torsdag, augusti 31, 2006

Ivrigt

Rea

Maud Olofsson har en bildblogg. Klart underhållande. Bildkommentar från den 21 augusti:
Målerås. Jag brukar ibland använda metaforen att ”Sverige måste gå från att vara matade fågelungar till att bli ivriga bävrar”. Vi ett gott skratt när vi hittade denna bäver i glas på Målerås Glasbruk, som dessutom var på rea!
Ungdomsavtal, alltså.

Medalj för upprätthållande av världsordning

Militärdokument visar att befälhavaren för den enhet som ansvarade för massakern i Haditha i Irak i november förra året, där marinkårssoldater hämnades på ett stort antal civila bybor, föreslog att sergeanten som ledde mördandet skulle få medalj för hjältemod.

----------
- Reportage i Time om massakern
- Kongressledamoten John Murtha talar om ”kallblodiga mord”

onsdag, augusti 30, 2006

Dagens produktplacering

Banal

Karavanen

Ska vara med i SVT:s Karavanen ikväll. Sänds från Uppsala. Om bostadspolitik. Ettan, klockan 20-21.


Jag såg lite av första programmet och tyckte att inslaget med Lotta Gröning och Susanna Popova var väldigt, väldigt märkligt. Att två personer som hatar vänstern på lite olika dialekter ska utgöra det politiska spektrumet är möjligen lite talande för den allmänna mediala situationen. Upptäcker så nu att det är ett stående inslag i programidén. Kul.

Gammal och ung – bilder från valrörelsen

Idag har jag kört lite torgmöten. Efter en avslutad appell kom det fram en gammal dam, som ville hälsa att hon för första gången i livet – hon berättade att hon snart skulle fylla nittio – tänkte rösta på vänsterpartiet, för vi har ”den bäste partiledaren och de bästa talarna”.

Det var över huvudtaget ganska många som ville komma fram och berömma Lasse Ohlys insats i tv igår.

På tunnelbanan därifrån var det två tjejer – nånstans mellan 16 och 19 gissar jag – som pratade politik. Ena tjejen sa att hon inte var så intresserad av demokrati. Hon tyckte att det viktiga var att det gjordes ett ”bra jobb”. Men hon ogillade sossarna. Och så tyckte hon att biltullar var en ok idé, men hennes pappa hade talat om för henne att det skulle bli jättemånga biltullar överallt och till och med i innerstan om det blev ja, så nu var hon tveksam. Hennes kompis förklarade metodiskt att det där var fel. Sen dissade hon folkpartiet för att de bara snackar massa skit om skolan. Och hon tillade: ”Jag fattar inte att de kan säga att de både ska sänka skatten och göra sjukvården bättre. Det är ju helt sjukt. Det är två motstridiga åsikter”. Den första tjejen nickade lite motvilligt – ändå något klokare inför nästa samtal med pappa vid matbordet.

Och Expressen...

... har fortfarande inte förstått vilka det är som röstar på Expressen.se och baserar sitt omdöme på vad högermuppar skriver på deras nätforum. (Rubriken samt en skrivning inne i artikeln antyder dock att någon börjat fundera lite). Man klär sin förvirring i denna vackra språkdräkt:
Lars Ohly fick underkända 1,44 i betyg, vilket är klart underkänt.
Expressen-artikeln om Fredrik Reinfeldts kommande framträdande kan man nog med kunskap om sammansättningen hos besökarna på Expressen.se skriva i förväg.

Ohly i bloggosfären – och verkligheten

Kollar man runt lite med exempelvis knuff.se förstärks bilden av att det gick väldigt bra för Lars Ohly i gårdagens utfrågning. Även många halvintresserade och flera politiska motståndare är imponerade. Några högertokar tappar förstås koncepten och tycker att han borde åka till Nordkorea, för att han i likhet med en majoritet av svenskarna tycker att avregleringen av elmarknaden varit dålig. Också detta är ett gott tecken.

Lars Ohly har länge fått löpa gatlopp på grund av ohederlig journalistik och ett politiskt och medialt klimat som snabbt blivit obehagligt. Men när han får möjlighet att ge svar på tal, och nå människor lite mer direkt, då är han – det vet de som sett honom i politiskt arbete också innan han blev partiordförande – varm, skarp och skicklig. Kanske dags att komma ihåg en rubrik i Aftonbladet för två och ett halvt år sedan – när Ohly övertalades att ställa upp som partiordförande.

tisdag, augusti 29, 2006

Stabilt som fan

Kompetens

Noterar (hittat via Jinge) att finansmannen Mats Qviberg har presenterat några förklaringar på varför färre kvinnor än män ”gör karriär”. Insikterna i genetik, sociologi och parapsykologi är slående:
– Det ligger i kvinnors gener att vilja bli försörjda av män.
– Inkomsten för en kvinna är inte en lika viktig del som för en man.
– Många kvinnor som stannar hemma med barnen inser att det är ganska skönt.
– Man vill som man ta yttersta ansvaret för inkomsten.
Det intressanta med Qviberg är dock inte hans självsäkert reaktionära samhällssyn. Det är att han kan fortsätta att utöva stort samhälleligt inflytande i kraft av sina pengar, och att direkt påverka sina underordnades väl och ve, utan att ens behöva diskutera sina ställningstaganden, än mindre utsätta sin maktställning för någon som helst direkt eller indirekt demokratisk prövning. Så kan de mest absurda uppfattningar om sakernas tillstånd reproduceras i den ekonomiska maktens avskärmade boningar.

Det är ett helt fundamentalt demokratiskt problem.

För Qviberg själv är det lätt:
Han säger att han i framtiden kommer att tacka nej till debatter i det här ämnet.

– Den här frågan är så känsloladdad.

Borgerligheten back on track: Sky politiken, koncentrera på Persson

Justitieombudsmannen riktar som väntat hård kritik mot Lars Danielsson för en del saker i samband med och efter Tsunamikatastrofen för snart två år sedan. Det är nu upp till honom och att bemöta kritiken och upp till regeringen att bedöma om det föranleder något för Danielssons fortsatta arbete.

Borgarnas kommentarer handlar dock om annat – eller rättare sagt; de vevar på som de har gjort i två år. Citaten från TT.

Fredrik Reinfeldt: Den påminner oss om den amatörism som präglade Göran Perssons regering i prövningens stund.

Lars Leijonborg: JO:s yttrande är en blixtbelysning av Göran Perssons ledarförmåga och jag tror att det kan påverka valutgången. […] Bara Göran Persson kunde ha pressat fram den [sanningen], säger Leijonborg som finner det anmärkningsvärt att han inte gjort det. (Ok, tortyr ska kanske ändå inte bara användas mot muslimer i folkpartiets Sverige)

Maud ”Insinuator” Olofsson: Det är inte bara Lars Danielsson som har något att dölja utan troligen har även statsministern det

Och Peter Wolodarski hjälper till lite i DN: Hård dom över Systemet Persson. Socialdemokraterna har förlorat greppet om valrörelsen.

Well. Det är möjligt. Men borgarna har förlorat greppet över verkligheten, samt anständigheten.

Man kan ju bli trött för mindre. Om det inte räcker med att de vill förstöra välfärden, borde detta hjälpa till att omöjliggöra en röst på dem som regeringsbildare.

måndag, augusti 28, 2006

Jonsson om folkpartiets utvisade liberalism

Jag missade Stefan Jonssons alldeles lysande slutreplik i litteraturkanon-debatten i DN. Tur att Hanna Löfqvist inte gjorde det. Det är förstås folkpartiets baktanke som är det intressanta i kanon-förslaget. Jonsson understryker det utmärkt. Slutklämmen är minnesvärd:
I ett av sina uttalanden framhöll Lars Leijonborg att Vilhelm Mobergs ut- och invandrarromaner har en given plats i svensk kanon. Sant. Men det är inte invandrarna som bör läsa boken - de vet vad den handlar om.

I handlingens mitt står en invandrarkvinna, Kristina från Duvemåla i Småland. Hon var sin tids ekonomiska flykting. Hon fann sig aldrig till rätta i den nya världen. Hon var helt ointresserad av Amerikas kultur, och läste enbart skrifter på hemspråket utgivna på små invandrarförlag i Chicago, Rock Island och Saint Paul.

Hon led när hon såg hur hennes barn växte upp och glömde hemlandets språk och seder. Hon lärde sig en smula blatte-engelska, men klarade inga språktest och saknade kvalifikationer för att ta körkort i engelska.

Av hemlängtan och brustet hjärta gick hon bort. Men hon skänkte sin nya nation allt hon hade.

Låt oss tänka på Kristina från Duvemåla när vi går och röstar. Sådana som hon får inte plats i Lars Leijonborgs land.

Allians-nyheterna

Way to go Aktuellt! Statliga nyheterna kör ett typ kvartslångt propagandareportage för grotthögerförslaget om vårdnadsbidrag, som är designat för att minska kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Inte en enda kritisk röst.

Därefter vevas ett inslag om elpriserna. ”Göran Persson och socialdemokraterna tänker alltså inte sänka priset på el […] De borgerliga alliansen har däremot kommit överens om att sänka elpriserna…”.

Vi kan konstatera att tre veckor före valet släppte även de smärre hämningarna på Aktuelltredaktionen.

Terrorns infrastruktur: alfabet

Galna grejer händer med folk på flygplatser, baserat på deras utseende och rasistiska paranoia som medvetet spridits loss i de västerländska samhällena. En av de senaste händelserna var när ett plan på väg till Mumbai återvände till Amsterdam och 12 indiska män greps och förnedrades som ”terrormisstänka” för att de varit högljudda och skickat mobiltelefoner mellan varandra.

För någon vecka sedan greps en irakisk fredsaktivist för att han hade en tröja med arabisk och engelsk text! Ironiskt nog med budskapet ”vi kommer inte att vara tysta”. Säkerhetspersonalen på JFK-flygplatsen rapporteras ha tvingat mannen att byta tröja innan han fick gå på planet. ”Det är som att gå till banken med en skjorta som säger ’jag är en rånare’”, ska mannen ha blivit tillsagd.

Nyheten hittad via bloggen Se till vänster, där går en arab, som också visar tröjor gjorda som en reaktion – med den arabiska inskriptionen ”Jag är inte terrorist”.

Att satsa på ungdomen

Borgarna är onekligen beundransvärda när det gäller politisk paketering. När larmet lagt sig lite och man kollar igenom högerns valmanifest lite mer noga ser man hur oerhört tomt på innehåll det är. Inriktningen är förstås tydlig. Nedskärningar i a-kassan och allmänna försämringar som utlovats redan tidigare ska finansiera skattesänkningar, till exempel avskaffande av förmögenhetsskatten. Men annars är det verkligen mest blaj om olika saker.

