkar jag också hit, med påpekandet att jag visserligen inte direkt sörjer Chilòs avgång, men ändå tycker att Isobel har många tänkvärda poänger).

Två meningar ur budgeten

Avd. Jo, vi har noterat det

"Skattefusk snedvrider konkurrensen på olika marknader, leder till utanförskap, sociala problem och orättvisa mellan olika skattebetalare" (s.45 i Finansplanen)

Avd. Definiera gärna "allmänt"

"För att en skatt skall vara allmänt accepterad bör den inte vara möjlig att planera bort". (Om förmögenhetsskatten, s. 151 i Finansplanen)

Bra om Hjällbo-syndromet

Härom veckan gick polisen ut med groteskt överdrivna och felaktiga uppgifter om vad som hänt i Göteborgsförorten Hjällbo under ett strömavbrott. Uppgifterna - som spreds vidare i medierna - byggde alldeles uppenbart på fördomar. De bidrar till att fördjupa mytbildning och utanförskap. Det är inte en engångshändelse. Det pågår strukturellt. Jag skrev om det, här.

Ser nu att Thaher Pelaseyed har skrivit en väldigt bra artikel i ämnet, i GP. Läs!

Att utnyttja generella och uppenbara samhällsproblem i syfte att misstänkliggöra en specifik och redan utsatt grupp gynnar endast högerpopulistiska krafter i vårt samhälle. Vi borde påminna oss om utvecklingen i vårt grannland Danmark där media och delar av etablissemanget under en längre tid, genom att peka på allmänna samhällsproblem misstänkliggjort den muslimska minoriteten.

Och så en liten artikel i Expressen. Ung Vänster-klubben jobbar för upprustning och meningsfull fritidsverksamhet.

Riv muren - Befria Palestina

Ung Vänster har lanserat en grymt snygg och informativ kampanjsajt. Kolla in.

Israels ockupation av Palestina är brutal, olaglig och rasistisk. Det bärande fundamentet i ockupationen handlar om att omöjliggöra ett liv i frihet för den palestinska befolkningen. Det är därför palestiniernas rörelsefrihet ständigt begränsas och förstörs. Det är därför palestinska städer förläggs med utegångsförbud som Israel godtyckligt bestämmer över. Det är också därför Israel är det land i världen som bryter mot flest FN-resolutioner och mänskliga fri- och rättigheter. Ung Vänster startar nu sin eftervalskampanj mot den mur som Israel i skrivande stund bygger rakt igenom palestinsk mark.

I startgroparna

Göran Hägglund presenterar den nya linjen i en DN-intervju. Privatkapitalet ska in och kalasa på skattepengar. Stopplagen ska bort. Samhällets grepp över hälsovården urholkas ytterligare. Ett system med växande inslag av privatförsäkringar uppmuntras.

Den uppluckringen av vård- och omsorgssektorn som sattes ingång under 90-talet har redan fått sina väntade effekter. Jag skrev för några veckor sedan (och lite innan dess här) om företaget Attendo (vars bonus-VD för övrigt är bror till den nyss avgångne Handelsministern) och om det pris vi betalar för privatiseringarna.

LO-tidningen publicerar i senaste numret en artikel om det land som levererar målbilden för borgerlighetens sjukvårdspolitik, USA. Läs den noga, som kommentar till Hägglunds mysprat. 46 miljoner människor är oförsäkrade i privatsjukvårdens USA. Antalet har vuxit kraftigt de senaste fem åren.

I ett internationellt perspektiv befinner sig sjukvården i USA i en absurd situation. Landet lägger ned mest i hela världen per capita på sjukvård, över 15 procent av BNP enligt OECD. Men vårdförsäkringarna omfattar den minsta delen av befolkningen och i fråga om livslängd delar landet jumboplatsen i västvärlden med Danmark. Allt fler i USA börjar undra var pengarna tar vägen.

----------

Och apropå LO-tidningen; missa inte Bo Bernhardssons mycket intressanta eftervalsanalys.

Den senaste partikongressen slog fast att den fulla sysselsättningen gäller som politikens överordnade mål. Även om kompromissen med partiledningen ledde till att fyraprocentsmålet, som ett delmål, finns kvar i principprogrammet. […] Sen åkte vi hem från Malmökongressen och dess beslut lades till handlingarna. Någon omprövning blev det inte. […] Summa summarum; om arbetarrörelsen menar allvar med den fulla sysselsättningen, då måste vi våga diskutera om inte en och annan helig ko på det ekonomisk-politiska området kanske borde slaktas.

Jag skrev i november förra året om en intressant vänsterpartiinterpellation till dåvarande finansminister om just detta. Den klargjorde just att målet ”lades till handlingarna” efter s-kongressen.

Framtidens nyheter?

Tihi. (Oskar Lindvall)

Trött på hela skiten?

Statsministerns stabschef beskriver sin blogg på bloggtoppen.se:

Lite mer Sjödin

Jag har aldrig träffat Anna Sjödin i verkligheten. Jag har ingen aning om hur hon är som människa och har heller inte så värst många politiska framträdanden att gå på för att göra en politisk bedömning; för att ha kommit från högerfalangen i ett småtrist sosseförbund har hon klarat sig bra i de fåtal sammanhang jag sett.

Men jag har tyckt från början att Crazy Horse-fallet rör mer än Sjödin. Det har blottat ett allvarligt samhällsproblem som många känner till, men få talar om: samförståndet mellan vaktpersonal, polis och rättsväsende, vilket gör det i princip omöjligt att få rätt mot den som missbrukar sin uniformerade ställning. Och samtidigt har det dragit upp en massa reaktionärt skit, med moraliserande kvinnoförakt och allmänt sossehat om vartannat.

Jag imponeras faktiskt av det personliga brev som Sjödin skrivit till SSU:s medlemmar. Det är ett intressant dokument. ”Jag var dum nog att tro på rättssamhället”, skriver ordföranden för den organisation som alltför länge, i alltför liten utsträckning varit ett socialdemokratiskt ungdomsförbund, alltför mycket Statens ungdomssektion. Inte så att detta förändrar den saken – oavsett om Sjödin i slutändan går eller stannar. Men det är ändå inte oviktigt. Misstro mot dagens polis- och domstolsväsende är något sunt – och alltför ovanligt i socialdemokratiska kretsar.

Och minst lika naivt som att tro på rättsväsendets oväld, är kalkylerandet att SSU skulle börja mötas vänligt och välvilligt av belackarna, för att Sjödin kliver åt sidan.

Man ska inte behöva bli misshandlad på krogen och dömd för vaktens slentrianmässiga motanmälan. Man ska inte tolerera att kallas könsord och bli dömd för att säga ifrån. Man ska inte lalla med i ett medialt drev där kommentarerna marinerats i patriarkal moralism.

Så jag uppmanar till läsning av brevet till SSU-medlemmarna. Och upprepar det jag skrev redan den 29 januari: Heja Anna Sjödin.

Leva som man lärt (sig)

De nya moderaterna utlyser brådskande presskonferens ledd av statsministern himself, för att berätta om nya uppgifter om hanteringen av flodvågskatastrofen.

Detta nya visar sig bestå i att man hittat gamla band med gammal e-postkorrespondens som för tillfället inte går att läsa och som egentligen inte föranleder någon att tro något särskilt om flodvågskatastrofen. Mer än att misstankar alltid är trevliga, förstås.

Presskonferensen går att se här. Notera särskilt den smidiga sortin mot slutet.

Utlysandet av presskonferensen hade självfallet inget att göra med den nyvalda ministärens överklasshaveri, lika lite som valet av begreppet det nya arbetarpartiet var ämnat att undanskyla en arbetarfientlig politik.

Samband mellan drogliberalism och licensuppror?

TT: "Höga moderater anmälde tv-innehav".

Brett spann

Man måste beundra användandet av konstruktionen ”alltifrån…till”:

Är det olagligt att göra så här?
– Det behöver det inte vara, det kan röra sig om alltifrån rent skattefusk, som är olagligt, till avancerad skatteplanering som inte alla gånger är olaglig.

Göran Haglund på Skatteverkets utlandsenhet angående Maria Borelius sommarhusägande

Man’ on Fire

Åsa Linderborg skriver i sitt fina, personligt hållna förord till bokförlaget Nixons nyutgåva (2004) av Kommunistiska manifestet:

För mig blev den första bekantskapen med Manifestet en rosenkindad pubertal orgie i citatsamlande. Karl Marx och Friedrich Engels program, skrivet på uppdrag av det nystartade Kommunisternas förbund, är formulerat med ett sådant tilltal att kroppen ryser av välbehag – eller obehag, det beror på vad man tycker om budskapet.

Manifestet är inte bara ett historiskt dokument av svåröverskattad betydelse. Det är också ett litterärt mästerstycke. Jag tänker på det när jag hos Röda raketer hittar en rolig liten tecknad variant (se nedan). Trots att läsarrösten är trist och entonig bränner sig textens elokvens igenom.

Själv hittade jag för ett tag sedan några gamla anteckningar från tiden när vi just kommit till Sverige, skrivna på ett litet blädderblock som jag minner mig ha köpt i trepack på Ica. Här fanns bland annat avskrivet, på persiska förstås, en fotnot där detta med patricier och plebejer förklaras – orden förekommer efter meningen med det berömda påståendet att ”historien om alla hittillsvarande samhällen är historien om klasskamp”. Jag hade diskret plockat den tunna skriften med de hårda blodröda pärmarna ur mosters bokhylla. En hastigt ihopslängd stridsskrift från 1848 tände runt 140 år senare ännu en eld i ett medvetande.

Jag var då ännu inte fyllda tio. Livet blev sig inte detsamma sen. Runt tjugo år senare brinner det fortfarande. I lite andra färger kanske. Men mer, djupare. Ty texten ger den klargörande gnistan, bränslet är verkligheten själv. Eller som Linderborg skriver:

Marxismen har räknats ut hur många gånger som helst men har en förmåga att alltid komma tillbaka. Som asatrons Särimner ungefär; den slaktas men återuppstår, redan nästa dag. Så länge som klassamhället består kommer marxismen att vara aktuell. Klassorättvisorna fanns före marxismen och är dess förutsättning. Därför är det trots allt inte någon fara att rycka lite i lärften på kommunismens spöke. Den går inte sönder i första taget; slitstarkare tyg har historien förmodligen aldrig vävt.

Apropå överklassens fritidsbestyr II

Magnus Ljungkvist fortsätter följa upp. Maria Borelius äger förutom villan i arbetarkvarteren Djursholm ett sommarhus i det röda nästet Falsterbo. Fast nja, det gör hon strikt taget inte, och det är strikt taget inget sommarhus – om uppgifterna stämmer. Det är en arbetsfastighet som ägs av ett bolag som är registrerat på Kanalöarna, kända för sin proletära skattepolitik. Fastigheten är rimligen väsentlig för bolagets samhällsnyttiga verksamhet. Sverige har fått ett nytt arbetarparti.

Apropå Anna Sjödins fritidsbestyr

Anna Sjödin fälld i tingsrätten. Inte särskilt oväntat. Domen visar vad många redan vet: den som misshandlas av uniformspersonal kan inte få upprättelse. Går man till domstol riskerar man snarare att själv dömas. I detta fall har till exempel inga oberoende vittnen bekräftat att Sjödin kallat Jamei för svartskalle – han kom själv på detta dagen efter. Däremot har Jamei vidgått att han kallat Sjödin för hora. Det är Sjödin som fälls för förolämpning. Signalen från rättsväsendet är glasklar. Och som vanligt har kön avgörande betydelse. Sjödin beter sig inte som man förväntar sig av en kvinna – hon tar i och bråkar. Då blir hon förargelseväckande – i adrenalinväktares ögon såsom ock i tingsrättens. Tragiskt.

(Borde hon avgå? Det bestämmer hon själv och/eller SSU:s medlemmar. Om jag vore SSU-medlem skulle jag säga nej. Men jag är inte SSU-medlem, och SSU är en organisation med många spänningar)

Apropå överklassens fritidsbestyr

1.
Magnus Ljungkvist följer upp Borelius-frågan och Carl Bildts kommentarer därom; en jätteintressant intervju med Dan Josefsson.

2.
Kungen hottentottar till det på tema-maskerad. Banal bildkommenterar. Olydig text- och bildkommenterar.

2010 är bara en siffra

När borgerliga förståsigpåare i olika roller upprepat mantrat om vikten av ”maktskifte” för sakens skull, är den verkliga betydelsen den rakt motsatta: det som efterlyses är vaktskifte framför en stabil politik som låter kapitalet exploatera i fred.

Läs gärna min inrikeskrönika i veckans Flamman.

Och vem försvarar oss från polisen?

Många har redan skrivit snabbare och bättre om detta, men det känns ändå som något som bör kommenteras, särskilt som uppföljningen inte alls i tillräcklig mån har varit betonat allvaret: Göteborgspolisen påstod i helgen att ”våldsamt upplopp” och ”kravaller” uppstått i Göteborgs förorter under strömavbrottet där.

“- Det driver omkring flera ungdomsgäng som slår sönder rutor och gör inbrott. De har slagit till mot skolor, affärscentrum, banker och ett åldringsboende.”,

larmade polisens presstalesman Frank Karlsson.

Expressen skrev så här:

I skydd av mörkret drog ett 100-tal ungdomar fram och krossade ursinningslöst allt de kom över.

Och man citerar en annan polis, vakthavande befäl Kent-Ole Nielsen:

- Vid 22-tiden började det med glaskross på Handelsbankens kontor i Hjällbo centrum. Sedan eskalerade det […] Ungdomarna samlade ihop gängen, gängen blir större och större, och ungdomarna triggade varandra.

Bilden som tecknades var av ett krigstillstånd. Frank Karlsson fyllde på med målarfärg:

- Vi skulle behöva varit många fler om vi skulle haft möjlighet att förhindra vandaliseringen […] Men vem räknar med att ungdomarna i Hjällbo beter sig som gängen i USA eller Frankrike och slår sönder och samman sin egen stadsdel.

Det är bara det att det där huvudsakligen var båg. Det krossades något enstaka fönster, ungefär som en vanlig helgkväll. Polisen lekte viskleken. Eller rättare sagt: ljög. Man snackade massa skit om förorterna och medierna förde skiten vidare. Efteråt har det alltså kommit rapporter om att det var extremt överdrivna uppgifter som spreds, men det toppar inte nyheterna på samma sätt. Bilden som dröjer kvar hos de flesta är blattekids som ”slår sönder och samman sin egen stadsdel”, medan hjältepolisen gör sitt bästa för att ställa saker till rätta med de alltför små resurser som man har till sitt förfogande.