När det gäller ungdomsarbetslösheten kan man konstatera några intressanta saker.

1) Det finns som vanligt ett helt galet påstående om hur många som är arbetslösa. Man skriver att ”mer än var tredje ung människa har ingen eller mycket svag anknytning till arbetsmarknaden”. Det är oklart var den där siffran kommer ifrån. Troligen är det som Bo Malmberg konstaterar, att man har tagit arbetslöshetssiffran för ungdomar 15-19 i OECD-statistiken. Och då är det ett direkt sakfel att påstå saker om ”mer än var tredje ung människa”. De flesta i den åldern studerar. Eller så är det något annat fantasifullt sätt att räkna en massa folk som heltidsstuderar eller har praktik, som arbetslösa.

2) Den huvudsakliga åtgärden som ska hjälpa ungdomar är en allmän skatterabatt för att anställa ungdomar. En sådan drar undan några miljarder från socialförsäkringssystemen, men är exceptionellt trubbig. I praktiken betyder det att en del arbetsgivare får en subvention, utan att det gör särskilt mycket till eller från för arbetslöshetstalen bland unga. Åtgärder av det slaget behöver vara riktade mot sådana som har svårt att på egen hand ta sig in på arbetsmarknaden. Detta påpekas bland andra av Anders Forslund på IFAU.

3) Det finns ett väldig skojigt grepp. Högeralliansen föreslår ”en jobbgaranti för alla under 25 år efter 50 dagars arbetslöshet”. Man kan förledas att tro att detta är någon sorts garanti om jobb. Men så här lyder fortsättningen: ”I jobbgarantin kan utbildning och praktik ingå. Jobbgarantin ersätter dagens kommunala ungdomsprogram och ungdomsgarantin”. Well. Det betyder med andra ord att det ska vara som nu. Förutom det att villkoren för ”jobbgarantin” i alliansens förslag är oklara.

Bäst blir det dock när man tittar i den lilla bilagan om ”ekonomiska effekter”. Här får vi veta att ungdomspaketet ska kosta 3,7 miljarder kronor. Man jämför med s-manifestet i sin finansiering. Till en del är det den uteblivna höjningen i taket för a-kassan som ska bekosta ”satsningen”. I övrigt: delvis strykning av studiemedelshöjningen samt detta:
Vi menar också att förslaget om att införa avgiftsfri tandvård mellan 20-24 år inte bör genomföras. Ungdomars goda tandhälsa gör att en jobbsatsning är viktigare att prioritera.
Landstingsförbundet gjorde för några år sedan en stor studie som visade att många ungdomar helt enkelt inte har råd att gå till tandläkaren. Variationen i risk beroende på klass- och ålder framkommer också tydligt i den här LO-rapporten (sammanfattad här). Det är förstås möjligt att högeralliansen har rätt i att unga har bättre tandstatus än äldre. Det följer så att säga naturligt av att unga har haft sina tänder en kortare stund. Men det är idag unga – särskilt i LO-grupperna – som har klart sämst ekonomiska möjligheter att få tandvård. Det angelägna behovet av en tandvårdsreform negligeras av högeralliansen.

Sammantaget så vill alltså alliansen genomföra en överföring av intäkter från socialförsäkringen, till arbetsgivare, utan större effekter för ungdomsarbetslösheten. Och bekosta detta med försämringar för – ungdomar. Detta kallas för en ungdomssatsning. Det är bara för charmigt.

söndag, augusti 27, 2006

Expressen gör det igen

Just nu skriver Expressen sajt ut: "LÄSARNAS DOM ÖVER PERSSON" och så en bild på Persson med en överstruken geting bredvid.

De flesta "läsare" - alltså av Expressens websida - ger Persson underkänt. Men den som är intresserad av något annat än tendensiös slaskjournalistik, kan konstatera att det näst vanligaste betyget på Persson är 5 getingar. Dessutom - och intressantare: urvalet är alltid superskevt i nätomröstningar. De flesta som röstar är män med tokborgreliga värderingar. Nu behöver man inte ens göra några djupare sociala analyser. Man kan kolla på hur folk anger sina partisympatier på samma sajt. Moderaterna har 42%, socialdemokraterna 17%. Med tanke på att endast 24% av "läsarna" anger att de röstar på s, v eller mp torde Persson ha gjort stor succé när 34% ger honom 4 eller 5 getingar. Men sånt skulle ge så trista rubriker.

Så vi får ett sedvanligt lågvattenmärke serverat istället.

Kuba och Afrika

När jag i min Expressen-artikel om Castro för ett tag sedan beskrev dubbelheten i den kubanska erfarenheten och diskuterade det faktum att Castro hyser en väldig popularitet i tredje världen, fick jag inte plats att nämna de kubanska insatserna i Afrika, framför allt i Angola.

Radions Bengt Therner påminde i fredags om en del av dem. Den internationella solidariteten var på många olika sätt avgörande för att Apartheid skulle bringas på fall. Självklart spelade det kalla krigets på 80-talet allt märkligare turer in på konflikterna i Afrika. Och visst kan man säga att Apartheidsystemet ändå hade satts i implosionsspinn. Men det är svårt att komma ifrån den djupa betydelsen av slaget vid Cuito Cuanavale. Therner talar om Kubas deltagande i den angolanska befrielsekampen, som
kulminerade 1988 då 55 000 soldater, uppbackade av sovjetiska stridsvagnar och Mig-flygplan, utkämpade slaget mot Sydafrika och den USA-stödda Unita-gerillan om Cuito Cuanavale (av Castro döpt till ”Afrikas Stalingrad”) då Sydafrikas tro på sin egen oövervinnelighet för första gången knäcktes. Afrikanska ledare, bland dem Nelson Mandela, hävdar att Kubas militära muskler, direkt kontrollerade och styrda av Castro, räddade ett självständigt Angola, säkrade självständigheten åt Namibia och påskyndade slutet på apartheid i Sydafrika.
Det påminner om USA:s roll i stödet till Sydafrikas Apartheidregim – liksom idag till den israeliska. Det understryker också en av huvudpoängerna med det jag försökte peka på i Expressen-artikeln: Att Kubas betydelse idag i första hand måste förstås i ett antiimperialistiskt sammanhang.

Parodi på valanalys

Göran Persson var avslappnad och stundtals lysande i utfrågningen – som var helt annorlunda i skärpa och hårdhet mot honom jämfört med utfrågningen av Göran Hägglund. När han satte dit Mats Knutson några gånger var det faktiskt en fröjd att se. Och väldigt skönt att se att han orkar ifrågasätta själva den borgerliga problembeskrivning som beskriver exempel sjukskrivna som "bidragsberoende". (När det kom till utrikespolitiska frågor blev jag i och för sig verkligt bedrövad, men det är ju så den socialdemokratiska utrikespolitiken ser ut numer, och utfrågarna var snäppet värre).

Men Aktuellt-inslaget om utfrågningen, som börjar omedelbart efter! Helt jävla absurt! Det är några av de mest tendensiösa minuter som hittills sänts i årets valrapportering. Jämför med inslaget efter Hägglundutfrågningen. Man behöver inte vara ett geni för att förstå att Aktuellts samhällsredaktion gillar borgarna. Men kanske kan de sätta upp några gränser för sig själva i alla fall? Pinsamt. Otroligt pinsamt.

Som tur är tror jag att rätt många såg utfrågningen själva.

Mer valaffischhumor

Krohnman, mannen som hade tillräckligt gott omdöme för att lämna folkpartiet, men tillräckligt dåligt för att ta det "nya" med moderaterna på allvar, visar åtminstone prov på viss humor.

Att ställa krav är att bry sig?

Stoppa pressarna: Göran Persson och Anitra Steen hade inte tänkt betala mer i köpeskilling och skatt för sin fastighet än de måste. Skandal!

En mer angelägen fråga för övriga medborgare torde vara denna: Om DN Debatt släpper igenom sådant här totalt undermåligt smutskastarkrafs tre veckor före valet – vad kommer de då inte att göra två veckor eller en vecka före valet?

Svaret beror väl delvis på de närmaste veckornas opinionsundersökningar.

Uppdatering: Rolig kommentar.

Business as usual

Israel fortsätter att mörda folk på Gaza. Och angriper också de journalister som fortfarande är där för att ibland rapportera om dödandet.

”Snusk”?

Några av mina favoriter, de helt galna snubbarna bakom serien ”Little Britain”, Matt Lucas och David Walliams, har gjort stor succé och blivit rika. Nu ska serien till USA, men, naturligtvis, ska en del av ”snusket” censureras bort. Bland annat ska Vicky Pollard antagligen använda färre svordomar. En bedömningsgrupp är tillsatt. Det är humor i sig.

lördag, augusti 26, 2006

”snuskigt”

Dagens industri rapporterar om en ny förmögenhetsrapport från Nordea. På ungefär ett och ett halvt år har hushållens nettoförmögenhet ökat med den smått ofattbara siffran 650 miljarder kronor.

Jämför detta med de summor som i valdebatten ibland betecknas ”reformutrymme” och var gränserna går för att nationalekonomkåren ska enrolleras för att varna för ”vidlyftighet”.

I själva verket är det en politik som inte syftar till att omfördela en del av dessa förmögenheter till gemensamma investeringar och offentlig konsumtion, som är kortsiktig och oansvarig. Det är en massiv välfärdsoffensiv med satsningar på offentlig sektor som de flesta i Sverige skulle vara förtjänta av.

Vilka är egentligen ”hushållen”? Det är inte så att en handfull kapitalister är de enda som har blivit rika i Sverige. Välståndsökningen är bredare än så. Men förmögenheterna är ändå oerhört skevt fördelade. I SCB:s senaste förmögenhetskartläggning, som gäller 2004, kan man läsa:
Förmögenheten är mycket ojämnt fördelad. År 2004 var den genomsnittliga nettoförmögenheten för Sveriges invånare 392 000 kronor. Medianen var däremot 28 000 kronor. […] Mer än en tredjedel av hushållen hade en mycket låg eller t.o.m. negativ förmögenhet. Det betyder att skulderna var större än tillgångarna. Över 70 procent av hushållen hade skulder.
Högerpolitikens syfte är att utvidga dessa klyftor. Skattesänkningarna – inte minst de som rör förmögenhetsskatt och fastighetsskatt – går ut på det. I Nordeas rapport talar man om en ”snuskigt stark förmögenhetsutveckling”. Den borgerliga politiken framstår i det ljuset som enbart snuskig.


---

Om bland annat detta handlade min Flamman-krönika i torsdags, för den som missade den.