Det är rent ut sagt för jävligt att polisen beter sig på det här sättet. Men inte heller förvånande. När Masoud Kamali i sin kritiserade utredning föreslog att man skulle se över polisens befogenheter med utgångspunkt från de godtyckliga ingripanden som sker ute i förorterna, begrep de flesta inte problemställningen. Och Maurico Rojas gick förstås i taket. Men för många ute i förorterna – inte minst folk med utländsk bakgrund, i olika åldrar – är det alldeles påtagligt att polisen inte är det just polisen som skapar otrygghet, som förnedrar godtyckligt och eskalerar olika situationer.

Aftonbladet skriver:

Polisen var försiktig med att kommentera de uppgifter om totalt kaos som lämnades ut från myndigheten under söndagskvällen.

– Ett scenario kan vara att det kommit in många rapporter och att folk ringt om samma saker, säger Håkan Frank, närpolischef i Angered.

Well. Ett annat scenario kan vara att det finns problem med rasistiska och våldsförhärligande strukturer i den svenska poliskårens jargong och arbete, och att det vore en mycket angelägen uppgift att ta tag i de problemen. Rasism handlar om makt. Det är inte fördomar och ringaktning i sig som är avgörande; det är när den som bedömer och agerar med etniskt grummel kan motivera och fördjupa sin överordning på den grunden. Där har statens uniformerade kår en särskild funktion. Den behöver också granskas särskilt hårt.

News from the Barrel

Har – utan att vara ägare av vare sig legala eller illegala vapen – kommit över senaste numret av Sveriges vapenägares förbunds tidning, Vapenägaren.

Ragnar Skanåker skriver i ”Skanåkers krönika” om hur vapenägarna ”under åren med socialdemokratiskt styre […] drabbats av den ena lagskärpningen efter den andra”. Valförlusten för socialdemokraterna beror enligt krönikören inte bara på att jobbpolitiken fått underkänt;

även de legala vapenägarna har gjort sin stämma hörd och förklarat att nu får det vara nog med förföljelse av en grupp hederliga medborgare som råkar ha intressen som relaterar till civila.

Skanåker uppmanar vapenägarna att göra som den nya regeringen; ladda om.

Väl så. Lite pikant är det i sammanhanget att även den ansvarige utgivaren Gull-Britt Söderström på annan plats i tidningen skriver om regeringsskiftet, nu inte ur vapenägarperspektiv, utan mer allmänt, om socialdemokratisk utnämningspolitik:

Efter ett regeringsskifte är det av högsta vikt att ämbetsmän med ’fel’ politisk färg försvinner från beslutsfattande positioner. Annars kommer de fortfarande att styra enligt det mönster som utvecklats av den avsatta regeringen och den nya regeringens intentioner får aldrig komma till sin rätt

Utan att för den skulle ge mig in på att citera ordförande Mao, ska man säga att det känns tryggt att veta var den nya regeringen har sina stödtrupper och hur dessa formulerar sin världsuppfattning.

De västerländska värdena

Israeliska Haaretz rapporterar om att franska ambassaden ställt in en planerad releasefest för en bok om fransk kollaboration med nazisterna under Vichyregimen. Författaren Carmen Callil, som skrivit den historiska biografi ambassaden kallat ”ett mästerverk”, hade nämligen i ett efterord till boken haft mage att påpeka att staten Israel förtrycker palestinierna:

“What caused me anguish as I tracked down Louis Darquier was to live so closely to the helpless terror of the Jews of France, and to see what the Jews of Israel were passing on to the Palestinian people. […] Like the rest of humanity, the Jews of Israel 'forget' the Palestinians. Everyone forgets; every nation forgets.”

Det är med sådana medel ”Mellanösterns enda demokrati” jobbar på sin image; på att förgöra diskussion om det oförsvarbara förtrycket, den systematiserade rasismen. Israels övergrepp mot palestinierna är en brännande fokalpunk för hela den globala världsordning som terroriserar stora delar av jordens befolkning. Om denna Terrorns tidsålder skriver Robert Fisk, i en lång essä publicerad häromdagen i The Independent. Skriv ut och läs! Jag håller inte med om allt, men den är engagerad och innehållsrik och den sätter många saker i ett sammanhang, kallar dem vid sitt rätta namn. Och apropå samma problematik som den inställda franska releasefesten är ett tecken på berättar han om två andra händelser:

The case of the play about Rachel Corrie - the young US activist twice run over by an Israeli bulldozer while trying to prevent the demolition of Palestinian homes - taken off the New York stage was one of the more deplorable of these. I was also surprised in the Bronx to find that Fieldston, a private school in Riverdale - was forced to cancel a college meeting with two Palestinian lecturers when parents objected to the absence of an Israeli on the panel. The fact that Israeli speakers were to be invited later made no difference. The school's principal later announced that the meeting would "not be appropriate given the sensitivity and complexity of the issue". Complex problems are supposed to be explained. But this could not be explained because, well, it was too complex and - the truth - would upset the usual Israeli lobbyists.

Uppdatering: Guardian rapporterar om annat fall i samma riktning.

”You know what capitalism is? Getting fucked”

Någon har gjort en väldigt rolig Cheney-goes-Scarface-grej (se nedan). Hittat hos Suspect Paki. För övrigt en väldigt intressant blogg – snubben är konstant skönt upprörd; en nödvändighet i dessa galna tider. Läs till exempel senaste, tänkvärda inlägget om den brittiska slöjdebatten.

Mer Scarface-citat här.

Borelius i nöd

Magnus Ljungkvist har skrivit en mycket intressant text med utgångspunkt i vår nya handelsminister Maria Borelius uttalande om varför hon utnyttjat svart arbetskraft i hemmet. Hon skulle under 90-talet ”inte haft råd annars” då hon är ”fyrabarnsmamma”. Det visar sig dock att Maria Borelius under hela 90-talet varit en genuin höginkomsttagare; faktiskt har hennes inkomster legat över genomsnittet för de bäst avlönade tio procenten av Sveriges kvinnor.

Ändå menar statsminister Fredrik Reinfeldt att Borelius motivering är rimlig, och han understryker istället högeralliansens förslag om att ”underlätta” – alltså med hjälp av exempelvis de arbetslösas försäkringspengar skattesubventionera – anlitande av hushållshjälp.

Fallet Borelius understryker egentligen det vi redan vet: att detta är en regering med överklassen, för överklassen – ledd av en statsminister vars mission är att ändra, inte politikens innehåll och riktning, utan dess paketering och framställning.

Läs Ljungkvists text. Och gärna min några veckor gamla längre analys av det planerande subventionsförslaget.

Norska regeringen sponsrar öppen källkod!

Jag har inte hunnit titta i närmare detalj på den norska budgeten, som presenterades i fredags av Sosialistisk Venstres ordförande Kristin Halvorsen. Men en översikt visar en tydlig rödgrön profil, med stora satsningar på barnomsorgen, utbildningsväsendet och hälsosektorn. Biståndet höjs kraftigt till rekordhög nivå. Brytpunkten för högsta skattesats sänks för att öka omfördelningen. Arbetslösheten är rekordlåg – 2,4% i september.

En i sammanhanget mycket liten post i budgeten, men principiellt viktig, är att man nu beslutat stärka stödet till öppen källkod. Ett i sanning progressivt beslut.

För övrigt vill jag påminna om Ung Vänsters kultur- och fritidspolitiska program från 2002, som var tidigt ute med att ta upp den här typen av frågor. Där skrev vi bland annat:

Vi arbetar för att fler ska känna till och kunna använda operativsystem och andra program med öppen källkod. Bland annat borde skolor och arbetsplatser i den gemensamma sektorn aktivt öppna för en sådan utveckling. Vi vill också att den gemensamma sektorn försöker hitta former för att stödja utvecklingen av open source-program. Till exempel skulle alla offentliga beställningar av datorprogram kunna inkludera fri spridning av källkoden. Huvudprincipen borde vara att den information som den gemensamma sektorn köper in eller tar fram ska göras fritt tillgänglig för envar.

Har man rätt så har man

Sveriges match mot Spanien i lördags uppvisade nog det bästa spel ett svenskt herrfotbollslag presterat på över ett decennium. Fantastiskt lagspel. Hyllas bör Lagerbäck, som fått utstå massa gement skit från flockrusande sportjournalister. Och igår växte min respekt mångfalt när jag läste detta i Aftonbladet:

Han sa att lagets försvarsspel var nästintill perfekt. När han fick frågan av Sportbladet när det senast var så perfekt svarade han…

- Trinidad och Tobago-matchen. Då hade vi också ett jättebra försvarsspel.

Som sagt…

Arbetsrätt. Arbetssätt.

Vi som skrivit valplattformen vill inte luckra upp arbetsrätten. Vi bara tillsätter ett ”globaliseringsråd” där vi som skrivit valplattformen ingår. Sen får ”globaliseringsrådet” komma fram till att det tyvärr är nödvändigt att luckra upp arbeträtten. Carl Bildt, med stor erfarenhet från oljebolag i tredje världen, assisterar vid fattandet av dessa oerhört svåra beslut.

Roligt är det också, hälsar Maud:

Men statsminister Reinfeldt har ju varit tydlig med att arbetsrätten fungerar som den är utformad i dag, är ni oense?

- Nej (skratt) men det är ingen överraskning att Carl Bildt [som är ”oense” med Reinfeldt] och jag tycker lika i den här frågan. Nu ska vi hantera den i regeringen. Och då har globaliseringsrådet i uppdrag att diskutera det. Jag kommer naturligtvis att vara med i rådet.

"Frustration"

Uppgifter om en händelse från det ockuperade Irak, april förra året. Amerikanska soldater letade efter motståndsman. Hittade ingen. Mördade grannen istället. Händelsen är ovanlig endast för att den leder till rättslig prövning.

Politkovskaja

Fick ett sms av en vän igår, om att Anna Politkovskaja mördats. Skakande och tragiskt. Hennes envetna grävande i vidrigheterna i Tjetjenien har betytt ohyggligt mycket i en tid då det ryska styret fortsätter i auktoritär riktning och USA:s ”krig mot terrorismen” ger fria händer åt alla världens torterare, så länge dessa kan framstå som allierade i något avseende. På svenska har Ordfront gett ut två titlar av Politkovskaja: Tjetjenien - sanningen om kriget (2003) och Putins Ryssland (2005).

Opposition – från vilket håll?

I och för sig ska man väl inte i första hand leka kremlolog, men inte ger sossarnas personbesättningar i riksdagsutskotten särskilt goda vibbar om vart partiet vill vara på väg. Man får avvakta den faktiska politiken, men på åtminstone en punkt aviseras en klart usel väg. Bodström tar över posten som justitieutskottets ordförande efter batongfantasten Johan Pehrson (fp):

Justitieutskottets nye ordförande har redan siktat in sig på en fråga där han ska attackera den nya regeringens politik: bekämpning av grov brottslighet.

– Ingenting av preventiva tvångsmedel fanns med i regeringsförklaringen. Det är något vi verkligen behöver för att kunna bekämpa organiserad brottslighet.

Härligt, va? Precis vad Sverige behöver nu: en socialdemokrati som kritiserar en högerregering för att vara för lite repressiv.

Bodström lät enligt uppgift ”pigg och glad”. Bevare oss väl.


Uppdatering: Jag ser att jag nog inte är fel ute med kremlologin heller. Peter Gustavsson (s) konstaterar till exempel att ministrarnas återvandring inte slutade i något särskilt spännande: ”Ska det till rejäla förändringar får nog initiativen komma från andra håll än från Riksdagshuset”. Eller andra håll än socialdemokratin, får jag kanske tillägga.

Göra ett bra jobb

Eftersom den nya regeringen ytterligare ska stärka ”den transatlantiska länken”, kanske statsministern också kan kolla hur det är ”over there” för att inspireras när det gäller att definiera vad det nya ledarjobbet egentligen kan gå ut på. (Klippet från Daily Show från Yabosid. Apropå det första klippet i hans inlägg – angående Bushs fantastiska uttalande om att kriget i Irak kommer att ”ett komma”, se också den här bildkommentaren)

Smart. Inte kul

Fredrik Reinfeldts regeringsförklaring innehöll inte något uppseendeväckande. Snarare är det på sitt sätt imponerande att se hur målmedvetet Reinfeldt driver sitt politiska omvandlingsprojekt vidare. Den som bara betraktar regeringsförklaringens yta möts av en floskulös ordmassa med en air av allmänt schysst förvaltarkompetens, kryddat med ett och annat värdeord om civilsamhälle, gemenskap och demokrati. Det som är politikens riktning och mål – omfördelning till de besuttna och mäktiga; respektive den svenska välfärdsmodellens och arbetarrörelsens hopskrynklande – döljs skickligt utan att någonsin försvinna ur sikte.

Många är de försämringar som bäddas mjukt i en sorts nyborgerlig politikersvenska. Man ska ”öka egenfinansieringen i arbetslöshetsförsäkringen” – det betyder chockhöjda fackföreningsavgifter för att minska anslutningsgraden till facket och slå hål på den svenska arbetsmarknadsmodell som man inte vill utmana rakt på. Man ska ”motverka överutnyttjande i sjukförsäkringen” – alltså skuldbelägga sjukskrivna och jaga fuskspöken snarare än grunderna till att människor slits ut på jobbet. Man ska ”återställa taket i sjukförsäkringen till 7,5 basbelopp och förändra beräkningen av den inkomst som skall ligga till grund för sjuklön och sjukpenning” – det betyder i klartext mindre pengar till de sjuka och en urholkning av socialförsäkringssystemet, då färre blir fullt försäkrade. Det talas om jämställdhet och föreslås familjefundamentalistiskt vårdnadsbidrag. Det talas om kvinnors situation på arbetsmarknaden och föreslås privatiseringar i välfärdssektorn – med ökad stress och utsvettning av kvinnor som följd. Det talas om förebyggande arbete mot brott, men förslagen handlar bara om hårdare, förgrovande straff. Det talas om miljöansvar, men de konkreta förslagen lyser med sin frånvaro. Det skrivs om våld mot kvinnor – och nästa mening handlar om att ”hedersrelaterat våld” ska prioriteras; inte tal om att detta är mäns våld mot kvinnor, en institution också i rågblonda sammanhang. Det talas om stöd till demokratisering – och förslaget blir att ”stärka den transatlantiska länken” med världens bomb- och tortyrfurie. Det kommer med några meningar om den främlingsfientlighet och rasism som åtminstone ett av allianspartierna gjort mycket aktiva insatser för att underblåsa – och det landar i kampanj mot kommunismen!