Jag påminner också den tabell jag gjorde till det här inlägget. Jämför med tabellen på sidan 12 i Nordea-rapporten. Och fundera lite på vilka det är som högeralliansen egentligen representerar. Med hur många hundra tusen ökade din förmögenhet förra året?

fredag, augusti 25, 2006

Boka in kvällen den 1 spetember!

En rättfram kulturell attack mot rättvisans och kulturens dödgrävare. Här följer angelägen reklam:
Teater Lacrimosa anordnar tillsammans med Södra Fot den 1 sept

ALLSÅNG MOT ALLIANSEN

Man kan ju känna sig en aning mörkrädd av dagens dagar och vi kommer alla behöva hålla oss i nallebjörnen den 17 sep.

Teater Lacrimosa anordnar ett ramaskri och ett gapskatt åt det Alliansen kallar nydanande samhällsordning för att samla kraft och skapa politik på våra villkor. En kulturkväll med progg och kampsånger, förtretad humor, lustfylld politik, sånghäften, nostalgi och förändringsaptit. Vi hoppas att med kultur och humor som vapen få rätsida på den allt luddigare debatten och skapa en kick-off för den nya tidens kampsånger.

Kvällen kommer, förutom hutlösa mängder rödvin innehålla sånger av Wiehe, Nationalteatern, Hoola Bandoola band, Vysotskij, Jösses flickor, Blå tåget, Victor Jara, Doktor Kosmos, Lacrimosas egna orkester mm.

Framförda av allsångsledare som Miss universum, Lolita Ray, Kajsa grytt, Maud Lindstöm, Helena Sandström (från You give gay people a bad name) Pale Olofsson (från Nationalteatern) och många fler!

Baren öppnar 18.00
Teaterhuset, Skarpnäcksgårdsväg hus 10, T-Skarpnäck.
Pris bestämmer du själv.


Boka på biljett[alfakrull]sodrafot.se, eller 08-50846180

Lukas 6:35

”Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen. Då skall er lön bli stor, och ni skall bli den Högstes söner, ty han är själv god mot de otacksamma och onda”.
Nån missförstod tydligen.

torsdag, augusti 24, 2006

Trist, va?

Arbetskraftsundersökningarna, juli:
I juli var antalet sysselsatta 4 544 000, vilket är en ökning med 121 000 sedan juli 2005. Drygt 40 procent av ökningen avser ungdomar 16-24 år.
Minst fyra personer torde sörja.

Ja, just det. Det här kom också idag. Det är bara att köra hårt.

Högerintellektuell i vardande

Här är en skön snubbe. Det intellektuellt spänstiga resonemanget går ut på att Villamannen Bo Nyléns uttalanden inte kan betecknas som rasistiska, eftersom afrikaner de facto är just afrikaner. Resonemanget kring punkt 3 rekommenderas särskilt.

Bortom fastighetsskatten

Läs gärna min inrikeskrönika i Flamman idag.

De Nya Villaägarna

Bo Nylén, styrelseledamot i Villaägarnas riksförbund:
Afrikaner är afrikaner och i Sverige bor européer. Vi ska inte blanda kulturer.
Uttalandet spelades in av Ung Vänsters Jonas Lindberg. Nyléns efterföljande förklaring är värt ett särskilt omnämnande:
Det som är oacceptabelt är att en vänsterpartist börjar prata politik under en demonstration som handlar om fastighetsskatten.
En frontorganisation där de gamla moderaterna får vara i fred…

Uppdatering: Här kan man lyssna på den inspelade ljudfilen.

onsdag, augusti 23, 2006

Rundgång de luxe

Mats Knutson säger att borgarnas valmanifest är en tillgång för dem, med tanke på det mottagande den har fått.

På frågan om det verkligen kan bli värre svarar vi ... Ja!

Det blir snudd på parodiskt att jämföra mottagandet av bomb- och batongalliansens valplattform med sossarnas. Det förstnämnda går ut på att försämra för människor som har det svårt, det senare på att göra välfärdssatsningar. Det förstnämnda hyllas av närmast religiöst positiva politiska journalister. Det senare beskrevs från första ögonblick med reportage som kunde få den oinvigde att tro att socialdemokraterna inte föreslagit en tandvårdsreform utan ett folkmord.

Det heter konsekvent att högerförslaget är en ”jobbsatsning”. Det är sant endast i så måtto att man vill göra det lättare för människor att bli av med jobbet. Samt ett sedan länge känt krafttag för att sänka lönerna för dem som idag har låga löner.

De politiska journalisterna själva torde i och för sig inte ha så mycket att förlora. Inte heller trovärdigheten. Den bedöms ju som bekant av andra politiska journalister.

Kommentator

De som har följt bloggen länge vet att jag har blivit trakasserad i kommentarfälten sedan dag 1. Lågempatiskt monomana herrar med reaktionära värderingar har dominerat. Det extremistiska hyllandet av Israels raspolitik har dock utmärkt sig, och nu, när staten Israel växlat upp sin terror i Libanon och dessutom gått på militära bakslag, har herrarna gått i tokspinn. Här är ett representativt utdrag ur en längre kommentar (på inlägget om att man kan rösta på olika bloggar, tror jag) som jag refuserat:
Jag tror att vänsterpartiets "iranier", såsom Ali Esbati och Taher pelaseyed har kidnappat partiet, och förvandlat det till en pro-iransk isralhatisk propaganda-arm i Sverige. och det vill inte svenskar vara del av. De flesta hatar Iran och den muslimska terrorismen tusenfaldigt mer!
Man får väl i och för sig berömma inlägget för konsekvens – ska man försvara en rasistisk stat är det rimligt att göra det med rasistiska argument. Men jag tänker inte låta kleta ner bloggen med hundratals sådana. Skicka era mejl till några av de ”liberala” ledarsidorna istället. Ni vet att de tar in det.

Debatt om arbetslösheten

Ikväll, 23/8, klockan 19 debatterar jag arbetslöshet, särskilt bland ungdomar, mot Cuf-ordföranden Fredrick Federley.

Platsen är Café Soda, Bellmansg. 26 på Söder (T-Mariatorget).

Nätkollsvotering

Svt:s Nätkollen har en omröstning där man kan rösta bland ett urval politiska bloggar. Rösta rätt - rösta rött!

tisdag, augusti 22, 2006

Att gå till jobbet en vanlig dag

Statistiska centralbyrån:
Antal anställda ökade totalt med 2,1 procent till 4 002 000 personer under andra kvartalet jämfört med motsvarande kvartal föregående år. Detta är den högsta nivån under 2000-talet.
Jämför genomslaget för denna nyhet med den för borgerlig bullshitproduktion kring AMS arbetslöshetsstatistik.

Antar ändå att även SCB:s chef måste sparkas vid en eventuell borgerlig valseger för att han bedrivit socialdemokratisk propaganda.

Rykten gör nu gällande att finansieringen för fastighetsskattens avskaffande kommer att bestå i att samtliga statistikproducerande myndigheter ersätts med Anders E Borg.

Några dagar efter en overklig manifestation

Läs Ida Gabrielssons personligt hållna text om den manifestation som hölls i söndags för att hylla Israels övergrepp mot araber.
Jag överdriver inte när jag säger att det nog var det mest galna och obehagliga jag varit med om. Jag vet förstås redan vad de tycker, men det är skillnad att på håll läsa om eller betrakta deras vidriga ställningstaganden och verklighetsfrånvända uppfattningar än att vara på plats och se dem öppet manifestera sin människofientlighet. Man tänker liksom att de borde skämmas. Jag bara stod där och kände ilska, obehaget bet sig fast och kändes in på bara kroppen. Krigshetsare efter krigshetsare höll sina tal och man förlamades på något sätt av rädsla för att de så ogenerat stoltserade med sitt förakt.
Själv kom jag dit när manifestationen var slut. Någon civilklädd Mossad-typ med gadgets i örat började genast gå tätt bakom mig när jag svängde in på torget.

Jag hörde som sagt inte några av talen. Men Fredrik Malms kan man läsa här. Det hör till de mest galna anföranden jag någonsin läst på svenska. Precis som Ida skriver så känns hela grejen ofattbar, overklig. Därför är det bra att det går att ta del av och spara, som ett tidsdokument. Läs! Malm försvarar så att säga i förebyggande syfte ett israeliskt kärnvapenanfall mot Iran och förklarar de tusentals döda civila i Libanon och Palestina med att de är ”terrorister” som inte älskar sina barn. Det är vidrigt, men samtidigt logiskt. Ska staten Israels politik hyllas idag, måste det vara med avhumaniserande värderingar som dessa.

Pappa betalar

Åsa Hagelstedt har tjuvlyssnat på några visdomsord.

Rabbiner i USA efterlyser fler civila dödsoffer

Från den israeliska högertidningen Jerusalem Post. Rabbinical Council of America (RCA) uppmanar den israeliska armén att döda fler civila. Vicepresident Basil Herring:
Our traditional sensibilities tell us that it is not right to risk the lives of our soldiers to minimize civilian deaths on the other side," he said.
Och så kommer det sköna civilisationskortet. Tzefania Drori från Kiryat Shmona:
"Anti-Semites demand that we use Christian morality while our enemies act like barbarians," said Drori, accusing the IDF of adopting "Christian morality" as its own.
Det kan vara värt att nämna – förutom att 15 års ekonomisk utveckling utraderades i Libanon i Israels angreppskrig – att cirka 1200 libaneser dödades. De flesta civila – förlåt barbarer. 150 israeler dödades. De flesta soldater – förlåt civlisationsbärare.


PS. Araber som bor i Israel får lägre kompensation från staten för uteblivna inkomster, rapporterar Haaretz.

Svt24 idag

Var med i Svt24 idag, i ett samtal om äldres arbetsmarknad och pensionsvillkor. De andra deltagarna var Sven Hulterström (s), Barbro Westerholm (fp) och Birgitta Kristoffersson från organisationen Seniorkraft. Programmet kan ses här. Titta gärna. Det är 33 minuter in.

Inslaget innan vårt är helt utomvärldsligt. Där får två israeliska politiker sitta och tillsammans lägga ut texten till försvar för Israels mordkampanj i Mellanöstern. Det är för galet för att man ska bli arg. Notera särskilt när raspolitikern från Likud tar upp behovet av en ”jordansk komponent” när han får frågan om vad han anser om en palestinsk stat. Inslaget börjar 20 minuter in i programmet.

För den som vill lyssna mer

Den långa radiointervju som jag gjorde i närradio förut finns nu upplagd här. Det är en timme med några musikinslag. Första halvan handlar om Israel-Libanon/Palestina, sedan är det en del om "kriget mot terrorismen" och så en del inrikes och integrationspolitik i slutet. Det blir ett lite abrupt slut pga en teknisk miss med nätöverföringen. (Fridolinintervjun från timmen innan finns här).

måndag, augusti 21, 2006

Överens! Igen!

De borgerliga partierna har – påhejade av hårt organiserade välbärgade kverulanter – i åratal snackat vitt och brett om fastighetsskattens avskaffande. Den djupa önskan att göda de redan förmögna har varit mer intensiv än tankearbetet kring hur man ska formulera finansieringen av detta ekonomiskt och socialt bakåtsträvande hugskott så att den blir aptitlig för den bredare allmänhet som får betala. Alla möjliga saker har vevats av de olika partierna, och varenda gång har det lett stora inslag i medierna. Nu börjar det fan i mig bli pinsamt. Efter Rapports reportage igår om den skeva regional- och fördelningspolitiska dimensionen hos de förslag som hittills presenterats, har borgarna träffats igen för att i ny form komma överens om att man faktiskt inte vet vad man ska göra. Detta presenteras under pompa och ståt som Aktuellts huvudnyhet – med favvovinkeln ”Borgerliga alliansen överens”. De nöjda partiledarna får komma till tals själva. Plus en förvirrad Peter Eriksson som också vill sänka (jag tror att inte ens han fick vara med i 18-sändningen, men orkar inte kolla). Sen följer ett propagandareportage om varför fastighetsskatten är dålig. Skönt med socialt medveten nyhetsrapportering. Bostadspolitik, anyone?

Mellanösterns enda demokrati arbetar långsiktigt för fred

En artikel i Guardian om de klusterbomber som Israel har spridit ut över (”carpeted”) södra Libanon. De kommer att ligga kvar i åratal, och lemlästa barn. Barn som Sukna, Hassan och Merwa. Araber förstås, så det är inte så noga för demokratispridarna:
Hurdling over lumps of crushed concrete and dodging spikes of twisted metal, Sukna, Hassan and Merwa, aged 10 to 12, paused before a curious object. Sukna picked it up. The terrifying blast flung her to the ground, thrusting metal shards into her liver. Hassan's abdomen was cut open. Merwa was hit in the leg and arm.

"We thought it was just a little ball," said Hassan [...]

Israel may be pulling out of Lebanon but its soldiers leave behind a lethal legacy of this summer's 34-day war. The south is carpeted with unexploded cluster bombs, innocuous looking black canisters, barely larger than a torch battery, which pose a deadly threat to villagers stumbling back to their homes.
Men låt mig gissa: det är i självförsvarssyfte.

Som bonus utreds fortsatta misstankar – de har uttryckts från många olika håll – om användandet av radioaktivt material i ammunition som södra Libanon har förstörts med.

Fastighetsskatten och problemen

Maud Olofsson kommenterar det faktum att de enda som tjänar på alliansens förslag till fastighetsskatt bor i femton rika Stockholmskommuner:
”Men det är ju också de femton kommuner där problemen finns”

Problemen:


[Tack till Micke för uppslag och bild]
---

Nedan en egen sammanställning av tio vinnarkommuner och fem förlorarkommuner (i enlighet med Kd:s förslag, som ligger närmast sanningen om hur en avskaffad fastighetsskatt skulle kunna finansieras), där man också ser lite av förmögenhets- och inkomstprofilerna. Av de tio vinnarkommuner bryter Stockholm, Solna och Sundbyberg av lite, eftersom de rika som bor där så att säga blir mer ”utspädda” – det är kommuner med väldigt blandad social sammansättning. Titta gärna lite extra på skillnaden mellan den sista och näst sista kolumnen för flera av de fattiga kommunerna. Glesbygdens centerväljare har all anledning att fundera några varv extra på sitt partival. Klicka för förstoring.

Viktigt att ta debatten mot främlingsfientliga åsikter

Integrationsdebatt

Nyamko Sabuni (fp) vs Kalle Larsson (v)

Måndag den 21 augusti
Pressklubben, Vasagatan 50, Stockholm
kl 18.30-20.00.
Richard Slätt är samtalsledare. Ingen föranmälan.

Välkommen!


PS. Här hittar man vänsterpartiets integrationspolitiska plattform.

söndag, augusti 20, 2006

Mohamed Omar

En av de angenämaste injektionerna i svenskt kulturliv de senaste åren är Mohamed Omar – med en egen beskrivning ”poet, muslimsk hermetiker, kulturskribent och redaktör för tidskriften Minaret”. Det sistnämnda blev han under våren. Nu har han (och tidskriften) en hemsida.


PS. Här är min recension av hans hyllade debutsamling Tregångare. (Han debuterade egentligen som artonåring, men den första samlingen var så pass ”underground” att Tregångare ändå kan betraktas som en debut).

lördag, augusti 19, 2006

”Be skeptical. Be very, very sceptical”

Hey, minns ni terrorbritterna som planerade “mass murder on an unprecedented scale”? Craig Murray, tidigare brittisk ambassadör i Uzbekistan, som hoppade av i protest mot acceptans för tyranni och tortyr i ”kriget mot terrorismen”, påminner i Guardian om att inget åtal har väckts, samt om att ingen av de anklagade hade gjort någon bomb eller köpt någon flygbiljett. Flera hade inga pass.

Att hysterin utnyttjats väl råder det dock inga som helst tvivel om. Minns Johan Pehrssons (fp) snabba krav på mer militärer och buggning.


Guardiantipset via Pierre Andersson.

Eh, misstag?

Detta har potential att bli ett historiskt uttalande. Sveriges biståndsminister kommenterar Israels koordinerade kommandoangrepp mot östra Libanon.
”Vi hoppas att det är ett misstag som inte kommer att upprepas helt enkelt”.


PS. Just nu på IDF:s hemsida – en skönt nyspråklig notis, här i sin helhet, om det förmodade mördandet av två palestinier i Gaza:
An IDF force identified two Palestinians performing suspicious activity near the security fence between Israel and the Gaza strip, north of the Karni crossing. The force fired at them and identified hitting them

För den som vill lyssna

Ska bli intervjuad – på svenska – i en iransk närradiostation i Göteborg. Programmet sänds direkt på webben här – klicka på den ljusblå knappen. Klockan 17 ska intervjun börja. Nu intervjuas Gustav Fridolin (mp).

Ok, vi såg. Nu då?

Som Condoleezza Rice sa om fördelarna med en FN-resolution om eld upphör i Libanon:
"We'll see who is for peace and who isn't."
Svaret har för de allra flesta i Mellanöstern varit entydigt klart åtminstone sedan 1967 och blir det snabbt för allt fler runt om världen.

Men för all del, nu borde vi väl kanske officiellt kunna anse den frågan besvarad, när Israel som svar på en ur landets militära nederlag sprungen, från FN-stadgarnas synvinkel djupt tveksam, för Israel skräddarsydd resolution om eld upphör, genomför bomb- och kommandoräder i östra Libanon, därtill kryddade med kidnappningen av palestiniernas vice premiärminister.

Som en trött bifråga kanske man får lov att undra hur länge svenska medier ska fortsätta att direktrapportera den israeliska arméns bullshit som ”förklaring” till brott mot internationell lag och mänskliga rättigheter. Ah, en till fråga; kommer Carin Jämtin som ska åka till södra Libanon, och den svenska regeringen som arrangerar en ”givarkonferens” där andra länder uppmanas betala Israels krigsbrott, att säga något om de klusterbomber som nu gjort södra Libanon till ett mini-Afghanistan och som kommer att förgöra libanesers liv och lemmar i åratal framöver? Eller så kanske den frågan hänger samman med svaret på huruvida de människor som fördrivits från södra Libanon alla är terrorister också efter att de kommit tillbaka, till sina av Mellanösterns enda demokrati terrorbombade hem.

Helt rätt håll. Alldeles för lite. Komplett vansinnig rapportering.

Som markör för vad som är skillnaden mellan å ena sidan en progressiv reformpolitik med den svenska modellen som bas, och å andra sidan en tillbakablickande, socialt destruktiv högerpolitik med folkförakt som bas, är det socialdemokratiska valmanifestet bra. Till och med mycket bra.

Att höja taken i a-kassan innebär att försäkringen stärks och fler faktiskt får 80% av sin tidigare inkomst vid arbetslöshet. Att sänka maxtaxan är ett bra sätt att närma sig avgiftsfrihet i barnomsorgen – och Göran Persson påpekade mycket riktigt att det är en principiell fråga. En tandvårdsreform är helt nödvändig för att sjukvårdens allmänna tillgänglighet ska börja återupprättas. Explicita satsningar på forskning och energiomställning pekar ut en framtidsväg.

Därför har jag lätt för att förstå att en klok socialdemokrat som Peter Gustavsson ger manifestet VG. Gustavssons skäl till att inte ge manifestet MVG pekar samtidigt på ett mycket centralt problem, som han förminskar något: att begreppet ”full sysselsättning” används av slentrian. Vi lever fortfarande i den kalla skugga som det tidiga 90-talets nyliberala vansinne kastar över Sverige. Institutionellt innebär det att den ”självständiga” riksbanken, liksom system som utgiftstak och balansmål konkret motverkar effekterna av varje aktiv jobbpolitik. Det som en gång infördes som en del av EG-anpassningen bevakas och befästs nu av EU. Nuder och hans gäng rättar både den förda politiken och sin egen världsbild efter det.

Hanna Löfqvist skriver mycket förtjänstfull om denna självpåtagna tvångströja av EU-snitt, i två inlägg: här och här.

Den låsningen gör att högerpartierna kan lägga radikala förslag som effektivt raserar välfärden och försvagar facken, medan socialdemokraternas budskap är att det ska vara som nu, men lite bättre. Och det blir svårt att skapa entusiasm och drag kring det i en het valrörelse. Att det är åt rätt håll räcker inte. Det blir ett suddigt duttande.

I dagens ekonomiska situation – med en urstark tillväxt och stora offentliga överskott – blir det närmast absurt att lägga ett valmanifest som kostar 25 miljarder under en mandatperiod. Det är bara snäppet mer än marginaljusteringar. Bara aktieutdelningarna från börsbolagen uppgick till runt 170 miljarder förra året och säkerligen mer i år. Borgarna föreslog i Bankeryd skattesänkningar på 80 miljarder. Det måste till betydligt större och bredare nyanställningar i offentlig sektor, än det i och för sig hedervärda förslaget att skaffa fram fler fritidspedagoger.

Det socialdemokratiska manifestets stora svagheter kan sammanfattas i tre punkter: Ingen uppgörelse med den normpolitik som omöjliggör full sysselsättning; Pinsamt små satsningar på offentlig sektor, med nyanställningar som huvudfokus; Ett fullbordat svek mot vadhelst feministiska ambitioner som kan ha funnits, med ett duckande i frågan om föräldraförsäkringen som viktigaste indikator (löftet om att driva igenom förslag om rätt till heltid är dock positivt och viktigt).