Ett systemskifte rullar igång i diskretion, medan publiken underhålls med ett floskelbatteri.

Så kom Reinfeldt fram till sin ministerlista. Och visade där åter sin väldiga skicklighet. Ministerlistan är till skillnad från regeringsförklaringen uppseendeväckande på flera punkter. Men understryker desto skarpare att det reinfeldtska projektet hänger ihop.

På de tunga och påpassade posterna placeras pålitliga medarkitekter till det väldiga illusionsnumret ”De nya moderaterna”. Anders E Borg och Sven Otto Littorin får travestera Theodore Roosevelts förhandlingstaktik som ledstjärna för moderat finans- och arbetsmarknadspolitik – speak softly and apply a large stick. Sköningen Mikael Odenberg får dricka punsch på officersmässar istället. För jävla trist för oss i oppositionen.

Carl Bildt som utrikesminister är ett mycket smart drag. Reinfeldt vill inte ha konflikt om utrikespolitiken. Och blir det konflikt vill han inte ta den själv. Bildt får matcha Eliasson.

I gengäld släpps två taggade batongister loss på skolans område medan kristdemokraterna får dväljas med sina värdegrunder och återmoralisera socialpolitiken.

Några av ministervalen gör strategin särskilt tydlig. På områden där den ideologiska debatten varit på glid och där Reinfeldt inte räknar med att så många bryr sig om antagonisternas protester – då blir valen tokradikala.

Gunilla Carlsson ogillar bistånd. Hon får bli biståndsminister. Världens fattiga är inte marginalväljare.

Cecilia Stegö Chiló som kulturminister. Vi fattar poängen. Hennes syn på kulturen finns i skärningspunkten mellan ointresse, okunskap och genuint, ideologiskt betingat förakt. Timbrohögerns durkdrivna hat mot allt som kan få breda folklager att ta del av bildning, debatt och djupgående samhällspåverkan (till exempel en fungerande Public Service) får nu en belevad representant i regeringskansliet. Kulturarbetare är inte heller någon kärnväljargrupp, och redan folkpartiets avgångne spionchef och partisekreterare kunde ju konstatera att det är kul att reta upp dem för att få uppmärksamhet. Att den breda kulturen förgörs under tiden är för högern bara en bonus.

Så sist men mest Nyamko Sabuni, vars partiledares första kommentar för övrigt var att det blir ”spännande med en invandrare i regeringen”. Ingen svensk rikspolitiker – med möjligt undantag av Mauricio Rojas – har lika tydligt använt sig av en retorik som utstuderat flörtar med grumliga rasistiska stämningar och kraftigt underblåser dem. I debatter om ”integration” har hon presenterat de mest obehagliga infallsvinklar som går att uppbåda. (Några tidigare texter om Sabunis bravader här, här och här). Som ”integrationsminister” får vi en islamofob som byggt sin politiska karriär på att skapa fördomar mot invandrare. Hon får också ta ansvar för jämställdhetsfrågorna – med en linje som går ut på att kvinnoförtryck är något utifrån importerat. Det är verkligen bingo. Ungefär som om George W Bush både skulle få Nobels fredspris och hyllas av Amnesty. Återigen blir linjen klargjord: invandrare i det här landet ska vara föremål för angrepp. Antingen får vi eftersträva en Onkel Tom-position eller sälla oss till de flerfaldigt stigmatiserade, på vilka man pekar för att konstruera ett annat vi, i det borgerliga Sverige som Reinfeldt tänker sig ska förlänga hans mandat 2010.

Reinfeldts hela strategi är att eliminera öppna konfliktytor och låta systemskiftet bli självgående. Motstrategin måste då naturligtvis vara att ta konflikt, klargöra skillnader, organisera de förfördelade för att skapa den verkliga majoritet som ska förhindra högervridningen nu, för att vid tillfälle kasta ut den här högerregeringen ur Rosenbad.


[Fler kommentarer]
Lars Ohly: Regeringsförklaringen - sannolikt svenskt rekord i floskler
Mission Iran: Utrikespolitisk regression
Röda Raketer: Moderat regering

”Journalistiskt haveri”

Dan Josefsson skärskådar sakligt och lysande Rapports påhoppsrapportering om Sveriges arbetslösa.

Detta är ett journalistiskt haveri. Om redaktionen bara haft en något högre ambition än att vidarebefordra löst skitsnack från Svenskt Näringslivs fikarum så hade det knappast behövt ta tre dagar och en tittarstorm innan någon skickades att kolla fakta. […] Men Rapports haveri är också politiskt. Smutskastningen av de arbetslösa möjliggörs av att Rapport liksom de flesta av SVT:s nyhetsredaktioner domineras av helsvensk medelklass från storstäderna. Detta styr nyheterna i rutan.

Läs artikeln!

Uppdatering: Dan Josefsson debatterade mot Rapports Elisabeth Höglund i P1 i morse. Mycket intressant.

Grattis Flamman!

Flamman fyller 100 år! Den 2 oktober 1906 utkom det första riktiga numret av Norrskensflamman. Idag damp det fina jubileumsnumret ned i brevlådan. Ett stycke arbetarrörelsehistoria. Tidningen föddes i Finn-Jakobs bastu i Malmfälten, som ”nykterhetsvänlig, socialdemokratisk”. Sedan dess har den uppträtt i många skepnader. Nu är veckotidningen oberoende vänster. En utställning pågår fram till den 16 oktober i Gällivare. Här är en fin artikel om invigningen, från Norrländska socialdemokraten. Den 28 oktober firas tidningen på Debaser i Stockholm.

Det råder en klaustrofobiskt akut brist vänsterröster i svensk press. Prenumerera på Flamman! Det är dags för det.

Socialdemokratisk eftervalsdebatt

Jag varnade omedelbart efter valet för en slentrianmässig tro på att socialdemokratin i sin eftervalsprövning skulle välja den rimliga vägen att radikaliseras i opposition. Krypskyttet från den socialdemokratiska högern började också mycket riktigt nästan omedelbart. Urban Ahlin var ute och krävde Marita Ulvskogs avgång under det att han kryptiskt talade om ”marginalväljare”, Typer som Jan Nygren och Widar Andersson har också de öppet antytt att det behövs (ännu) mer av borgerlig politik för att socialdemokraterna ska kunna återta regeringsmakten. Igår kom så en rejält genombitter utgjutelse, signerad EU-parlamentarikern Jan Andersson, och utbasunerad på DN Debatt, presenterad som ”tung kritik”. Andersson vill sammanfattningsvis att socialdemokratin ska skylla valförlusten på Marita Ulvskog, utradera skillnaderna mot den borgerliga alliansen samt gå från en positiv till monomant hyllande syn på EU. Det vore ju, om man uttrycker det milt, ganska dåligt. För socialdemokratins möjligheter att verka som politiskt alternativ, men också för alla progressiva krafter i landet och hela den bredare arbetarrörelsens möjligheter att påverka samhällsutvecklingen. SvD:s huvudledare idag är för övrigt symptomatisk: bilder på Jan Nygren, Widar Andersson och Jan Andersson, med uppmaningen ”Lyssna på rörelsens kloka gubbar”

Jag ser apropå detta att Peter Gustavsson som vanligt skrivit en bra kommentar om den inbördeskrigande Jan Andersson och hans eftervalsanalys. Men ännu vassare är en mer ärrad socialdemokratisk trotjänare, Enn Kokk. Hans text önskar jag att alla socialdemokrater och långt fler därtill kunde läsa och begrunda. ”Går partiet åt höger blir det en ruin av sitt forna jag”, skriver Kokk, och avslutar inlägget med en varning för att försöka kopiera ”de nya moderaterna” och säga att det inte blir någon skillnad – bara en ”ny fräsch ledare”:

Utvecklas vår politik i den här riktningen, kommer fler och fler väljare att vända socialdemokratin ryggen, kanske också politiken över huvud taget – i vämjelse.