Det känns ännu lite bättre att vara vänsterpartist idag.

Detta om själva manifestet. Men vad som står där spelar trots allt en kraftigt underordnad roll för det som vi har fått oss itutat medialt.

Jag överdriver inte när jag skriver detta: Inte sedan den närmaste tiden efter den elfte september 2001 har jag upplevt en så galen mediedag. Skillnaden är väl att det då var okända personer som rammat två höghus i New York, medan det nu är frågan om en regering som presenterat förslag för att förbättra välfärden.

Det märks att de ordinarie redaktionerna och kommentatorerna är på plats igen, att de är taggade och att de har bestämt sig. Samtliga inslag i TV, radio och de större tidningarna är sådana att de kunde ha producerats i något kansli hos högeralliansen – fast bättre gjorda. TV4:s ekonominyheter har gjort ett inslag om ”en undersökning som visar” att socialdemokraterna ”saknar konkreta förslag” för att ”underlätta för företagande”. Undersökningen är gjord av intresseorganisationen Företagarna, som helt enkelt frågat riksdagskandidater om de vill försämra de fackliga rättigheterna. De som inte ville det ”saknar konkreta förslag” och TV4 kör ut detta som reportage, där Företagarnas VD får rada upp gamla högerfloskler och som avslutas med att en förvirrad sosse får hålla med om slutsatserna.

”Ja, det verkar som att de ställer arbete mot bidrag, de två blocken”, sammanfattar Rapports nyhetsankare. En helt galen och genomgående falsk beskrivning av de politiska skiljelinjerna, som dock helt sammanfaller med Fredrik Reinfeldts substanslösa men effektiva catch frase. ”Så du vill hellre ha jobb än högre a-kassa?”, frågar Rapports reporter en arbetslös kvinna på arbetsförmedlingen. Va? Vad är det för fråga? Vem vill inte det? Men ställ för all del frågan: ”tror du att det blir fler jobb till dig om du blir ännu fattigare medan villaägare får mer pengar att lägga på att köpa båt?”.

Att de borgerliga inte har en politik mot arbetslösheten, utan mot de arbetslösa, är inte något som ens kan skymtas i den färdigregisserade mediala dramaturgin. Även om gårdagens utveckling onekligen var extrem, borde socialdemokraterna för länge sedan ha insett att manifestet presenterades för och via högeralliansens viktigaste valarbetare. Tanken att dess ”balanserade” innehåll skulle mottas med respekt var feltänkt såväl i sak politiskt, som med hänsyn till medieläget. Nu återstår att i uppförsbacke göra det som valet ändå avgörs på – prata politik direkt med människor, genom partimedlemmar, på torgmöten och arbetsplatser. Omöjligt är det inte. Det stora antalet osäkra väljare visar det.

fredag, augusti 18, 2006

Prime Time Appearance

Klockan tio, ikväll fredag, sänds programmet TV ContinenteÖppna Kanalen, där jag utfrågas angående vänsterpartiets utrikespolitik. Repris på tisdag klockan 14:30.

torsdag, augusti 17, 2006

Haveri

När Aktuellt ska ordna ”debatt” om slutbetänkandet i en historisk utredning, som, oavsett om man gillar det eller inte, rör själva fundamenten för svenskt samhällsliv, alltså den av Masoud Kamali ledda integrationsutredningen, då bjuder man in å ena sidan en monomant käck påläggsminister som överhuvudtaget inte förstår vad utredningen går ut på, dels en extremistisk företrädare för det parti som gjort allra mest för att fördjupa strukturell rasism i Sverige. Ordet haveri användes många gånger. Det var en god beskrivning av själva ”debatten”. Ibland är det för jävligt att vara blattesvensk.


PS. Kalle Larsson kommenterar å vänsterpartiets vägnar. Skönt.

Ockupationen är en tebjudning

Om nu någon undrat varför Hizbollah numer åtnjuter ett kompakt stöd i Libanon. Och om nu någon undrat varför Israel accepterat att den libanesiska armén hänger runt i södra Libanon.

Så funkar det hos dem där borta, vet du

TT:
Trots Gazaremsans desperata ekonomiska läge blir många kvinnor gravida - palestinierna har inte mycket annat att göra.

Ahmed Yusuf dömd och frikänd, men aldrig prövad

Svensken Ahmed Yusuf har nu strukits från USA:s ”terrorlista”. Därmed kanske en fem år gammal mardröm för just Yusuf kan ta slut. Han har berövats sina rättigheter genom några penndrag i Washington. Han har inte kunnat resa och inte kunnat ta emot lön. Under hela denna tid har inga konkreta anklagelser riktats mot honom, än mindre bevis för något brottsligt. Tvärtom menade FBI i en undersökning för flera år sedan, att den bank som Yusuf samarbetat med i Sverige – al-Barakat – inte kunde kopplas till något brott. Ändå har Ahmed Yusuf stått kvar som kafkalikt stämplad för ”kopplingar till terrorism” i största allmänhet.

Det är förstås oerhört glädjande att Ahmed Yusuf nu kan börja bygga upp sitt söndermosade liv. Men saken kan inte lämnas där. Den svenska regeringen och de svenska myndigheterna har under dessa år visat en förbluffande flathet mot USA. Istället för att ta strid och vara olydig inför detta övergrepp har man på sin höjd skickat en och annan not, knappt det.

Mikael Nyberg gick i en djuplodande artikel förra året igenom fallet och UD:s agerande kring det. Läs den!

I det som kallas för ”kriget mot terrorismen” och som rent konkret är det största hotet mot fred och säkerhet på vår planet idag, är godtycket satt i system. Lika lite som anledningen till ”terrorlistningen” av Yusuf en gång preciserades, har man nu förklarat varför Yusuf inte längre ska betraktas som terrorist. Denna rättsosäkerhet är inbyggd i de ”innovativa” lagar som dunkades igenom i rasande takt i det ”window of opportunity” som uppstod efter attackerna 11/9 och som öppethålls med hjälp av ständigt nya statsdirigerade skrämselkampanjer.

När jag och Kristoffer Housset 2002 satte valde att utmana de svenska lagarna om ”finansiering av terrorism” var det just ett av de första och mer allvarliga stegen i den utveckling som sedan fortsatt, som vi uppmärksammade. (Läs om processen här, här och här). Det är de lagarna – som frikopplar faktisk, individuell handling från säkerhetspolisiärt beslutade påföljder för individen – Yusuf drabbades av, och som många andra runt om i världen konkret får lida under.

Hanna Löfqvist skriver förresten lysande om sådant vi inte bör glömma.

FN-resolution och FN-styrka

Michel Chussudovsky sågar FN-resolutionen om Libanon längs med fotknölarna. Han påpekar att den blundar för och därmed ger ett indirekt stöd till Israels krigsförbrytelser – i strid mot FN-stadgan. Ordet krig nämns inte i resolutionstexten. Israels plundringar och brott mot Genèvekonventionen än mindre.

Vad som händer i verkligheten återstår förstås ännu att se. FN-resolutionen blev till sist ett sätt för USA att politiskt hjälpa upp Israels militära bakslag. Och det finns möjligheter att arbeta för en lösning som åtminstone håller en stund och minskar det mänskliga lidandet – utifrån den situation som nu råder. Man bör för den skull inte glömma att FN-resolutionen är bisarrt orättvis på många sätt.

En central fråga för fortsättningen är FN-styrkans faktiska konstitution och agerande. I morse kunde vi se Israels utrikesminister med sedvanligt israeliskt förakt för världssamfundet lufta krav om att inte vilka nationer som helst ska kunna ingå i styrkan. Här har vi alltså en aggressor som satt igång ett brottsligt angreppskrig, demolerat ett helt land och medvetet mördat FN-observatörer i processen; som nu har mage att vilja skräddarsy den trupp som FN ska skicka till södra Libanon. Det är hyfsat talande för läget.

På bloggen Anecdotes from a banana republic finns en kul kommentar om problemen med olika tänkbara nationers deltagande i en ny ”coalition of the willing”.

Valfrihet

Moderaten Göran Lindblad ordnar personvalsupptakt med baddräktsmodeller som ”ett bra sätt att locka till sig unga valarbetare”. Lite enahanda, tycker en del av de mer ledande borgarna, och samsas istället om ett mer stabilt kristet alternativ för kvinnor: stanna hemma med barn.

Walden Bello från Beirut

En läsvärd artikel av den filipinske forskaren, politikern och debattören Walden Bello.
In the thirty day war, most of the country’s political groups and most of the country have come together in supporting the struggle against Israeli aggression led by the Shiite Muslim-led organization. First among these is the country’s Maronite Christian President Emile Lahoud, who is not shy about praising “the leadership of Hezbollah in the national resistance.” Everybody acknowledges that Hezbollah’s sterling military performance is the source of what the Daily Star calls the “unprecedented level of solidarity” of Lebanese society today. Domestic critics who, at the start of the war, accused Hezbollah of dragging Lebanon into war by capturing two Israeli soldiers for prisoner-exchange purposes are quiet in these heady days of national pride.

If anything has been put to rest by the events of the last 30 days, it is the lie that the Hezbollah is a terrorist organization. Deliberate Israeli targeting of civilian targets while Hezbollah fighters focused on fighting Israeli soldiers has put the shoe on the other foot. Indeed, there is now a massive clamor among international civil society groups to try the Israeli political leaders and the army for war crimes and state-sponsored terror.

onsdag, augusti 16, 2006

Att finna rätt våglängd

Med anledning av att en grundbult i ett välfärdssamhälle är allas rätt till god vård samt att offentlig vård är väsentligt mer kostnadseffektiv än privat, säger Lars Ohlyliksom för övrigt sex av tio stockholmare – att man inte ska privatisera sjukvården.

Med anledning av det Lars Ohly sagt, säger Staffan Danielsson, en centerpartistisk riksdagsledamot från Östergötland: ”Det här luktar öststatssocialism och planekonomi”, samt ” Jag kan inte se annat att det är länder som Vitryssland och Kuba som är de nya föredömena för krafter inom vänsterkartellen”

Med anledning av det Staffan Danielsson sagt, skriver Fredrick Federley, centerpartistisk riksdagskandidat från Timbro: ”Staffan förtjänar all heder för detta utspel”, samt ”Det finns så fina citat i denna text att jag blir helt lyrisk”.

"The Only Iranian Comedian"

Det här är mycket, mycket roligt. [Tack till Babak]

Testing testing


Ganska roligt. Härifrån.