Jag är inte socialdemokrat. Jag kommer inte att rösta på socialdemokraterna även om detta parti skulle börja föra mer av den klokare politik som Gustavsson och Kokk efterlyser. Och kanske har Enn Kokk rätt i att en socialdemokratisk högersväng åtminstone i röstsiffror skulle kunna gynna vänsterpartiet. Men detta rör sig inte om valtaktik och partiränker. Det är – som Kokk berör i sin avslutande bisats – en fråga om politikens mer långsiktiga villkor.

Den socialdemokratiska eftervalsdebatten följs med visst intresse av vänner och fiender. Men i det rådande, aggressivt högervridna medieklimatet, omvandlas observation och analys till aktivt deltagande från de krafter som vill arbetarrörelsen allt annat än gott. De kommer också att få betydande inflytande över utfallet, om inte de socialdemokratiska gräsrötterna lyckas värna sitt partis integritet.

Peter Gustavsson skrev häromdagen ett intressant inlägg med rubriken ”Lyssna på rörelsen”:

Visst finns det de som ropar i öknen om att vi måste ”vinna tillbaka medelklassen”. Men på gårdagens möte tittade folk lite konstigt på varandra när någon sade så. […] Mycket, mycket vanligare än förvirrade röster om att möta Reinfeldt på mitten är att folk säger som en högt uppsatt kommunalpolitiker i Uppsala – ”nu är det dags att sluta försöka vinna light-moderater, det är dags att få de våra att gå och rösta!”. Medlemmarna efterfrågar en reorganisering av vår basorganisation – både de geografiska föreningarna och andra sätt att engagera sig på. Vi ska vara där folk är, lyssna med stora öron, ompröva, våga förnyelse.

Gott så. Men vilken betydelse kommer dessa röster att få? Man kan säga att socialdemokratin nu får uppleva sin ”Vägval Vänster”-problematik: att den som hamnar i skarp minoritet när hon efterlyser upplösning och högervridning i den demokratiska process där vanliga medlemmars åsikter och upplevelser respekteras, istället ges jätteutrymme i massmedierna för att där underkänna denna process och utmåla medlemsmajoriteter som trista bakåtsträvare.

Tiden får utvisa vad som sker i verkligheten. När maktpositioner i staten inte längre kan användas som lockbete för sammanhållning under tystnad, kommer de som i praktiken rört sig långt bort från socialdemokratins grundvärderingar att vädra morgonluft i huggsexan. En sammanhållen – bred med inte uddlös – socialdemokrati vore i grunden bra för alla som önskar sig bättre villkor för kampen för rättvisa och frigörelse. Men det är ett misstag att räkna med att det är så detta parti kommer ur sin eftervalsprocess.

Därför vore det nog också ett misstag för andra – till exempel vänsterpartiet – att i förväg binda sig för givna förhållningssätt och samarbetsformer med socialdemokraterna.

För miljöns skull

Ser hos Jens Holm (ny EU-parlamentariker för vänsterpartiet) att EU-kommissionen varnat Luxembourg, för landets initiativ att genom konsumentsubventioner stödja förnyelsebara energikällor. Det stör marknadskrafternas fria spel. Någon kanske minns det främsta i högen av pseudoargument för svenskt EU-medlemskap: ”miljöproblem känner inga gränser”. Än mindre den blinda marknadsfundamentalismen, får man ju tillägga. Skillnaden är att den senare är institutionaliserad i systemet, bevakad av en mäktig kommission utan demokratisk legitimitet.

Lördag: Symposium om sjukvården på Kuba

Kubas hälsovård - ett föredöme?
Symposium med forskare och läkare
7 okt, 10:00-16:30
Akademiskt Forum, Kulturhuset.
Arr: Institutioner inom KI och Medicinare för Kuba.

Deltar gör bland andra Hans Rosling och Gunnar Ågren. Läs mer här.

Den nya arbetarparollen

Alla ska med. Så enkelt är det.

Dagens ord: framtiden

De flesta svenskar vill inte köpa städhjälp i hemmet. Det framgår av en undersökning som Sifo har gjort. Dessutom är det i och för sig troligt att frågan övervärderar de positiva svaren. Det är en sak att säga att man kan tänka sig att betala ett visst pris för en tjänst – ett betydligt större steg till att faktiskt ändra beteende.

Undersökningen visar samtidigt tydliga skillnader. Människor med höga inkomster – varav de flesta givetvis skulle ha råd att betala även ett högre pris – är de som kommer att utnyttja hushållstjänster. Politiska åsikter är också utslagsgivande – även den främsta förklaringen är att inkomster och röstbeteende i hög utsträckningen hänger ihop.

Detta är inte särskilt överraskande. I såväl Finland som Danmark, där man testat liknande förslag med avdrag eller skattelättnader, har det varit höginkomsttagare som utnyttjat tjänsterna. I Danmark har man bland annat därför skalat ner försöket.

Jobbeffekterna är mycket små. Utvärderingen av det finska försöket visar på fiaskoartade resultat. Ungefär 700, högt taget 1000, heltidsjobb skapades inom den sektor som nu är aktuell i Sverige.

När LO-tidningen skrev om resultaten förra året (3 mars 2005, ”Avdragen gynnade främst medelklassen”), så kunde man konstatera att ”utvärderingsrapporten blev något av en kalldusch för de varmaste förespråkarna i Sverige”. Den pensionerade TCO-ekonomen Roland Spånt intervjuas, och säger att han inte är förvånad över de usla resultaten:

- Precis vad man kunde förvänta sig, säger han. I Danmark har man gjort samma erfarenheter. Det är ett oerhört dyrt sätt att skapa jobb, helt fel sätt att använda skattepengar. […] Jag tror att även de låga jobbsiffror som presenterats i Finland är en överskattning.

Men se där – både LO-tidningen och Roland Spånt hade missbedömt kraften i arbetsgivarsidans propagandaapparat, och mediernas beredvillighet att lalla med i bullshitkören. Arbetsgivarorganisationen Almega skickade till exempel ett uppdrag till Konjunkturinstitutet, som – till en kostnad för drygt tre hundra tusen kronor – gjorde en slags modell med olika scenarion baserade på det finska fiaskot, så att man kunde få fram ett resultat som kunde användas av Almega för att i medierna påstå den raka motsatsen; nämligen att de finska erfarenheterna varit jättegoda och skulle bli ännu bättre i Sverige. Medierna tutade glatt ut det djupt missvisande budskapet, och de borgerliga partierna kunde tuta med. Läs gärna min genomgång av KI:s studie vid tillfälle.

Nåväl. Nu har förslaget om att låg- och medelinkomsttagare ska avstå välfärd för att höginkomsttagare ska få billigare städning i hemmet har nu snart baxats fram till skarpt förslag. Då kan det vara bra att påpeka några ytterligare saker.