Ingen fred utan rättvisa

Israel angriper det fattiga, förkvävda, ockuperade Gaza. Två dödade, tio skadade. En i Libanon militärt skakad ockupationsmakt glider tillbaka i ”normalitet” – en normalitet som innebär rasistisk övergreppspolitik, mord på civila, söndertrasade utvecklingsmöjligheter på de ockuperade områdena. Och på hemmaplan, sammanhängande med den koloniala aggressionen: fascistisering av samhällsklimatet, socialpsykologisk självisolering.

Staten Israel, på de grunder den idag är konstituerad, är en extremt aggressiv terrorstat. Detta är uppenbart för de flesta i världen, och blir det för allt fler.

Den libanesiske ekonomen och Mellanösternexperten Nadim Shehadi skriver om de djupare implikationerna av angreppskriget mot Libanon, i en kolumn i den israeliska tidningen Haaretz:
What is the logic that will emerge from this war? If Israel can exist only by destroying the neighborhood, then it's time to declare it a failed state. The Zionist dream has turned into a nightmare and is not viable.
Artikeln är intellektuellt värdefull. Oavsett var man i slutändan landar i den politiska frågan om tvåstatslösning kontra enstatslösning – en sekulär, demokratisk, mångetnisk stat – så måste man inse att kombinationen av fanatisk, inpyrd rasism och våldsam militär övermakt – alltså dagens staten Israel – inte är förenlig med fred i Mellanöstern. Precis som den vita minoriteten i Sydafrika en gång tvingades till egen insikt om sin ohållbara situation – och till att överge sina, i samarbete med Israel framtagna kärnvapen – så måste insikten fås att växa i det israeliska samhället om det ohållbara i nuvarande situation. Då kommer både judiskt och arabiskt samhällsliv – och en på mänsklighet och respekt baserad kombination av dem – att kunna blomstra tillsammans i Mellanöstern; inte konfliktlöst, men fredligt.

tisdag, augusti 15, 2006

Plundring i smått och stort

Den israeliske Generalen Avi Mizrahi säger enligt Haaretz till soldater som klagat över problem med försörjning via egna bakre förband, att de kan ”lösa problemet” i övergivna matvaruaffärer.

Det kan möjligen tyckas som en petitess, när Israel ödelagt stora delar av Libanon och fördrivit uppåt en miljon människor genom sina terrorbombningar.

Mer allvarliga är de uppgifter som finns om Israels försök att lägga beslag på libanesiskt vatten och förstöra nuvarande bevattningssystem. I artikeln i LA Times påminns vi också om att de libanesiska Shebaa-gårdarna, som Israel alltså fortsatt att ockupera efter det förra nederlaget och tillbakadragandet i Libanon, har betydelse ur strategisk vattensynpunkt:
Occupation of the West Bank and Golan Heights, though motivated by security concerns, has provided Israel with an important source of water. Experts note that the small slice of land known as the Shebaa Farms, one of the issues in the current conflict, is graced with abundant groundwater flowing from the slopes of Mt. Hermon.
Vattenfrågan är en mycket viktig del av den israeliska ockupationen av palestinskt land och den därtill hörande, systematiska destruktionen av palestinskt samhällsliv. En av de mest slående manifestationerna av ockupationens vardag är bassänger och pooler i bosättningarna, eller israeler som står och tvättar bilen med en vattenslang, medan palestinierna en liten bit därifrån, i en helt annan värld, måste transportera vatten till sina byar under enorm möda, med skruttiga tankbilar, och får se sina odlingar förtorkade och eländiga i den mån de inte rivs upp av bulldozers.

Andreas Malm berör vattenfrågan i sin utmärkta bok Bulldozers mot ett folk (Agora 2002, s. 43f). Han berättar bland annat att en genomsnittlig bosättare konsumerar mer vatten än en genomsnittlig amerikan, medan palestinierna konsumerar mindre vatten än något annat folk i Mellanöstern. Palestinierna måste, till skillnad från illegala bosättare, ha tillstånd för att få borra brunnar. Sådana tillstånd förvägras regelmässigt. Sedan 1967 hade armén beviljat åtta (8) palestinska borrtillstånd.

Och apropå plundring, så är inte heller det något nytt. Kurt Nimmo påminner i ett längre inlägg om hur det var 1982 och åren därefter, då israeliska soldater bland annat stal antikviteter och bördig jord (!), det senare för transport till bosättningar i norra Israel.

Omorganisera!

En slags win-win situation skulle uppstå om Bodström ägnade sig mer åt träffsäkra, dräpande kommentarer och mindre åt svepande, kvävande lagstiftning.

Boktips

Det är uppenbart att valframgångar för högerpartierna är helt avhängiga en politisk debatt som inte handlar om de faktiska effekterna av deras politiska förslag. Därför är en bok som denna, utgiven på Ordfront, viktig och välkommen:

Åtta år med Reinfeldt - Vad varje väljare bör veta om högeralliansens politik

Läs mer här.

måndag, augusti 14, 2006

Maria Leissner ”analyserar de bakomliggande orsakerna till beskyllningarna om rasism”

Okej, låt oss se nu:

Maria Leissner vandrar in i den svenska debatten ”efter nära sex år på andra kontinenter” och ”ser inget rasistiskt Folkparti, inte nu och inte då”, alltså när hon själv var partiordförande. Eftersom Maria Leissner inte förstår vad debatten handlar om – och ägnar stora delar av sin debattartikel åt att omsorgsfullt demonstrera detta – så har de andra som påvisat folkpartiets brunvandring blivit utsatta för ”socialistisk indoktrinering” under dessa utomkontinentala år. Och eftersom PM Nilsson är en av dessa (?!) så behövs det ”banne mig” att socialdemokraterna förlorar makten, så att folkpartiet får iscensätta sin rasistflört i regeringsställning.

Logiken är oantastlig.

För övrigt konstaterar vi att den som protesterar mot folkpartiets hets- och stigmatiseringspolitik, istället diggar ”socialfallsmodellen”.


PS. Den här dizzen är intressant.

Ingår språkkänsla i medborgarskapstestet?

Tihi!

----------
Det är nyanserna som gör språket. Här är nog problemet (som kunde ha lösts om man användt ”tidiga” istället) dels att läsaren associerar till vanliga, liknande fraser med den andra betydelser (”tidigare undersökningar”, ”tidigare normer”), dels en subtil tema-rema-funktion i ordföljden. Kansliet hänvisas till övningarna på sidan 23.

söndag, augusti 13, 2006

"Thank you Israel"

Nån skickade det här i kommentarerna, som "rörande". Jag tycker att det är extremt intressant. Iransk statspropaganda var mer sofistikerad än det här såvitt jag minns det. Och den var definitivt inte så här rasistisk. Det här är CNN.

Skärpning, Expressen

Är det inte kutym att länka?

Precisionsbombningar

I've never seen so much destruction in such a very short time
säger Fadl Chalak, som leder Libanons Council for Development and Reconstruction.

Libanon är grundligt förstört. Till exempel så här:
Among about a dozen factories bombed was the country's largest dairy plant, Liban Lait, which produces yogurt and cheese under license from France's Groupe Danone, and a large tissue-producing factory owned by a Palestinian Christian who lives in Jordan.
Kopplingen till Hizbollah är något oklar. Kopplingen till Israels bombningar torde dock vara ganska klar. Skönt då att svenska regeringen tar initiativ till en givarkonferens så man kan skramla ihop till den förstörelse som Israels angreppskrig har skapat, och låtsas att det är typ en naturkatastrof som drabbat Libanon.

----------
Läs också det här hos Anecdotes from a Banan Republic

Wherever you go, whatever you do...

Fredrik Reinfeldt lovar att ”satsa mer på välfärden” än socialdemokraterna – oavsett vad socialdemokraterna säger i sin valplattform, vars innehåll han inte känner till.

Ett ganska anmärkningsvärt uttalande, har många noterat. Särskilt med tanke på att snabbare skattesänkningar utlovas samtidigt.

Men mer anmärkningsvärt är väl ändå att Fredrik Reinfeldt lovar att alldeles oavsett ekonomiskt läge göra livet surt för sjuka och arbetslösa.

----------
Här en stabil sosseanalys.

Banal goes fler valaffischer

Personen som driver den här bloggen är sjukt rolig. I alla fall som bloggare.

Vänsterpartiet
Miljöpartiet
En annan om folkpartiet

lördag, augusti 12, 2006

Modernismen definierad

"Väldigt traditionellt, alla är lika värda. Känns inte jättemodernt."
"PR-experterna" betygsätter vänsterpartiets valaffischer.

Subjektet upplöst

Israel ser positivt på FN-resolution” är rubriken på en artikel i SvD. I samma artikel kan man läsa att Israel tänker ockupera åtminstone upp till Litanifloden och tänker ta sig den tid det tar att göra så. Det är ju kul och säkerligen helt korrekt att man ser positivt på resolutionen, eftersom den gör att några diskuterar den, istället för det faktum att Israel bedriver ett angreppskrig mot det libanesiska samhället.

Mest barockt är dock Dagens Nyheters rubriksättning på nätet när Israel går till fortsatt angrepp: ”Kriget i Libanon fortsätter

Jo, det är förstås sant. Liksom att Olof Palme avled i samband med ett biobesök.

Asymmetri

FN antar en resolution som bland annat baseras på ”ett fullständigt slut på alla krigshandlingar, en israelisk reträtt från libanesiskt territorium”.

Några timmar efter att resolutionen antas inleder Israel en storoffensiv som går ut på att ockupera libanesiskt territorium.

Israels förhållningssätt till världssamfundet är med andra ord precis som förr.

Vad var det Condoleezza Rice sa om fördelarna med en FN-resolution? ”Nu får vi se vem som vill ha fred och inte”.

Det senaste angreppskriget mot Libanon har inte bara dödat över tusen libaneser och grundligt förstört hela Libanon, det har också dödat tron på en rättvis behandling av araber i ”Världssamfundet”, grundligt förstört FN:s möjligheter att spela en aktiv fredsroll i Mellanöstern.

Den dagen Israel tvingas följa FN-resolutionerna, åtminstone utsätts för vapenembargo och handelsbojkott, då kan situationen bli annorlunda.

PS. Som en extra skjuts till fredsprocessen bombade Israel en kolonn med civila, som FN eskorterade. Birth pangs.

fredag, augusti 11, 2006

Intelligent satir

Det här är grymt bra. Daily Show om Libanon. Tipset härifrån.

USA medlar i konflikten, så att det går rättvist till

Det pågår som bekant ”diplomatiska ansträngningar” för att uppnå ”eld upphör” i Libanon. Bland dem som deltar i dessa ”ansträngningar” finns främst USA. Samtidigt råkar det vara så att USA också är Isarels främste militäre leverantör.

Idag kan vi läsa att Israel begärt en snabbleverans av nya raketer med klusterammunition, som alltså sprids över ett stort område och är ett extremt allvarligt humanitärt problem, i stil med personminor.

Den kommer säkert att hjälpa ”fredsprocessen”. Särskilt med detta betryggande budskap från en person vid US State Department:
He added that it was likely that Israel will get the rockets, but will be told to "be careful."
Det känns I sammanhanget lite viktigt att påminna om att USA:s FN-ambassadör John Bolton, som leder de “diplomatiska ansträngningarna”, i december förra året fick priset ”Defender of Israel Award” från Zionist Organization of America. På sitt bejublade framträdande sa han att Israel behandlas orättvist i FN (det ligger något i det – inget annat land är i närheten av att ha brutit mot så många FN-resolutioner utan att utsättas för sanktioner eller militärt ingripande från världsamfundet), och slog också fast detta:
We are setting a new standard for honesty at the U.N.
Vi har noterat det.


[Tack t Joel för klustertips]

Arbetsdelning

Thailändska gästarbetare tvingas arbeta kvar i norra Israel när andra evakueras.

Kanon-Kalle

Cecilia Wikströms galna hugskott om en listad svensk litteraturkanon för skolelever har måste förstås i sitt sammanhang: folkpartiets förbruning efter dansk förebild. Det är inte en önskan efter att skolbarn ska läsa Strindberg som driver folkpartiet – det är de fördomar och vanföreställningar som diskussionen utlöser, som folkpartiet är ute efter. Och det är djupt obehagligt.

Kritiken mot förslag har varierat i utgångspunkt. En kritik som utgår från en allmän misstro mot vikten av skönlitterär läsning, eller från föreställningen om att det inte finns några gemensamma beröringspunkter i vad som kan kallas svensk kultur, är inte en särskilt bra kritik.

Glädjande därför, att läsa Kalle Larssons utmärkta svar på folkpartiförslaget. Det landar väldigt rätt. Föreslår noggrann läsning.

Annars har Stefan Jonsson benat upp problematiken väl i en artikel på DN Kultur. Detta är klockrent:
Betyder det att man till varje pris ska bekämpa idéer om en litterär kanon. Inte alls. En kanon existerar redan, som själva pulsen i den litterära offentligheten och kulturen och det är skolans huvuduppgift att hålla den levande. Frågan i detta fall är om vi ska låta politikerna ta litteraturen som gisslan för att strypa mångfalden i denna offentlighet.
I detta gisslantagande ser vi hur Lars Leijonborg lyckas beteckna Theodor Kalifatides, en man som har skrivit mer än tjugo romaner på svenska, som en av ”våra duktiga invandrarförfattare”. Och hur Wikström vill använda sin litteraturlista för att ”göra oss till ett folk som har ett gemensamt mål”.

Jag är den förste att vilja att fler ungdomar i Sverige upptäckte Strindberg, inte minst för att inspireras i att krossa tanken på ett ”gemensamt mål” med Wikström och folkpartiet. Problemet är att en lista som körs ned i halsen på folk inte skapar någon entusiasm för en sådan läsning.

torsdag, augusti 10, 2006

Double Plus Good


Snodd hos Banal. Briljant.

Obs: Det där är satir.
Obs: Det här är inte satir.


Uppdatering: Den här är också bra. Andra hugade får posta länkar i kommentarerna.

Mänskliga sköldar, verkliga och påstådda

Den israeliska fredsorganisationen B'Tselem, om en israeliska operation i Gaza för några veckor sedan:
After seizing control of the buildings, the soldiers held six residents, two of them minors, on the staircases of the two buildings, at the entrance to rooms in which the soldiers positioned themselves, for some twelve hours. During this time, there were intense exchanges of gunfire between the soldiers and armed Palestinians. The soldiers also demanded that one of the occupants walk in front of them during a search of all the apartments in one of the buildings, after which they released her.

Nödvändig läsning

Flammans ledare idag är mycket viktig. Aron Etzler tar upp Rasmus Fleischers nyttigt idiotiska lågvattenmärke till debattartikel i Expressen, men placerar den också i ett politiskt sammanhang, kopplar den till debatten om nationalstaten, som fördes i vänstern och dess organisationer.

Läs den!

Referensramar

Ok, nog för att den israeliska regeringens uppfattningar om det mesta är genuint extremistiska i den globala kontexten, men det här är ändå, ska vi säga, ganska off:
Senior diplomatic officials in Jerusalem went as far as saying that "the reports we see give the impression that the BBC is working on behalf of Hizbullah instead of doing fair journalism."
Israel angriper alltså BBC för att vara antiisraeliskt vinkat i sin rapportering! Lite som att kalla Fredrik Reinfeldt för kommunist.

Men det riktigt allvarligt rubbade i detta är ju att BBC, som framgår av artikeln, redan tidigare anpassat sin rapportering till terrorstaten Israel och dess apologeter, och nu antyder att man är beredd att göra det ytterligare. Det borde också ge läsaren en tankeställare, när den israeliska propagandaofficeren pekar ut just BBC så hårt bland de engelskspråkiga medierna. Det innebär att man är ganska nöjd med andra källor till de västerländska mediebolagen, vilket ju borde oroa ganska rejält. BBC:s utgångspunkter är tydligt västerländskt förvridna, men man har ändå något slags kvalitetstänkande kvar. Det är Fox och CNN som är idealet för Israel. Att det kan vara värre än BBC ska vi inte betvivla. Jag fortsätter att tipsa om den utmärkta filmen Peace, Propaganda & the Promised Land, på detta tema.

Den israeliska regeringen menar för övrigt att ett utslag av denna upprörande ensidighet är att man hos BBC talat om ”Israeli attacks on Lebanon”. Men man är tyvärr inte tillräckligt konstruktiv. Här är några andra, mer sakliga beskrivningar som BBC skulle kunna använda: ”Middle East Birth Pangs Bonanza”, ”Annual Eretz Israel Music Festival”, ”Anger Management 3”, ”Shiny Happy People Self-Defence Get-Together”.

“Remove”

På det möte då Israels regering beslutade att ge armén fria händer att när den så finner lämpligt ockupera hela södra Libanon, var en av ministrarna, Eli Yishai, något tveksam:
“In my opinion, whole villages should be removed from the air when we have verified information that Katyusha rockets are being fired from there.”
Skilda åsikter alltså, om hur mördandet organiseras mest effektivt.

Från samma artikel:
In Washington, a State Department spokesman, Sean McCormack, said Israel had a right to defend itself.


PS. För den som orkar, en reflexion över livet under hotet att ens närmaste blir "removed".

“This just in”

Man borde kanske sluta förvånas och uppröras över Israels allra mest groteska krigspropaganda. Men problemet är ju att medan de flesta i Mellanöstern garvar läppen av sig över sådant, så brukar det dröja några timmar innan västerländska nätfora översvämmas av skiten, och timmar till innan det står nåt i Expressen, med efterföljande pressmeddelanden från Luf.

Nåväl. Senaste grejen är att israeliska armén påstått sig ha hittat några döda iranier bland Hizbollahmännen. Angry Arab ”följer upp”; bland annat:
Well, apparently the dead bodies were speaking Persian. Otherwise, the Israeli troops would not have known that they were Iranians. […] Israeli army brought Israeli Orientalists. They indeed verified that there were Iranian bodies among Hizbullah fighters. They said that the men had beards, and according to their knowledge of the Middle East, only Iranian men have beards. […] This just in: Israeli military sources now are saying that they also found fighters from North Korea and Cuba in South Lebanon. […] This just in. The Israeli army just claimed that Saddam's (more) evil twin brother was found fighting with Hizbullah, along with Bin Laden's son.

Poesipaus

Enn Kokk skriver om Tomas Tranströmer. Intressant anekdot i slutet.

onsdag, augusti 09, 2006

Istället för politik - skitprat

Obs! Det följande är ett argt inlägg om borgarnas skitprat om arbetslöshetsstatistiken. Jag har gått igenom detta snack tidigare, i följande inlägg, som gärna får läsas noga av den som vill veta mer:
- 1,5 miljoner
- Sedelärande berättelse om arbetslöshet
----------

Ok, så här ligger det till: Svensk ekonomi går på högvarv. Tillväxtsiffrorna är rekordhöga. Och arbetslösheten sjunker. Stadigt. För varje månad.

Man kan verkligen tycka att arbetslösheten är alldeles för hög (det gör till exempel vänsterpartiet). Man kan tycka att det är uselt att resurserna i ekonomin används till att göda överklassens lyxkonsumtion istället för att i högre utsträckning investeras i fysisk och social infrastruktur (det gör till exempel vänsterpartiet). Man kan tycka att det är dåligt att arbetslösheten inte sjunker ännu mer (det tycker till exempel vänsterpartiet). Man kan tycka att det är skit samma vad som händer med arbetslöshetssiffrorna, för det viktiga är att man kan ge de rikaste feta skattesänkningar och att Sverige ska skicka trupp till USA:s krig och att vi därför måste byta regering (det tycker en och annan Östermalmsbo).

Men, man kan inte, inte på något sätt, hävda att arbetslösheten inte sjunker. Inte om man tänker sig att man ska tala sanning.

Så här ligger det samtidigt till: Borgarna är jävligt nervösa. Hela deras politik bygger på att säga att allt är åt helvete i Sverige och att man därför ska byta regering (ungefär som det alltid låtit om man träffat på en full överklassnisse utomlands). Detta är en nödvändig grundförutsättning, eftersom borgerlighetens politik gynnar ca 10% av Sveriges befolkning. När det gäller arbetslösheten är detta extra viktigt, eftersom borgarnas politik leder till högre arbetslöshet och sämre villkor för vanligt folk.

Det finns med andra ord stora pedagogiska problem för borgerligheten, när svensk ekonomi går apbra och – framför allt – när arbetslösheten sjunker.

Så vad göra? Jo, producera massa skitprat och däri dränka de faktiska sakförhållandena.

Detta har borgerligheten hållit på med i ungefär två år. När arbetslöshetssiffrorna nu är entydigt på nedgång, då blir det här skitpratet mer absurt än någonsin.

Men inte för de svenska medierna. En desperat lögnkavalkad från de borgerliga partiledarna presenteras som en stor nyhet. Men det borgarna håller på med handlar inte om politisk debatt. Det är helt enkelt så, att borgarna ljuger. Snackar skit. Sprider desinformation. Saknar heder.

Så enkelt är det.