Man bör granska den kostnad som avsätts i budgeten och ställa den mot retoriken. ”Hushållsnära tjänster befriar kvinnorna”, utropade Maud Olofsson i valrörelsen. Hon menade nog inte de kvinnor som ska städa i överklassens hem till subventionerade priser. Och inte så värst många andra kvinnor heller. Vänsterpartiet visade via högeralliansens egna beräkningar hos Riksdagens utredningstjänst, att kostnaderna skulle bli enorma – runt sjutton miljarder kronor (hela studiestödet kostar ungefär 22 miljarder) – om ens tio procent av svenska folket faktiskt skulle slå till att använda det avdrag som var på tapeten. (Nu kommer principen att vara något annorlunda, skattelättnaderna ges till företagen istället för i avdrag, men kostnaden blir inte mindre. Tvärtom har man antytt att högsta gränsen skulle vara 100.000 per år, medan vänsterpartiets beräkningar byggde på att man utnyttjade hälften av en maxgräns på 50.000 per år).

Alltså: man måste rimligen kallt räkna med att betydligt färre utnyttjar skattelättnaden. Reformens överklasskaraktär förtydligas.

En annan aspekt som gång på gång lyfts fram i debatten är att man skulle få tjänsterna att bli vita istället för svarta. Visst kommer det kanske att finnas några som idag utnyttjar svart arbetskraft för långvarigt hemarbete, att nu köpa tjänsterna legalt. Men priset är bara en liten del av detta. Linnea Nilsson har skrivit en briljant artikel – ”Varför inte en liten polska?” – som varmt rekommenderas. Den baserar sig på hennes forskning om svarta hushållstjänster:

Både argument och motargument bygger på premissen att det är samma typ av tjänst som produceras oavsett om det sker i den informella eller den formella ekonomin, att det är samma sak som efterfrågas och att det därför enbart är priset som utgör den avgörande skiljelinjen. Man abstraherar bort det sociala sammanhanget på klassiskt ekonomistiskt manér och ser det som irrelevant för tjänstens innehåll.

Hon visar istället att den som köper en svart hushållstjänst egentligen efterfrågar något annat, något mer, än städning och annat hemarbete.

Det finns konkreta vinster just med att anlita svart städarbete som inte enbart handlar om pris. De människor som säljer de här tjänsterna befinner sig generellt i socialt utsatta positioner. Utsattheten leder till flexibilitet och medgörlighet – och det är precis det de arbetsköpare jag intervjuat efterfrågar, samtidigt som de bortrationaliserar en rasistisk exploatering genom att framställa resultatet av en hierarkisk maktrelation till att handla om kultur.

De som säljer sitt arbete upplever sig istället som hunsade och förnedrade. De som köper tjänster mår tvärtom bra av att uppleva att de hjälper någon utsatt.

"Jag har en personlig relation till Alicia som kommer hit och städar varje vecka. Hon är så rar och söt och jag brukar ge henne parfymer och kläder som jag köpt men som kanske inte passar för mig som tack. Det är rent ut sagt förskräckligt att hon inte ska kunna få bo och arbeta lagligt var hon vill. Jag tror att hon är glad att få vara hos oss, hon börjar nästan kännas som en del av vårt hushåll" berättar Ulrika, 52, som betalar 40 kronor i timmen till Alicia som städat hos henne i två år.

Samtliga intervjuade sade sig vara för skattesubventionering. Ingen var säker på att man skulle köpa tjänsten vitt. Och som Nilsson konstaterat: ”kanske är det inte så underligt. Det är inte vitt städarbete de efterfrågat”.

Men avslutningsvis. Detta handlar om samhälleliga vägval. Tjänstesektorn kommer och skall växa. Frågan är vilka tjänster, och hur. Man kan se till att använda samhällets gemensamma resurser till att utveckla moderna tjänster som kommer alla till del. Eller så kan man använda samma resurser till att hjälpa överklassen med sina bestyr, samtidigt som man skickar en grupp kvinnor i lågbetalda jobb i en utsatt maktposition. Som Roland Spånt säger i artikeln i LO-tidningen:

- Subventionerade hushållstjänster skulle vrida utvecklingen bakåt och skapa en lågproduktiv tjänstesektor istället för att nya högteknologiska jobb utvecklas. Det vore mer vettigt att stimulera fram exempelvis bättre dammsugare eller strykfria skjortor. Ska man över huvudtaget subventionera bör det göras för att lyfta fram ny teknologi, till exempel när LO- och TCO-datorerna subventionerades.

De borgerliga partierna har aviserat att de tänker ta bort avdraget för dator i hemmet. Istället ska alltså skattelättnader gå till tjänstefolk i hemmet.

Svenska Dagbladets ledarbloggkommentar är nästan för bra för att vara sann:

Hushållsavdrag ett första steg in i framtiden

Den eviga frågan - tills vidare

Vad gör kungen på riksmötets öppnande? Vem fan har röstat på honom?

Förnyelse

Habeas Corpus är alltså principen om att den som frihetsberövas skall ha rätten att snarast få reda på de anklagelser som lett till frihetsberövandet, samt få möjlighet att bemöta dem och få sin sak prövad.

Igår fick jag ett mejl från en amerikansk organisation som samlar pengar för att kunna publicera helsidesannonser i tidningar (Man behöver 48,000 dollar för en annons i NYT!), för att bilda opinion mot de tortyrlagar som just genomdrivits i den amerikanska kongressen – människor kan nu ”lagligen” hållas utan anklagelse, utan rätt till advokat och dömas av särskilda militärdomstolar på basis av hemligstämplade bevis.

Deras beskrivning av de faktiska omständigheterna är klargörande för vad som nu sker:

Last week Congress passed a bill legalizing torture and gutting habeas corpus, eviscerating the Constitution, fundamental rights, and legal precedent dating back to the Magna Carta of 1215. We need your help to publish a denunciation of this whole course.

The "Military Commissions Act of 2006" will allow the continuation of "alternative interrogation techniques" that include sleep deprivation, extreme cold, personal degradation, and waterboarding (simulated drowning), "temporary" disablement, and psychological disorientation.

It gives President Bush the right to hold people indefinitely without charges or court review, nullifying habeas corpus rights and fundamentally altering the role of the courts. Defendants can’t to see evidence used against them, and "evidence" gained through torture is allowed.

If ever there was a time to speak out, it is now. Allowing this law to be enshrined without a massive public outcry is telling the world Americans will go along with anything – even medieval torture carried out in our name. At moments like this, silence is complicity.

Vad gör våra ”liberaler”? De är just tysta.

Ibland har vi som talat om en blåbrun fascistiseringsvåg avfärdats för att vara fel ute, eller åtminstone överdriva. Verkligheten har visat att utvecklingen snarare har gått fortare än vi kunnat ana.

Den första meningen i Wikipedia-artikeln om habeas corpus är förresten intressant:

Habeas corpus är en princip som till sitt innehåll är central i alla moderna rättsstater.

Får vi snart höra vår på fredag presenterade borgerliga utrikesminister räkna ut USA från denna skara?


[Läs också Kurt Nimmo: Habeas Corpus Murdered, Few Notice]

Lagligt ska det vara

Genèvekonventionen har bland annat till syfte att förbjuda kidnappning, förnedrande behandling, rättslöshet och tortyr av fångar. Efter att ha ägnat sig åt systematisk kidnappning, förnedrande behandling, rättslöshet och tortyr av fångar, bestämmer sig Bush-administrationen för en semantisk lösning av detta vidriga beteendes uppenbara brott mot internationella konventioner. Man ”omtolkar” och ”preciserar” Genèvekonventionen, så att kidnappning, förnedrande behandling, rättslöshet och tortyr av fångar – om det genomförs av USA:s väpnade terrororgan – bedöms som förenliga med nämnda konvention.

Det är ju viktigt att allt går rätt och lagligt till i en levande demokrati.

Yabosid tipsar om ett videoklipp, där världshärskaren försvarar de nya tortyrlagarna inför Vita husets journalister. Det är hårresande – så tomt på logik, så fyllt av maktens arrogans.

Mission Accomplished

TT:

Edvard Unsgaard, inrikesreporter på Sveriges Radios Ekoredaktion, blir ny pressekreterare i statsrådsberedningen.

Intressanta kommentarer till valet i Brasilien

Lula vinner inte i första omgången. Bland annat på grund av visst läckage vänsterut, till PT-utrbrytaren Heloisa Helena. Han lär dock vinna andra omgången utan större problem. Fransisco Contreras tipsar om en oerhört intressant intervju, gjord strax före första omgången, med ledaren för MST – de jordlösas rörelse, som genom sitt fenomenala organisationsarbete bland de många fattiga på landsbygden, byggt upp en värdighet bland dessa och för första gången gjort dem till politiskt subjekt. Det är i hög grad MST som grundlagt Lulas första valseger. Intervjun är på spanska, men Fransisco har gjort en översättning av det viktigaste. Läs!

Högerregeringen kör över folkomröstningsresultatet

Inte så oväntat kanske, men likväl tragiskt: högerpartierna gör sin vana från valrörelsen trogna en kosmetisk omvändelse – men vägrar i praktiken acceptera resultatet av folkomröstningen i Stockholm. Den genomfördes om ett förslag vars syfte var att minska biltrafiken. Det blev ett tydligt ja. Nu föreslår den tillträdande regeringen – med Mans- och Motorpartiet Moderaterna i spetsen – att man ska öka biltrafiken istället. Tora Breitholtz ställer den riktiga frågan: Vem röstade för detta?

Så mycket alltså för det ”borgerliga miljöalternativet” – denna semantiska självmotsägelse. Visst är det bra att det kommer att finnas en öppning för att använda vägavgifter på ett bra sätt i framtiden. Men den nödvändiga moderniseringen av Stockholms infrastruktur förblir en fråga att driva för progressiva krafter – i konflikt mot de lögnaktiga, trippelt bakåtsträvande regeringar som nu styr över oss stockholmare i kommun, landsting och stat.

Danmark visar vägen

Rapport hade i fredags ett spännande litet inslag om protester mot nedskärningar i skola och barnomsorg i Danmark. Kolla på inslaget! 18:50 in. Det säger mycket om framtidsutsikterna också i Sverige. Jag har varit inne på detta många gånger, och lär återkomma, då det handlar om avgörande vägval som kommer att göra sig påminda gång på gång i framtiden.

Danmark är ett välfärdsland av nordiskt snitt, som just därför, i likhet med Sverige, har lyckas behålla en hög levnadsstandard för de flesta, en god ekonomisk tillväxt och relativt låg arbetslöshet. Men Danmark har också begåvats med en högerregering som, förutom repression och rasism, också ägnat sig åt att initiera ett systemskifte för välfärden. Skattestopp är huvudgreppet. Det gör att välfärden eroderar med automatik, trots att inkomsterna ökar. I Rapport-inslaget är det en man som förvånat säger att ”Danmark har aldrig varit rikare än nu och ändå talar man om besparingar”. Det är precis denna absurda utveckling som sakteligen pågått i Sverige sedan 90-talets början och som kommer att kunna bli akut när högerregeringen får tillfälle att gå lös på välfärdssystemen.

Precis som nu sker i Danmark, kommer då även de hyfsat välmående mellanskikten att drabbas hårt. I Danmark har regeringen försiktigt börjat urholka den centrala inkomstbortfallsprincipen i socialförsäkringarna. A-kassan, som ger 90% av tidigare inkomst, har försetts med ett betydligt lägre tak än i Sverige, vilket gör att en mycket lägre andel av befolkningen blir fullt försäkrad. De borgerliga partiernas motvilja i Sverige mot en takhöjning har samma ideologiska förtecken. I Danmark har man kommit längre än i Sverige i diskussionerna om att med ”åldringsboomen” som förevändning angripa de sociala skyddsnäten. Men den diskussionen har också pågått hos de svenska samhällseliterna i flera år.

Om just den här författigandeprocessen skrev vi i ett omfattande diskussionsunderlag som togs fram för vänsterpartiets ekonomiska policy (det av partistyrelsen antagna policydokumentet finns här):

Det som idag händer är att ett djupt bakåtsträvande och – om man inte tillhör ett mycket smalt elitskikt, irrationellt – synsätt på samhällsekonomins utveckling dominerar den ekonomisk-politiska debatten.

I moderna samhällen finns en inneboende tendens till att tjänster generellt sett blir allt dyrare relativt industriprodukter. Det beror på produktionens karaktär. Det är möjligt att med samma insats av råvaror och arbetstid producera dubbelt så många bilar eller platsleksaker, när nya produktionsmetoder och maskiner införs. Men det är knappast möjligt – eller önskvärt – att läraren klarar av lektionen på halva tiden genom att tala dubbelt så fort. Samma sak om man ska mata en gammal människa på ålderdomshemmet. Därmed skapas ett tryck på att en växande del av samhällets resurser – alltså de samlade resurserna i ekonomin – ska gå till produktion av så kallade humantjänster. Det är också just sådana tjänster som efterfrågas i välfärdssamhällen. När inkomsterna växer vill man lägga en större andel av sina pengar på till exempel hälsovård, utbildning och fritid.

När sjukvård och skola finansieras offentligt innebär detta något avgörande: Om den offentliga verksamheten ska bevaras på ungefär samma nivå, måste dess andel av den totala kakan öka. […] När det är så innebär det, att om den offentliga sektorns andel är oförändrad kommer det att innebära nedskärningar. Och/eller så pressas vissa verksamheter, som vi betraktar som viktiga och rimliga i ett modernt samhälle kommer att helt upphöra. Det är en civilisatorisk tillbakarullning som vi har ett ansvar att ta kamp mot.

Början av den här utvecklingen har vi redan sett [i Sverige]. Den offentliga sektorns andel av BNP har inte bara stått still, utan till och med trendmässigt minskat något sedan början av 1980-talet. Effekterna har varit konkreta och kända: större barngrupper i förskolan, kuratorer och fritidspersonal som försvunnit från skolan, en ansträngd arbetssituation inom sjukvården och äldreomsorgen. Vi har sett hur kultursatsningar, bibliotek, föreningsstöd, samlingslokaler och mycket annat som är viktigt för ett utvecklat och utvecklande samhälle, har försvunnit.

Allt detta har hänt samtidigt som ”vi” blivit rikare. Resultaten av tillväxten har inte använts till offentliga tjänster, utan till ”privat konsumtion”. I praktiken innebär det att den välfärd som alla ska ha rätt till snörpts åt, och resurserna överförts till de rikaste i samhället.

Många sociala strider kommer att stå om detta.