Arbetsmarknaden kan siffersättas på oändligt många olika sätt. Olika siffror säger olika saker om arbetsmarknaden. Ju fler rimliga indikatorer man tittar på, desto djupare förståelse kan man få för situationen. Men poängen här att
1) Hur man än räknar så går arbetsmarknaden bättre än tidigare

2) Det finns inget fuffens med sättet att räkna utan alla siffror är öppet redovisade

3) Man har inte ändrat sättet att räkna, utan AMS och SCB beräknar statistiken på i grunden samma sätt som under decennier, till exempel under de borgerliga regeringsåren (då arbetslösheten för övrigt var rekordhög – hur man än räknar).
Eftersom detta är väldigt jobbigt för borgarna satsar man på att skapa helt grundlös misstro. Som man ju kan göra genom tillräckligt ihärdig ryktesspridning. Och har man tillgång till tillräckligt stora megafoner så är det förstås effektivt.
- I andra länder kallas det korruption,
rapporterar SvD att Maud Olofsson har sagt idag. Jovars. Så kanske man kan kalla det, när den mediala dagordningen så totalt domineras av de snäva samhällsintressen de borgerliga partierna representerar, att till och med uppenbart grundlöst skitprat kan vevas om som försök till politik.

----------
Läs också Hans Karlssons pressmeddelande.
Och så AMS månadsstatistik.

Självförsvarets track record

George Galloway säger i den redan klassiska intervjun med Sky News: ”Oh, please, have a slightly longer memory than four weeks!” (Titta om du inte redan sett!)

Angry Arab påminner på samma sätt lite om att israelerna förutom civila araber också – med benägen hjälp av västerländska hejarklackar – försöker mörda historien.

Här skriver han om israeliska attacker på Libanon mellan 1949 och 1964, vilka inkluderade flygplanskapningar, broförstörelse och angrepp mot byar. Och så mer:
Between 1968 and 1974, the Lebanese government registered 3,000 attacks on Lebanon, which resulted in the murder of 880 Lebanese and Palestinian civilians. (From Suwayd, Mahmud, Al-Junub Al-Lubnani fi Muwajahat Isra'il, IPS).
Åtta år senare kom den fullskaliga ockupationen 1982, ledd av krigsförbrytaren Ariel Sharon, senare upphöjd till premiärminister i Mellanösterns enda demokrati. Först då, ur denna ockupation, växte Hizbollah fram.


PS. Som ännu en självförsvarshandling har Israel meddelat FN att man kommer att mörda ingenjörer som försöker reparera broar i Libanon, samt bombat tillfälliga broar som satts upp över Litani-floden för att transportera nödhjälp till de ca hundra tusen människor som är kvar i södra Libanon, vilka Israel betraktar som terrorister och vars byar nu jämnas med marken.

Får man fråga det svenska israelkrameriet vad Hizbollah, eller för all del någon annan i Mellanöstern, kan få göra för att ge ett proportionerligt svar på detta?

Apropå jämförelser

Att med symbolisk antyda att Israels regering är nazistisk, är analytiskt och politiskt felaktig. Det är möjligen också en massa annat dumt. Men helt säkert är att det inte är nazistiskt. Man måste vara allvarligt imbecill för att inte förstå detta. Alternativt skrupelfri försvarare av staten Israels oförsvarliga raspolitik. Att det finns en del av den senare sorten är ingen nyhet. Att våra medier anammar dessas dagordning är desto allvarligare.

Jag skrev om den bisarra hakkorstwisten när den levererades, under rubriken Nära den absoluta nollpunkten. Sedan dess har det sjunkit ännu en smula.

Jinge har ett intressant inlägg om att frågan fortsatt att skvalpa runt i medierna, när Israel fortsätter att begå de vidrigaste övergrepp. Jag tycker visserligen att man bör vara tydligare med att det faktiskt är olämpligt och felaktigt att göra nazi-jämförelsen. Men den här frågan sätter väl fingret på det väsentliga:
Hade Malmös chefsåklagare Sven-Erik Alhem verkligen startat en förundersökning om det var en svastika som placerats i Kubas flagga?

Självförsvar – kittlar dödsskönt i kistan

Italienska akademiker menar att indicierna är alltför många för att kunna ignoreras: Israel använder i sitt angreppskrig mot Libanon olagliga vapen, både gamla och nya, de senare möjligen i ett makabert testsyfte. Man kräver en oberoende kommission.
Bodies with dead tissues and no apparent wounds; 'shrunken' corpses; civilians with heavy damage to lower limbs that require amputation, which is nevertheless followed by unstoppable necrosis and death; descriptions of extensive internal wounds with no trace of shrapnel, corpses blackened but not burnt, and others heavily wounded that did not bleed.

Many of these descriptions suggest the possibility that the new weapons used include 'direct energy' weapons, and chemical and/or biological agents, in a sort of macabre experiment of future warfare, where there is no respect for anything: International rules (from the Geneva Convention to the treaties on biological and chemical weapons), refugees, hospitals and the Red Cross, not to mention the people, their future, their children, the environment, which is poisoned through dissemination of Depleted Uranium and toxic substances released after oil and chemical depots are bombed.

---

Hör nu att Israel också angripit ett palestinskt flyktingläger i Libanon. Självförsvar, förstås. Att det finns palestinska flyktingar i Libanon kan ju påminna känsliga israeler om obehagliga saker som hänt – till exempel att Israel ockuperar Palestina. Mot detta måste man försvara sig.

Och så säger man på morgon-TV att Israel ”hotar med att trappa upp FN-striderna om det inte antas någon FN-resolution” – ett farsartat dokument som alltså ska se ut precis som man vill ha det för att man ska överväga det. Visst är det fantastiskt. Vad sägs om att följa de FN-resolutioner som säger att ockupationen – från 1967 – ska upphävas, bosättningarna utrymmas och de palestinska flyktingarna få rätt att återvända. Till exempel.

tisdag, augusti 08, 2006

Bara den som är död inuti kan låta bli att känna avsky

Världen ska inte behöva vara sådan att man brister ut i gråt av blotta nyhetssändningar. Vart vill ni att dessa människor ska ta vägen? Fattar ni, någonstans långt inne i era själar, att detta är människor?

DN idag:
Under måndagen varnade Israel boende söder om Litanifloden och uppmanade dem att stanna inomhus efter klockan tio på kvällen. Militärkällor säger, enligt AFP, uppmaningen gäller till dess att nya order kommer.

Ekot idag:
Israelisk artillerield håller på att fullständigt skjuta sönder flera byar i södra Libanon och jämna dem med marken. Omkring 10 000 israeliska soldater är inblandade i markstrider på flera olika håll.

[...]

Israels åtgärder för att krossa Hizbollahs motstånd blir alltmer desperata. Den israeliska krigsmakten har till exempel beslutat att samtliga fordon, utan undantag, som rör sig i söder skall angripas eftersom de kanske transporterar vapen till gerillan.
Strax efter detta kör P1 ett helt rubbat räddningsinslag om ”splittring inom fredsrörelsen” med utgångspunkt från Richard Slätts intellektuella haveri i Expressen häromdagen. Man diskuterar "våldstendenser" i vad några personer ropat i ett demonstrationståg i Stockholm. När Israel jämnar byar med marken.

Israelförsvaret blir allt tydligare moraliskt bankrutt, politiskt blint, emotionellt rubbat.

Förmänskligande av oss, motsatsen för dem


Härlig bild- och rubriksättning; skärmdump från DN. En israelisk soldat är trött och sover. Försök påminna dig om sist du såg en bild på en arabisk motståndsman i någon icke-hotfull, mänsklig pose. ”Markstrider kräver israeliska offer”, får vi veta. Tittar man på själva artikeln, kan man allra sist, där det minst viktiga, mest disponibla återfinns, hitta detta:
På måndagen dödades ett 60-tal människor i israeliska flygräder runt om i Libanon, i en av de blodigaste dagarna hittills i konflikten. På tisdagen fortsatte sökandet efter offer bland raserade byggnader i södra Beirut där minst 18 människor dödades under gårdagen, rapporterar Reuters. Minst 966 människor i Libanon har dödats till följd av kriget, enligt Reuters sammanräkning.
Nästan alla de dödade är libanesiska civila. Israel har systematiskt förstört Libanons infrastruktur, för att göra livet svårt för befolkningen och sätta skräck i den, för övrigt det som enligt EU definieras som terrorism. Det ”kan vara” ett brott mot internationell rätt att ha haft ihjäl barn i Qana, säger Kofi Annan.

----------
- Se ett tidigare inlägg om bilder.
- Se framför allt filmen Peace, Propaganda & the Promised Land, om du missat det.

Galloway

Ser att flera har börjat tipsa om detta. Det är något man inte får missa: George Galloway blir intervjuad på Sky News och gör rent hus.

Det Galloway gör är att effektivt blotta det centrala problemet i den rapportering och de analyser som dominerar i Väst: de förvridna, förljugna utgångspunkterna. Han visar att utfrågarens förment ”neutrala” frågor, de som ska definiera ramarna för diskussionen, i sig utgör propagandistiska floskler till försvar för Israels övergrepp.

Det slår gnistor. Galloway framstår som aggressiv. De drar till och med ner volymen för honom och kör lite parallelljud.

I svensk debatt anses det oerhört fult och orimligt att uppträda hårt och aggressivt. Men ibland torde just ett lugnt och tillbakalutat förhållningssätt vara det orimliga, egentligen. Det är en fundamental skillnad mellan att ha djup i analysen och att vara loj i ställningstagandet. När en sådan monumental orättvisa nu vecklas ut i Mellanöstern, när väldiga övergrepp uppmuntras av världens mäktigaste, då är det den som vågar angripa spelledarna som kommer sanningen närmast.

Galloways röst behövs i debatten. Läs till exempel den här artikeln i Socialist Worker.
Across the Middle East anger is boiling at Israel and the US certainly, but also at the corrupt kings and puppet presidents who are allowing the massacre of Lebanon to take place. Millions are taking inspiration from the Lebanese resistance. It is that resistance that could halt the wider war drive and bring some relief to the besieged Palestinians. Make no mistake, if that resistance is broken, the result will be no kind of peace, but an even wider war.
Jag läste förresten den artikeln först på norska, i Klassekampen i helgen (men den verkar inte finnas på nätet). Svenska tidningar borde kunna vara lika alerta.

På svenska finns Galloway utgiven i våras, av Karneval förlag. Det är en bok väl värd att köpa och läsa. Jonas Thunberg skrev i sin Flamman-recension av boken, något som känns brännande aktuellt igen:
Om Sverige hade haft en enda politiker, av åtminstone hälften av Galloways kaliber, skulle den erbarmliga politiska debatten om Irakkriget i vårt land ha sett helt annorlunda ut. Av det klarspråk som Galloway talar om sanktionerna, kriget, ockupationen, plundringen och lydregimen i Bagdad har den svenska vänstern mycket att lära.
Missa inte intervjun!